Hej

 

Jag har aldrig gillat såna här skor med fet platå och smal klack. Jag tycker det är sjukt fult, har alltid gjort och kan inte svära på att jag någonsin kommer ändra mej. Men just dom här tyckte jag faktiskt var riktigt balla. Dom är annorlunda och sticker ut på ett kul sätt. Hade det varit en annan modell hade jag nog klickat hem dom direkt.

 

Precis i början av april satte jag målet att ha tappat 2 kilo exakt två månader senare, alltså i slutet av maj (hela april och hela maj.

Idag ställde jag mej på vågen för att jag är nyfiken av mej och för att jag vill veta hur jag ligger till. Jag blev lite ledsen när jag såg att jag inte hade rört på mej nästa någonting. Väger jag mej tidigare på dagen har jag rört mej ½ kilo neråt men såhär på kvällen ligger jag nästan exakt där jag var för 1 månad sen. Det känns trist när jag vet att jag kämpar. Den senaste veckan har varit riktigt tuff och jag tror inte att jag helt och hållet gett min kropp vad den behöver, men som jag rör på mej är det konstigt att jag inte tappar hur mycket som helst. Då tänker man ju att det måste ligga i kosten.

 

Jag har ju alltid haft riktigt svårt att gå ner i vikt och en stor nackdel jag haft är att jag aldrig riktigt haft ordentliga rutiner. När jag jobbat som bartender har jag jobbat olika tider hela tiden och självklart är det svårt att trimma bodyn om man vissa dagar jobbar natt och andra dag. Om jag har fattat rätt har man bäst chans att forma om sej om man har ordentliga rutiner med allt - sömn, kost, träning och så vidare.

För första gången i mitt liv har jag faktiskt riktiga rutiner.  Jag går upp strax efter 5 varje morgon, jag käkar frulle varje dag men exakta tiden kan variera litegrann men oftast blir det antingen hemma eller så tar jag det så fort jag kan på jobbet. Alltså blir det mellan 5.30 och 7.30. Lurre käkar jag varje dag 12.30 och middag varierar rätt ordentligt. Vissa dagar blir det en proteinshake vid 20.00 och andra dagar blir det en kolhydratsnål måltid vid ungefär samma tid. Det beror lite på hur länge jag jobbar och hur mycket jag har käkat på jobbet.

Det är bara tisdag och jag är redan uppe i 22 timmar på jobbet. Det börjar kännas i kroppen kan jag säga. Nu är det bara imorgon kvar och sen blir det en ledig dag att villa upp sej lite på. 1a maj kunde nog inte komma lägligare faktiskt.

Just nu sitter jag på trikken på G hem. När jag kommer hem ska jag ta en lång dusch, smörja in mej och mysa ner mej i soffan med en sallad framför biggest loser. 

Hoppas ni alla har haft en fin dag

 

 

Jag är så himla stolt över mej själv som klarade den här löprundan så himla bra.  Till en början löpte jag på riktigt bra och det kändes smidigt och skönt. Men ganska fort blev jag ändå trött, vilket inte är så konstigt när man inte är van. Dessutom är det riktigt varmt ute.

Jag vet vart jag stannade första gången och började gå istället för att springa så målet är att nästa gång komma snäppet längre och sen kriga vidare så. Det är synd att jag inte räknade hur många gånger jag stannade, det hade varit kul att försöka tävla med sej själv även där.

Jag sitter just nu på gräset utanför mitt jobb och pustar ut och njuter av solen. Jag har jobbat 11,5 timmar och har nu snörat på mej löpardojorna för att springa hem. 5,5 kilometer ska jag upp i. Jag tror att det var ungefär 1 år sen jag sprang utomhus senast så det kommer bli tufft. Jag skiter i om jag går halva vägen, jag ska upp i 5,5 kilometer 

Nu kör vi

Jag kan stolt nu meddela att jag har genomfört min första vecka på nya projektet felfritt.  Jag har varit grym! Trots massa jobb och väldiga smärtor i kroppen, har jag kämpat på och eftersom jag inte har vetat hur långa steg jag tar, har jag kört på 5000 meter istället för 5000 steg. Nu ser jag fram emot en liten upptrappning.

Hej

Godmorgon godmorgon  

Det här är äkta kärlek  Jag vill bara krama och gosa med dom här fina sakerna! Åh vad ni ska

bli mina!

Jag har ju skrivit en del gånger att jag har jobbat massor denna vecka. Jag kollade idag på min timelista och det ser inte så mycket ut men jag har faktiskt jobbat över 12,5 timmar och då var ändå alla lediga i måndags så ordinarie jobbvecka ligger på 32 timmar (man jobbar 8 timmar om dagen i Norge) och jag är på 44,5. Förstå att jag är rätt slut nu asså.  Men jag klagar inte, jag är nöjd och glad och känner att jag är duktig som tar mitt ansvar och att jag verkligen försöker. Hade jag struntat i allt hade jag såklart gått hem när jag skulle och inte hade jag väl kommit dit i måndags. Men just nu befinner vi oss i ett läge där det krävs att jag jobbar en hel del extra och egentligen ännu mer än så. Jag är ansvarig för hur allt går och får ta konsekvenserna för det som blir fel så självklart väljer jag då att jobba över några timmar för att så lite som möjligt ska skita sej. Det är en del av allt som har med extra ansvar att göra. Och jag tycker nog fasiken att jag gör det ganska jävla bra. 

Hej

Jag känner att jag är ganska tom på ord idag. Jag är otroligt trött och har jävligt ont i kroppen hela tiden. Mina ryggproblem, som jag alltid haft, har blivit så mycket värre att jag börjar få svårt att röra mej normalt. Jag har även ont i fötterna på ett sätt som verkligen inte är bra. Det vet jag, eftersom min kiropraktor tidigare har reagerat väldigt när mina fötter har varit som dom är nu. Mina smalben gör också jäkligt ont och det är såklart en följd av det dåliga skicket mina fötter har.

 

Jag kan ärligt säga att jag inte tycker att någon i hela världen förtjänar dom problemen jag har med min rygg. Problemen är så pass omfattande att dom sträcker sej hela vägen från nacken ner till knäna och för 2-3 år sen upptäckte vi att även mina fötter är extremt drabbade. Jag kommer troligtvis aldrig någonsin att kunna fungera normalt. Mitt liv består av massa stretching och ständig ryggträning för att kunna fungera någorlunda.

 

Jag var 14-15 år när jag började klaga på ryggsmärtor. Det tog ett tag innan mina föräldrar tog problemen på allvar och det gick så pass långt att jag faktiskt inte kunde röra mej. Min första dag hos min kiropraktor bar pappa in mej och la mej på bänken.

Det var startskottet för flera år av regelbundna behandlingar. Dom var otroligt smärtsamma och framkallade ofta illamående, dessutom var dom kostsamma.

Det kostade 400 kronor per gång och till en början gick jag en gång i veckan. Min mamma var aldrig speciellt positiv till dessa behandlingar och klagade ständigt på att vi gick med på att betala detta hutlösa pris. 400 kronor för 30 minuter tyckte hon var sjukt. Jag och pappa var nöjda med både kiropraktorn, behandlingarna och framstegen. Men mamma gav sej inte. Hon tyckte att försäkringskassan borde kunna bidra med något, att det borde finnas någon annan man kunde gå till. Hon tyckte också att vi inte skulle nöja oss med att gå till en kiropraktor, utan även prova naprapat, ortoped och så vidare. Jag släpades flera gånger till vårdcentralen i hopp om att få en remiss. Men min husläkare var säker på sin sak: Om inte han kunde se något fel på min rygg, så kunde ingen annan heller det.

Min ryggrad var ju fullständigt rak och att jag klagade på smärtor hade tydligen ingen betydelse i detta fall.

 

Min kiropraktor beskrev mina problem på helt andra sätt. Att min ryggrad var rak var sant, men det var inte där mina problem satt.

Smärtorna kom från svanken, ingenting man idag höjer på ögonbrynen för. Var och varannan person har smärtor i svanken och det är inte speciellt underligt med tanke på hur människor lever och rör sej idag. Till exempel är det väl knappas märkligt att man får smärtor i ryggen när man 8 timmar om dagen sitter och knappar på en dator. Ergonomi är ju något inte alla känner till alltför mycket om.

 

När min kiropraktor förklarade mina problem med hjälp av affischer och genom att trycka på olika punkter på min kropp, fick jag först ett stort hopp om att detta skulle fixa sej galant och jag var otroligt tacksam att vi hade hittat just honom, då han verkade oerhört kompetent och verkade besitta otroliga kunskaper.

Men när han hade hållit ett föredrag om mina problem i 5-10 minuter, växte även ett vemod och en viss sorg inom mej. Mitt sunda förnuft sa mej att detta är omöjligt. Med såhär mycket problem kommer vi nog bara kunna hålla allt i schack, mina problem kommer alltid att finnas där.

 

I detta fall hade jag inte så mycket till val än att försöka le och se det hela så positivt som möjligt. Det stod ju trots allt mellan dessa evighetsbehandlingar och att inte kunna gå alls för resten av mitt liv.

 

Min kiropraktor förklarade att mitt bäcken satt snett och att det därmed gjorde att mitt ena ben var lite längre än det andra. Eftersom mitt ena ben var längre än det andra innebar det att allt jag gjorde gjordes snett. Detta skapade en felbelastning i hela kroppen och satte därför knutar i hela min rygg. Dessa knutar spred sej diagonalt fram och tillbaka, fram och tillbaka över hela min rygg.

Utöver det hade jag även extremt tighta höfter som gjorde att jag blev väldigt orörligt i just höfterna. Detta hade gjort att jag felbelastade benen och längs med hela mina lår satt spänningar och knutar. Till och med i mina skinkor fanns det gott om punkter som fick mej att skrika bara man tryckte lite.

Att jag dessutom alltid gått i ganska dåliga skor, precis som allt gör (snyggt är sällan bra) gjorde att mina fötter blivit ganska dåliga. En person med normal kropp klarar dessa slitningar relativt bra, men en person som mej som har så otroligt många problem redan, drabbas givetvis hårdare. I och med att jag redan gjorde allt snett belastades även mina fötter på fel sätt. På grund av det har jag fått stenhårda fötter. Delar på undersidan av fötterna, till exempel musklerna som sitter på insidan av fötterna, som egentligen ska vara mjuka och rörliga är stenhårda och ömma på mej.

Jag har ont när jag går, ont när jag sitter, ont när jag sträcker ut fötterna och fotmassage är så fruktansvärt smärtsamt att jag egentligen inte klarar av det men då och då står ut för att jag vet att jag måste.

 

Att jag hade problem med fötterna märkte vi inte till en början, vilket har irriterat mej enormt efteråt, men min kiropraktor tryckte, masserade och knäckte för fullt och faktum är att min rygg blev bättre. Sen blev min pappa plötsligt utan jobb och då avbröts mina behandlingar.

Sakta men säkert vreds klockan tillbaka och efter ett tag var mina ryggproblem tillbaka igen. Det har funnits nätter då jag inte kunnat sova på grund av mina smärtor, det finns dagar då jag inte kunnat sitta för att allt värker så mycket och tillslut fanns det inget annat att göra än att börja med behandlingarna igen.

Denna gång blev det varannan vecka.

 

Under lång tid gick jag varannan vecka innan jag tillslut ändra till en gång i månaden. Sakta men säkert slutade jag även med det, då min kiropraktor ansåg att min rygg var så gott som i det bästa skicket den kan bli. Muntert eller hur?

Jag hade fått order om att stretcha 8 gånger om dagen och nu var det väldigt viktigt att jag började bygga upp min muskulatur i ryggen.

 

Jag har självklart inte stretchat 8 gånger om dagen och muskulaturen är ju ett evighetsgöra som jag jobbar på så gott jag kan.

I dagsläget har jag fruktansvärda problem, och förmodligen beror dom mycket på att jag står upp och går hela tiden i mitt jobb. Men jag gissar att jag skulle få lika ont av att bara sitta ner hela dagarna. I mitt jobb bär jag även en hel del grejer och jag gissar att jag bär fel. Det är saker jag får jobba på. Det är saker jag kommer få kämpa med resten av mitt liv.

Jag måste förmodligen även acceptera att det finns saker jag aldrig kommer kunna göra. Jag kommer kanske börja drömma om saker som inte kommer kunna vara möjligt att genomföra på grund av mina problem. Jag hoppas att jag ska kunna fixa min rygg så pass att jag inte behöver styra hela mitt liv utefter vad min rygg klarar av men just nu kan jag inte påstå att det ser ljust ut.

 

2 saker som tynger mej väldigt är att i framtiden inte ska klara av mitt drömyrke på grund av min rygg, att jag ska behöva välja ett annat jobb på grund av att jag inte kan röra mej som jag behöver. Den andra saken är att jag antar att jag någon gång i framtiden kommer vilja ha barn. Jag frågar mej själv gång på gång på gång hur jag ska våga drömma om en sån sak i framtiden när jag vet att min rygg inte kommer orka bära den magen. Många utvecklar ryggproblem under graviditeten, har jag hört. Hur ska det då gå för mej som redan har dessa problem? Jag kanske måste acceptera även det, att jag inte klarar av att vara gravid på grund av mina problem. Det finns otroligt många saker som tynger en med dessa problem. Det känns inte bra att vara så ung och så begränsad. Man är rädd för framtiden och vad som kommer att hända, hur det hela ska utvecklas. Det är otroligt jobbigt att varje kväll inte bara kunna slänga sej i sängen och somna, utan att man först måste hitta ställningar som fungerar. Jag måste övervinna smärtan varje kväll när jag lägger mej i sängen, jag måste stretcha ut svanken och först efter det kan jag lägga mej åt olika håll, men så stelnar ryggen och på en gång blir det olidligt att röra sej igen. Så håller det på både när jag ska sova och just nu när jag bara sitter, som jag alltid gjort, i soffan.

 

Jag skulle inte önska min värsta fiende det här

Just nu sitter jag på wörket och svullar lite krubb. Om ett tag ska jag börja göra klart för stängning. Idag vill jag inte jobba över så tänker göra mitt bästa för att slippa. 

Efter jobbet ska jag till gymmet och kötta rygg.

Det var allt ja hade att säga for now. Tarzan får bjuda på dagens första bild.

Kolla vilka nice cardigans jag fyndande på BikBok härom dagen.  Alltså jag säger bara: Spring!! köp dom. Som har någon väldigt tight söm vid typ axlarna som gör att koftorna sitter snyggt när dom är öppna. Jag brukar ha väldigt svårt för att ha tröjor öppna för jag tycker inte att dom faller snyggt, men eftersom dom här typ "sitter fast" vid axlarna så ser det sjukt bra ut! Jag är så himla nöjd.  Och priset, ynka 99 pix styck på rean.

 

Nu är jag hemma och jag har genomfört min första dag på mitt nya projekt.  Det känns så himla grymt! Nu är jag igång, nu är det bara fortsätta. Jag har satt upp ett delmål och imorgon ska jag börja ändra min kost lite.

Jag har precis pratat med min lilla mamie en stund och snart kommer Pontus och håller mej sällskap här. Fattar nu hur gött jag har det just nu?! 

Egentligen är det ju röd dag så hi grym är inte jag som åker till jobbet 

Sen ska jag försöka hitta något bra ställe där jag kan skämma ut mej lite och plåta dagens outfit. Så länge får ni en sneak peek 

Nu är det dags att presentera nästa träningsprojekt som startar idag. Det är lite tuffare än det förra men också lite bättre på många sätt.  Till exempel så finns det en ordentlig struktur och en plan för varje dag. Det som är tufft är att ökningen och att det på slutet är väldigt mycket men jag ska klara det.

Godmorgon godmorgon

Vi hörs imorgon 

Jag lyckades faktiskt vända denna söndag till något bra.  Efter att ha chillat länge i sängen med film och biggest loser, slängde jag på mej lite kläder och tog mej ut i det fina vädret. Först skulle jag och Pontus bara ta en promenad till floden men precis när vi nästan var framme fick vi syn på en minigolfbana och vi båda typ: åh titta minigolf.

Det här trodde jag aldrig att jag skulle finna i Oslo

 

När jag är i andra länder än Sverige brukar jag försöka prova på lite olika grejer som inte finns i Sverige. Framför allt tycker jag att det är kul att känna, klämma och smaka på godsaker för det är ofta väldigt speciellt utomlands. Här är lite norsk påskgodis. Överlag verkar norrmän käka en jäkla massa marsipan. Runt jul var det i princip bara massa julgodis gjort av marsipan i varenda affär, men nu har vi i alla fall hittat lite påskgodis som verkar väldigt populärt här och som inte innehåller marsipan.

Dom har nämligen sålt dessa påskägg sen strax efter jul typ.  

Här är ytterligare en ny kjol.  Lite kul hur jag, som typ aldrig använder kjol, har shoppat så himla många kjolar på sista tiden.

Som ni ser har jag min sista dag på mitt tränignsprojekt idag. Och som ni ser kommer jag inte att klara det.

Ni sticker jag iväg till gymmet och kör en timme på bandet.  Samma som igår, men förhoppningsvis lite fler kalorier. Jag var inte mitt bästa jag igår kan jag säga. Jag åt typ godis innan jag gick till gymmet så jaa, ni fattar nog varför jag inte direkt fick dom bästa resultaten. Men att jag powerwalkade i 62 minuter var jag riktigt nöjd med.  Idag blir det 62 minuter till.

Godmorgon godmorgon

Jag vet att vissa av er har saknat mina videobloggar lite så här kommer en som jag gjorde i onsdag.  Jag vet att jag fortfarande inte har lagt upp klippet som jag berättade om för några dagar sen. Jag sa att jag hade lovat att spela in en videoblogg ett tag och sen gjorde jag det men jag har fortfarande inte fått upp det. Det beror på att jag och min moviemaker inte riktigt kommer överens för tillfället. Men däremot har jag lyckats få till denna video.  Den är lite seg och tråkig i början men enligt mej blir den mycket roligare en bit in.

 

 

Såhär såg jag ut i onsdag.

 

Det jag gillar med bilden är såklart texten.  Ärligt talat har jag faktiskt lite svårt för folk som går till gymmet och bara går runt och dricker vatten, speglar sej, snackar i telefon, tar en selfie för att kunna lägga upp på insta och verka duktiga, och så vidare.

Gymmet uppfanns för att man ska svettas. Man ska gå dit och ta ut sej, vad gör man annars där?

När jag är på gymmet svettas jag oftast ganska mycket, men inte alltid. Men det är inte svetten som räknas. Det är vad man gör som spelar roll. Jag kan köra stenhårt utan att svettas så. Det beror ju lite på vad man gör på gymmet också.

Men jag gillar texten för att det känns så himla sant. Tar man i, struntar man i hur man ser ut, är tekniken viktigare än håret och om man vågar svettas - då är man inte i sitt snyggaste jag

Just sayin'

Så nästa gång ni tränar, kör lite extra hårt och garva åt alla som går runt och speglar sej. Det är ni som kör hårt som blir snyggast i slutändan.

Jag älskar färgen på min nya kjol! Den där blåa lysande färgen. Aaah så fin den är.  Den är jättesnygg till massa andra färger tycker jag. Vitt, svart, ljusblått och gult är 4 färger som passar väldigt bra

I onsdags jobbade jag först hela dagen. Sen kom Pontus till mitt jobb och var med medan jag fixade det sista. Efter det åkte vi till en park, slog ut en filt och körde en picknick.  Vädret var rätt trist men det var sjukt mysigt ändå.

Hej

Ahhh!! Kollar mina sjukt snygga skor från Nelly.  Jag blir lycklig varje gång jag ser dom haha  Dom är så himla sköna och snygga och passar till allt! Klacken är precis lagom hög så jag kan ha dom till vardags utan att det blir jobbigt på något sätt. Jag kan även ha dom till lite festligare tillfällen, eftersom dom är så himla snygga.

Jag har kollat upp lite olika bra övningar att köra på gymmet. Jag kan redan många bra övningar och jag har varit på gymmet sen jag var rätt liten så det är väl inte direkt så att jag sitter och googlar för att lära mej massa

 

Jag har väldigt svårt för toppar med text. Det gäller inte alla texter men dom flesta. Jag tycker oftast att dom är larviga och jag känner mej oerhört barnslig när jag sätter på mej en sån. På något sätt tycker jag att det tillhör mellanstadiet att gå omkring med tröjor med massa larviga tryck och texter, inte en vuxen. Men smaken är som baken. Här är 3 exempel på toppar jag inte skulle ta på mej. Men ni som tycker annorlunda borde definitivt klicka in på Madlady för dom kostar bara 100 pix styck. Det har till och med en mellanstadieelev råd med.

Godmorgon godmorgon

 

Det här är en av dom bästa sakerna med att jobba där det finns gott om mat, man får alltid god frulle eller lurre.

Godmorgon godmorgon 

 

Idag är det näst sista dagen på arbetsveckan, sen det påskledigt, och det märks verkligen kan jag säga. Det är väldigt lugnt och inte så mycket att göra på jobbet. Ganska skönt för mej som ör ny.

Lite viktiga grejer har jag i alla fall fått gjort idag. 

 

Efter jobbet ska jag hem och leta reda på mitt träningslinne som mystiskt försvann efter att jag lagt in det i tvättmaskinen. Sen blir det gym lite senare tillsammans med Pontus 

 

 

Måste såklart skryta lite om min insats på gymmet idag.  1 timme på bandet är aldrig kul och jag blir lika stolt över mej själv varje gång jag gör det ändå.  578 kalorier lättare, feels awesome!

 

Jag har ju gjort en ganska stor beställning hos Nelly ganska nyligen.  Jag var i Sverige förra veckan och hämtade hit allting så nu ska jag försöka ta bilder på allt och visa upp.  Jag har ju haft ganska ont om tid i veckan så därför har det inte blivit av, men nu har jag lyckats plåta två av plaggen i alla fall

Godmorgon godmorgon

Det blev pizza till lurre när vi var ute på stan idag. Lite grisigt, men vafan  Jag shoppade lite på BikBok också och efter pizzan gick vi till gymmet och gjorde vårt bästa för att bränna bort krubbet.

Planerna för dagen blev såklart lite ändrade  Som alltid när jag ska planera.  Men vi har i alla fall varit på stan, jag har shoppat lite och så har vi varit på gymmet. Om en stund ska vi se let's dance och sen gladiatorerna. 

 

Här är en film som jag och Tarzan gjorde igår.

 

Hej

Eftersom jag fyllde år igår fick jag lite presenter.  Jag älskar verkligen att få paket.  Jag är fortfarande som ett barn när det står ett paket framför mej - ingenting utom paketet existerar. haha
Jag tänkte börja med att visa ett paket som jag fick jag Pontus.  Han köpt nämligen ett bar sjukt fina skor som jag spanade in för någon vecka sen. Vi var ute och promenerade och så genade vi igenom ett köpcentrum och självklart fick jag syn på massa snygga skor. Dom här fastnade jag för extremt mycket och nu är dom mina!  ÅÅh dom kommer bli så himla fina i sommar!

Jag har ju lovat att spela in en videoblogg så det ska jag göra strax.  Håll utkik!

När jag kom hem efter gymmet och hade duschat la jag mej i sängen en stund. Jag låg där och bara vilade i några minuter, seglade iväg i mina tankar för en stund och då kom jag och tänka på något väldigt viktigt apropå det här med födelsedagar.

 

Födelsedagar är ju liksom julafton, midsommar och nyår - något som ska var roligt. Man ska vara glad och fira och alla andra människor i ens omgivning ska skänka en lite extra uppmärksamhet. Jag har många gånger tänkt på, och tyckt synd om människor som tvingas fira julafton ensamma. Det är en sak om man väljer att göra det men jag tycker så oerhört synd om dom som är helt ensamma på riktigt, som ser alla tända ljus, glada barn, familjer som bakar tillsammans, julmusik överallt och hela tiden plågas dom av att allt det där har alla utom dom.

 

För första gången kom jag att tänka på att det där med födelsedagar måste vara på liknande sätt. Antingen blir man överöst av gratulationer och uppvaktningar eller så sitter man där och förgäves väntar på ett grattis som aldrig kommer.

 

Jag började fundera över vilken person jag är.

 

Jag är lyckligt lottad som har två föräldrar som är helt exemplariska vad gäller allt och när det kommer till min födelsedag finns det inte en chans att dom glömmer. Oavsett vart jag är i världen ser dom till att jag ska känna att dom firar mej. På ett eller annat sätt får jag alltid presenter och oavsett vad det kostar ringer dom alltid och säger grattis. Det finns inte en chans att dom glömmer. Så jag är bortskämd med det och tänker inte alltid på att det faktiskt finns människor, vars högsta önskan är att just deras föräldrar ska ägna dom en tanke på deras dag. Föräldrar som fött dom till världen och sen inte ens försöker när det gått ett år, två år, tre år och så vidare.

 

Jag tänkte även på alla människor som varje dag ser hur andra blir överösta av gratulationer på till exempel facebook och sen när det är deras egen dag hoppas dom på att få några egna.

 

Vem är jag i allt det här?

 

Jag är en person som för några år sen slutade tycka att det här med min födelsedag är speciellt. Jag säger att jag inte vill fira så mycket och det spelar ingen roll hej och hå. Fan vad jag snackar.

Men jag har tänkt och analyserat.

Klart som korvspad att jag vill att människor ska vilja fira mej. Är det så konstigt?

Men det faktum att jag vet att om jag bjuder in till kalas blir det jag, min mamma och min pappa som dyker upp, har gjort att jag inte längre "vill" fira.

Jag är personen som ger intryck av att jag faktiskt inte bryr mej så mycket, men jag är så in i helvete trött på det. Varför kan jag inte bara få säga att : ja, jag blir lite ledsen när det år efter år efter år visar sej att min dag inte blev annat än en vanlig dag. Jag blev ett år äldre och mer än så var det inte. År efter år efter år efter år firar jag andra och gör så gott jag kan med det jag har.

Sanningen är att jag aldrig förväntar mej något. Dels för att jag inte vill kräva något av någon, dels för att jag inte känner att jag behöver det och dels för att jag vet att man aldrig faktiskt kan kräva något av någon.

Sanningen är att det faktiskt inte är så himla viktigt för mej att få 1000 gratulationer. Men sanningen är också att jag känner mej lite bortglömd när jag tittar varenda inkorg jag äger och har och inser att det fanns faktiskt inte så många som kom ihåg mej.

Jag är personen som får gratulationer men som troligtvis hade blivit helt bortglömd om det inte hade stått på facebook att jag fyller år idag.

 

Till alla er där ute vill jag säga att det är inget fel med att bli ledsen, besviken eller att känna sej bortglömd när det är ens födelsedag och få kommer ihåg det. Jag vill också säga att gratulationer på facebook egentligen inte har något som helst värde. Om man vill gratulera någon gör man det ordentligt. Vafan, en person fyller år en gång per år, skänk några minuter av ditt liv och ring och önska en fantastisk dag. Man skriver inte "grattis" kort och gott på facebook och tror att man har varit duktig sen. Till alla er där ute som faktiskt känner sej ganska ensamma på era födelsedagar, till alla er vill jag tillägna min egen födelsedag.

Jag är inte ensam och jag är fruktansvärt glad för det så jag vill skänka er alla en tanke och vill att ni ska veta att era dagar är precis lika mycket värda som alla andras.

 

Hej

Idag var det rätt kämpigt att gå upp. Jag var jäkligt trött när alarmet ringde och nu känner jag att jag börjar somna till igen . Jag är i alla fall på G till jobbet nu. 

Grattis på födelsedagen issa

Ja mitt herrskap. Om inte alltför många timmar blir jag ett år äldre. Känns helt okej men det här året får gärna bli ett lååååångt år. Fast bara om det blir ett bra år.

Dagens middag. Proteinshake och mango. Jag hjärta mango säger jag bara.

Färdigtränad!

 

Nu sitter jag hemma och ska strax få i mej lite middag och sen duscha. Jag känner att jag först bara måste få sitta några minuter och koppla av. Idag har jag farit från en plats till en annan hela dagen. Jag är helt slut efter det och ännu mer slut efter ett hårt pass på gymmet.

 

Till middag serveras det mango och en proteinshake. Jag ska även kolla på biggest loser för jag missade det igår. Älskar biggest loser haha.

Idag har jag kört mitt första pass som ledare. Puh säger jag bara. Det var ingen lätt dag jag fick som första dag. Det kom massa folk + att vi hade sällskap på 80 och 60 pers. Det var sjukt mycket för lilla mej att rodda, mer än vad jag någonsin har haft tror jag och då är jag ändå väldigt van vid stress och pressade scheman men det här var mycket till och med för mej. Jag har med andra ord haft en rätt kämpig dag. Jag hoppas att det blir bättre imorgon.

Just nu sitter jag på golvet i omklädningsrummet på gymmet. Jag pustar ut lite och väntar på att min PWO ska få landa in eller vad man ska säga.

Idag blir det rygg. Jag har längtat efter att träna rygg och det var ju ett tag sen jag hann iväg till gymmet senast så nu när jag väl är här ska jag självklart mosa min rygg och jag tänkte även plåga min mage lite också. Triceps kör jag alltid tillsammans med rygg. Jag är även riktigt sugen på biceps så även om jag inte borde kanske jag kör några reps bara för att jag är sugen på det. Men jag ska försöka spara något till imorgon 

Jag tänker efter några sekunder och sen: Men herregud det är ju den 7:e idag. Jag fyller år den här veckan.. om 3 dagar.

 

Nej men usch det här var jag inte beredd på känner jag. Jaja, inte mycket att klaga på man blir ett år äldre varje år så man borde väl ha vant sej vid det här laget.

 

Jag dör vad Fina!! Jag älskar skor som har massa fina färger, det är så himla trist med bara svart och brunt tycker jag. Såna här ska jag definitiv klicka hem någon dag.  Dom finns på Nelly.

Hej

Idag har jag gjort högskoleprovet. Äntligen är det över! Jag har också kollat hur många poäng jag fick. Så hur gick det för mej?

 

Att högskoleprovet är ett krävande prov vet väl alla (?) Det är ju ganska logiskt att ingen ska kunna glida in på en högskola hur lätt som helst genom att göra ett prov medan andra sliter i 3 år på gymnasiet.

Jag hade ju bara 3 veckor på mej att förbereda mej inför provet och under dessa 3 veckor har det varit flera andra saker som tyngt mina axlar. Att kunna släpp allt och bara försöka plugga några timmar om dagen har varit oerhört svårt men jag gjorde så gott jag kunde. Det är i alla fall vad jag vill tro. Men om jag tänker efter. Helt ärligt, kunde jag verkligen inte gett mer?

Visst fan kunde jag det. Det där med att säga att man har gjort så bra man har kunnat i vissa fall är sånt jävla skitsnack oftast. Man intalar sej själv att man gjort det bästa man kunnat för att man slippa få skuldkänslor eller känna besvikelse om man inte får förväntat resultat.

 

Jag har bara haft 3 veckor och jag var från början medveten om att det rekommenderas att man plugga i flera månader så jaa, jag slog väl lite från underläge och självklart sa jag till mej själv att jag skulle gå och göra provet och prova, se hur det går, se vad jag kan, se vad jag behöver plugga mer på och helt enkelt få den poängen jag får. Men när jag hade kollat min poäng kunde jag inte låta bli att bli förbannat besviken ändå.

Jag ville så gärna få riktigt bra resultat och eftersom jag inte fick tillräckligt bra har jag självklart inte gjort så gott jag har kunnat.

 

Jag fick förmodligen inte det sämsta resultatet och absolut inte det sämsta men jag antar att det enda jag egentligen verkligen ville var väl att för en gång skull göra mej själv stolt över mej själv. När jag tänker tillbaka på saker jag gjort har jag enormt svårt att vara stolt över mej själv. När jag väl gör något är jag duktig på att klappa mej själv på axeln och säga: Fan issa, det där gjorde du bra!

Men efteråt börjar jag alltid ifrågasätta det hela. Var jag inte lite för snäll mot mej själv? var jag verkligen så bra?

 

Jag brukar alltid säga att människan är programmerad att aldrig riktigt vara nöjd med vad den har och alltid vilja ha det den inte har. Det är på ett sätt viktigt i den personliga utvecklingen. Är man ständigt nöjd med vad man har förändrar man aldrig något och får aldrig se vad man egentligen har kapacitet att uppnå.

Aja nog om det, det är viktigt att uppskatta sej själv också. I stundens hetta är jag duktig på att berömma mej själv men senare har jag svårt att hålla fast vid det och pressar alltid mej själv på ett negativt sätt. Jag och jag själv har en del att jobba på där.

Hej

Nu har jag precis satt mej på tåget och är på väg hem till Stockholm. Det är verkligen massa blandade känslor hos mej just nu, jag hoppas att det går över snart.

 

Jag har i alla fall jobbat hela dagen och är jäkligt trött men jag ska i alla fall försöka plugga lite. 

 

 

Här har ni min eftermiddag efter jobbet.  

Nu är vi hemma efter en nästan två timmar lång promenad.  Jag skulle egentligen till gymmet men så tänkte jag: äh vafan jag möter upp killen och tar en långis i solen istället. Varför låsa in sej på ett gym när det är så soligt och fint (?)

Här är två bilder som jag har tagit i närheten där vi bor. Det är så himla mysig miljö här med massa parker och små torg. Husen är i olika fina färger och när trikken susar förbi känns det som att man befinner sej i en annan tid. Jag vet inte varför men den har någon känsla av gammalt och charmigt över sej.

 

Här kommer sista dagen på dieten. Det var visserligen i lördags men ändå.  Jag tror att jag har bestämt mej för att fortsätta på liknande sätt men att trappa upp det hela litegrann vad gäller att inte fuska och så vill jag träna mer. I övrigt kommer det en liten sammanfattning och utvärdering senare.

Godmogon godmorgon

 

Idag är det tisdag men det känns som att det är måndag bara för att jag inte bloggade på hela dagen igår. Jag vet inte varför jag inte gjorde det men men.

Vi är i alla fall redan inne i 1a april. Herregud jag tycker att dom första månaderna på det här året har gått så himla fort.

När jag var i Sverige senast (februari- mars) gick jag runt och snackade om att jag hade varit i Sverige typ två veckor tidigare. Det kändes verkligen exakt som det. Men så gick det ju inte riktigt ihop för jag firade ju nyår den gången.
Och nu är det redan april. Jag fyller år om 9 dagar och det känns också helt skumt. 22 barre, snart dags att börja bli lite mer seriös.