Resan var helt enkelt grym

När jag kom hem skrev jag det här inlägget:

Why do all good things come to an end?
augusti 2007

För några timmar sen kom jag hem från England, jävlar vad jag saknar stället. Det var nog tre av dom bästa veckorna i hela mitt fucking liv.

Jag grät mest av alla igår kväll. Alla trodde att jag grät för att jag skulle sakna dom men egentligen grät jag nog mest för vad som väntade på mej i Sverige. Jag mins 8:an som ett stort svart hål av sorg, saknad och längtan efter det onåbara. Men det onåbara nådde jag i England. Känslan av att ha kompisar och att tillhöra ett visst gäng av folk man gillar är inte dum. Fan vad kul vi hade.

Språkresa är verkligen rekomenderat från min sida. Där mötte jag de mest underbara människorna och på 3 veckor har jag inte hört ett enda kränkande ord. Det är ju annat än vad man kan säga om alla jävla ruttna svenskar som sitter framför datorerna på kvällarna och tror att dom är sjukt coola för att dom klickar fram någons blogg och skriver en kommentar som är helt onödig och som inte alls borde vara där.

VARFÖR?
shiiiiiiat vad kul liv dom måste ha som gör sånt... OMG VAD JAG ÄR AVUNDSJUK PÅ DOM!!!!!!!

Det är för sånna som er jag tänker bli polis, ni behöver HJÄLP och dom kommer ni inte ur själva.

Hastings 2007 är ett minne för livet och alla underbara människor som jag träffade där har verkligen stärkt mitt självförtroende

Biggy loves till My, Martina, Linda, Moa, Emelie, Rosanna, Oskar, Elisa, David, Maja, Jonte, Linn, Max, Coffe, Amanda, Michelle, Lina, Sophia, Anton och Karolina.
hehe resten av folket var väl helt okej......

nu ska jag gå och kolla på en film eller något tror jag

Tomorrow



Man kan se gott om språkskillnader vad gäller då och nu. Mycket har förändrats sen ess men om man läser den näst sista raden vet man exakt vem det är som skriver. Haha. Typiskt mej!

Hur som helst, bilderna jag har lagt upp nu är säkert bara en tiondel av alla som togs. I mina två mappar har jag ca. 1000 bilder. Jag vet inte hur många jag har lagt upp nu, men det får räcka för ett tag. Här är i all fall två sista bilder från sista kvällen.






Sista dygnet

När sista kvällen kom var vi först ute på disco allihop. Några svängde sen av till ett casino och några till något annat. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde, men jag sprang nog runt en hel del. Väl tillbaka i huset bestämde sej jag och Linn för att sova i samma säng. Jag skulle till Stockholm och hon skulle till Göteborg nästa dag. Mitt plan gick före hennes så jag skulle upp tidigare, men hon gick i alla fall upp med mej och käkade frukost och vinkade av mej. Vi grät typ när vi lämnade varandra.








Övriga bilder från England

Nu tänkte jag lägga upp lite bilder bara. Eftersom det var 4 år sen jag var på den här resan har jag ju glömt det mesta. Eller, glömt har man ju inte, men det är svårt att återberätta vad man gjorde när med vem hur det gick och vem som sa vad. Ni fattar.

Jag får helt enkelt lägga upp bilder och sen får ni föreställa er hur jag kände mej just då.















































Jaa.. i varje grupp finns det ju såklart en outsider. Jag vet inte vad hon hette och enda gången man hörde henne prata var när hon bråkade med sin syrra. Hon deltog aldrig i utflykter, inte heller speciellt delaktigt på lektionerna. Snacka om att spendera sina 15000 väl.



En dag i London

Jag bodde i Hastings, men under mina 3 veckor i England spenderade vi definitivt inte all tid där. Vi reste en hel del faktiskt. Från Hastings till Brighton, Cambridge tror jag, Eastbourne och självklart huvudstaden London.

Nu ska jag visa lite pix och berätta lite om hur det var att åka till London för första gången som gående inidivd.

Till att börja med minns jag att tanten vi bodde hos varnade mej och Linn genom att säga:
- Be prepaird, so many students get back telling me, with theri faces like ooooh, it's so huge.
Yeah there are more than a million people in London, so that's a lot of people.

Jag och Linn tittade på varandra och sen på tanten och ba: ååååh...
Jag visste inte om jag skulle kunna hålla mej för skratt. Alltså, Stockholm hade en miljon människor då. Snacka om att kärringen hade dålig koll på sin huvudstad.

Men min tant var lite speciell. Det bästa var att hon nästan aldrig var hemma. För det första jobbade hon på en bondgård och när hon inte var där speed-datade hon. Jag kommer aldrig glömma när hon kom hem och var så frustrerad över att hon inte längre fick vara med i 35-45gruppen. Hon föredrog killar i 38-årsåldern, själv var hon 56 tror jag. Fast hon såg ut att vara långt över 60, det enda som saknades till hennes häxutseende var vårtor. I övrigt var hennes hår äckligt och stripigt, hon hade alltid påsar under ögonen, märkliga rynkor, trötta ögon, trist hållning, fula former och ärlig talat ingenting på rätt plats. Stackare.

Anyway, nu ska jag visa hur det såg ut i London när jag var där.






Piccadilly circus


London eye


Det var tydligen olagligt att sälja grejer mitt på gatan i London.. nääähää.. Stackars gubben.


Polisen beslagtog det mesta men lät honom behålla...


.. Det här, schyrra!




Big Ben


Buckingham palace. Det ryktades såklart att drottningen var där samtidigt som vi var det.


Utanför slottet är det många som reser ett tält. Jag vet inte om det det beror på att dom hoppas att se drottningen eller vad det kan vara, men det är det som känns mest rimligt. Om inte annat för att dom är hemlösa och hoppas få skydd av alla 1000-tals vakter runt slottet, om något skulle hända. Who knows?

Efter att ha sett allt som man borde se i London fick vi gå själva och shoppa. Jag köpte en del prylar och jag tror att jag har det mesta kvar. Min absoluta favoritaffär blev helt klart 99pence-store. Man kunde kama hem riktiga kap för 14 kronor.

London är helt klart en stad man ska besöka om man inte varit där.

Plugget

Efter att våran första lärare hade blivit kickad minns jag att vi fick en as rolig lärare. Alla älskade honom, men tyvärr kunde han bara stanna i 3 dagar för sen skulle han resa bort någonstans. Efter det fick vi en spillevink som såg ut att blivit upplockad på närmsta pub en halvtimme innan lektionens start. Till att börja med sov han hela lektionerna, sen fattade han inte vad han skulle göra och i övrigt var han inte speciellt duktig på att jobba med människor. Han var riktigt skum faktiskt. Som tur var, var resan över ganska snart så STS slapp se över vad som skulle göra.





2 bilder på den klockrena läraren! Jävla vad kul vi hade med honom!

Här är lite andra bilder från plugget.







Man fick alltid samma matlåda, varje dag. Vissa hade värsta lyxlådan och vissa tyckte man riktigt synd om. Jag hade tur och låg någonstans i mitten. Jag och Linn fick varje dag i 3 veckor varisn sladdrig dubbelmacka (inte speciellt god och med konsistens som en disktrasa), en halvskum juice, en frukt eller chokladbit och en chipspåse.
Chipspåsarna byttes hej vilt i klassen, eftersom det var olika smaker varje dag. Den där chipspåsen är obligatorisk i en matlåda i England, det kommer man helt enkelt inte ifrån. Dessvärre kom jag inte heller ifrån den där äckliga dubbelmackan. För varje dag som gick blev den bara mer och mer motbjudande. Men man blev lite bättre till mods när man såg vad vissa av dom andra tryckte i sej.


Min roommate

Nu tänkte jag lägga upp några bilder som är tagna i mitt och Linns rum. Vi hade alltid massa skumt för oss. Jag tror att bilderna säger rätt mycket för sej själva men om inte annat kan jag ju säga att vi alltid hade grymt kul tillsammans. Jag umgicks till en början med tjejerna från planet - Linda, My, Martina och Emelie - och den ensamma tjejen från Arlanda - Moa.

Men efter ett tag kom jag ifrån dom och umgicks då istället med min roomie - Linn - och dom hon umgicks med - Linnea, Elisa , Amanda, Rosanna och Maja.

Självklart umgicks man en del med killarna också.






















Stranden

Hade man ingen bättre för sej- varför inte gå och bada eller bara ligga på stranden och käka maltesers?























En dag i England

Varje morgon när jag och Linn vaknade gjorde vi oss i ordning, käkade fukost och av någon anledning missade vi alltid bussen till plugget.
Första dagen i plugget gjorde man en diagnos, och efter det delades man upp i två grupper utifrån sina sråkkunskaper.
Den gruppen med bättre engelskakunskaper fick en lärare från England och den andra gruppen fick våran svenska gruppledare.
Jag kommer aldrig glömma våran engelskalärare, han var ju även med på utflykterna så man fick mer än nog av honom.



Vi hade honom väldigt länge men tillslut blev vi av med honom. När vi berättade för kursledaren vad han pysslade med fick han nog sparken, men enligt kursledaren avgick han själv. Jag har ingen aning om hur det låg till men när man har en klass bestående av 30 svenskar är det kanske inte så passande att favorituttrycket är "Fuck Sweden".

Efter plugget gjorde vi alltid utflykter. Först en utflykt och sen gick man hem för att äta middag och efter middagen drog man ut för nästa jippo. Oftast var det inte två stora saker på en dag, utan man gick kanske till ett akvarium först och på kvällen spelade vi kanske fotboll i Alexandra park.

När vi kom till Hastings fick vi ett schema över alla utflykter vi skulle göra. Det var inte många dagar man hade ledigt kan jag säga, men trots det hade man tid att shpppa, fika, göra hennatatueringar, springa omkring, ragga på engelska killar och så vidare. På helgen gick man på disco, på dagen låg man på stranden. Det var fullt upp hela tiden. Här är lite bilder från jippon vi gjorde.


















































































Första dagen i England

Dagen då jag åkte, det måste ha varit någon gång i början av andra veckan i juli... typ.

Jag och pappa åkte till Arlanda, jag var smått nervös eftersom jag inte visste om jag skulle vara den enda som åkte ensam. Han följde med in och vi letade upp gänget. Där stod en gruppledare - en blond tjej runt 26- med ett gäng ungdomar. Det första jag såg var 4 tjejer, i min ålder, som stod tillsammans. Sen såg jag två killar med asiatiskt ursprung och jag tror också att jag såg en tjej stå där ensam.
Pappa gled snabbt in och började snacka med alla, själv var jag väl lite blyg.

När vi gick mot incheckningen fick jag kontakt med den ensamma tjejen. Jag frågade om hon var ensam och hon svarade att hon var det. Jag sa att hon gärna fick hänga med mej om hon ville och hon pustade ut över att slippa vara den enda som var ensam.

På planet satt jag bredvid 2 av dom 4 tjejerna. Vi pratade lite, men jag fick känslan av att dom gärna höll sej för sej själva. Då andra sidan kunde jag inte se något problem med att jag skulle kunna vara med i den lilla gruppen.






När vi kom fram och tagit våra väskor väntade en lång resa från London till Hastings. Om jag inte minns helt fel tar resan 3 timmar.




i bussen träffade jag för första gången min rumskompis. Jag är sååå glad att det blev just hon. Jäklar vad kul vi två hade! Jag minns att tanten vi skulle bo hos hade ett jätteskumt namn. På mitt papper stod det hennes namn och Linn. Linn var alltså min rumskompis. Det var därför inte så svårt att ta reda på vem hon var, jag sa bara hennes namn lite väl högt i bussen och kollade vem som reagerade. Det visade sej att vi satt strax bredvid varandra.

Väl framm i Hastings började man bli nervös på riktigt. Jag var glad att jag i alla fall hade hittat min rumskompis, det hade till exempel inte Moa, stackaren som stod ensam på Arlanda.





Jag var nervös, Moa desto värre.

Det första som hände när vi kom fram till huset där vi skulle bo var att packa upp.. eller i mitt fall - slänga ut allt på golvet.
Eller som jag säger - att göra mej hemmastadgad. Inga konstigheter.





Hmm.. undrar varför jag har med mej mina träningsbrallor. Dom jag använder på kickboxningen är röda, svarta, gula och blåa. Och visst kan man skymta dom nere i vänstra hörnet. Dessutom ser det ut som ett "K" . K för KICKBOXING. Märkligt.

Hur som heslt packade vi upp, lärde känna varandra, snackade med tjejen som bodde där när vi kom, käkade en fet middag, drack cola till och chillade mer.



Efter det var det dags för en promenad för att lära känna området också.





Gick vi vilse?
Vad tror ni?

Jag är rätt säker på att vi fick en utskällning av våran host när vi kom tillbaka. Anledning: Vi hade varit ute längre än vad vi fick.. mycket längre.

På språkresa i England

Jag satt precis och kollade igenom bloggen lite och konctaterade för säkert 5:e gången att jag knappt nämnt min språkresa som jag var på för 4 år sen. Det är rätt märkligt, eftersom jag beskriver resan som en av dom bästa jag någonsin varit på.

Därför tänker jag skriva om det nu istället - 4 år försent.

Dels är det väl kul att kolla tillbaka lite på mej som 15-åring, men det är också suveränt för alla er som tänkt åka på språkresa och undrar lite om vad det innebär.

Till att börja med kan jag svara på några vanliga frågor:

Hjälp, jag har ingen att åka med kan man åka själv?
Självklart kan man åka själv. Jag fick mina första vänner på Arlanda och när vi satt i bussen från London till Hastings skaffade jag mej några till. Efter en halvtimme i England hade jag typ 6 nyfunna vänner och stormtrivdes. Dom flesta som åker på språkresa är sociala och tycker om att träffa nya människor - det är halva vitsen med det.

Hur mycket kostar det?
Det beror jättemycket på vart man åker någonstans. I mitt fall tror jag det kostade typ 15000 eller något. Men sen tillkommer eventuella kostnader. I mitt fall kunde man lägga på ett pluspaket till exempel. Pluspaketet inkluderade massa utflykter som man annars inte fick följa med på. Det kostade 80£ minns jag. Men man kan avgöra väldigt mycket själv hur mycket allt ska kosta, eftersom man kan lägga till saker.
Grundkostnaden går såklart inte att göra speciellt mycket åt.

Vad gör man på en språkresa?
Massor! Men även det varierar ju såklart. Det beror på vilket företag man reser med, och hur dom har lagt upp allt. Tanken är såklart att åka bort för att lära sej ett språk, men man sitter inte direkt och pluggar hela dagarna - tvärt om. Jag kommer berätta mer om det.

Vilket företag reste du med?
Jag reste med STS, ett annat populärt företag då var EF, men jag vet inte riktigt hur det är nu.

Vart kan man åka?
Det finns flera orter, men jag tror inte att alla företag åker till samma. När jag skulle välja kunde jag välja på några olika orter i England, Spanien, Frankrike, Tyskland, Malta och möjligtvis några till.

Hur bor man?
Det varierar också. Vissa orter har studentkorridor till exempel. Jag bodde hos en host family med en rumskompis från Sverige. Det var hur kul som helst. Tanten vi bodde hos hade också ett rum till där hon i börjande hade två fransmän och sen två tyskar. När vi kom delae vi rum med en spanjorska och efter det kom en fransyska. Jag minns att det blev stora problem när det visade sej att hon kunde tyska. Det sa vi förstås aldrig till killarna, det var svinkul att tjuvlyssna på vad dom snackade om.. Men förr eller senare kom det såklart fram. Host family är verkligen att rekommendera. Så småningom reser man kanske med en kompis och då är det suveränt att veta om att host family är ett alternativ till boende och hur det fungerar.

Hur mycket pluggar man?
Några timmar om dagen, jag tror att man var ledig på helger.

Finns det några nackdelar?
Ja, som 15 tycker man sjävklart att det var för stränga regler. Man fick inte dricka och bara röka om man hade föräldrars tillstånd, man skulle lyda sin host och följa dennes regler och så vidare. Men idag kan man ju förstå att det är rätt självklart. Hur ska företaget någonsin kunna anses seriöst om dom låter ungdomar göra vad dom vill?

Hur mycket av språket lär man sej egentligen?
Jag lärde mej två saker - "wheelchair trapped" (bound) och "commit suicide".
Men det var en enormt kul upplevelse och även om man inte lär sej så mycket språk, så lär man sej en himla massa  annat.


Blogg listad på Bloggtoppen.se Bloggar om lust och sex bloggar
RSS 2.0