Dag 7- 1/1


Dag 7


Dag 7 var nog en av dom roligaste dagarna i Estland.
Vi alla hade viss hemlängtan men ändå lyckades man ha jävligt kul.
Den här dagen började ungefär som alla andra. Gå upp, göra sej i ordning, käka och sen åka.
Idag åkte vi till Mailis gudson typ, Marco. Han jobbade typ  i Norge men var hemma över julen. När vi kom dit var Marco och hans syrra Kaily ensamma hemma.
Vi satt och snackade ett tag och sen blev det bestämt att vi skulle åka på någon födelsedags fest någonstans.
Maili och Kevin åkte hem och jag, Carre och Ergo stannade där.
Efter några timmar ringde vi taxi och åkte till någon affär och köpte dricka och pizza. I Estland finns det verkligen en hel del ställen som säljer jättekonstiga pizzor, inte alls sånna man är van vid i Sverige.
Anyway, när vi hade käkat lite drog vi vidare mot födelsedagsfesten.

Där var det verkligen inget drag över huvud taget.
Alla bara satt där, det var helt sjukt. Man kom in och det var ingen stil alls.
Men gissa vem som ändrade det?
Sjävlklart var det jag. Under kvällen slog jag mej ner lite här och var och snackade med lite allt möjligt folk. Dom tyckte nog att jag var dum i huvet, men fan jag är ju svensk och inte riktigt som dom ;)

Efter en hel del timmar på den festen, alla var rätt fulla, drog vi vidare mot Club Tallinn.
Hela taxiresan satt jag och Kaily och snackade om hur viktigt det var att vi spelade nyktra. Det var rätt kul, jag vet inte hur många gånger vi sa:
- We must pretend that we are not drunk, but actually we are
och sen garvade vi och formulerade om meningen på ett annat kul sätt. Tillslut tröttnade killarna på det där tjatet och sa åt oss att hålla käften. Haha lyckades dom? Knappast.

Väl framme kastade alla in mej och Kaily först. Det var ju shysst. Två 16-åringar försöker komma in där det är 18- eller 20 års-gräns. Minns ärligt talat inte.
Men det var rätt kul hur vi hade delat ut leg.
Kaily hade fått tag i ett där det stod att hon var 20
Marco hade gett sitt pass till Ergo, sitt leg till Carre och tog sitt körkort själv.
När jag och Kaily kom in vill vakten se leg. Kaily låtsades vara nykte och frågade mej om jag kunde gå tillbaka till hotellet och hämta mitt leg eftersom jag hade glömt det. Jag gick ut och sa till killarna att jag inte kom in. Marco gick till VIP-utgången, tog Kailys leg och gav det till mej. 10 minuter efter att Kaily gått in gick jag in på samma leg.
Marco, Carre och Ergo gick in på exakt samma personnummer och likvärdiga bilder, vekterna reagerade inte ett skit. Jävla idioter haha.

Inne på Clug Tallinn hade vi sjukt kul. Vi tappade bort varandra ibland och det var as jobbigt att hitta varandra och tillslut fick man veta att någon hade dragit. Vi var ju rätt många så det gick ju inte att hålla koll på alla, men kul hade vi.

Kvällen slutade i alla fall med att jag mådde riktigt illa. Jag hade bara beställt en cider på klubben, men fan vad många groggar jag hade tagit på födelsedagsfesten. Nog var jag dragen alltid.
Vi letade upp Ergo och sen åkte vi hem för att sova.
Jag minns inte ens vad klockan var när vi kom hem, men den var väl runt 3-4



Dag 6- 31/12



Dag 6


Dag 6 och nyårsafton. Dag 6 var nästan bara stressig. Vi vaknade och jag hoppade in i duschen. Sen fick jag göra mej i ordning ganska snabbt, för vi skulle till Carres gudföräldrar.
Det var faktiskt ett helt okej beslk, okej att jag inte fattade överdrivet mycket, men hans gudmor bakade oerhört gott bröd och deras te var jättegott och sen hade hon gjort en blandning mellan blåbärspaj och äppelpaj, och fy satan vadgott det var.
Sen fick vi tvålar också. Jag fick den med finast form och definitivt med godast doft- choklad!
Det är nämnligen så att Carres gudmor, vars namn jag inte minns, gör egna tvålar och hon provar alla möjliga dofter, några exepel vi fick lukta på var kaffe, lera, pepparmint, apelsin och kåda typ, hon visade fler men det är dom jag kommer ihåg just nu.
Hans gudmor hade även jobbat som någon typ av tolk så hon kunde några språk utantill, typ 3 språk utöver estniskan tror jag att det var.
När vi hade suttit där i nästan två timmar var vi tvugna att åka, så jag, Kevin, Maili och Carre packade in oss i bilden och sen åkte vi därifrån. Vi hade lite bråttom och vi hade varit där lite för länge. Nu skulle det bli nyårsmiddag hos Meili och sen skulle vi åka till Carres mormor var det tänkt.
Dock hann vi inte det, eftersom Meilis klocka går för långsamt så vi hade tagit fel på tidien hela dagen.
Vi åt middag. Maili skällde ut Ergo flera gånger om, det hände rätt ofta under den här resan. Jag orkade inte ens bry mej. Jag hade en liten susning om vad det handlade om men tänkte inte ens försöka ta reda på mer information.

Efter att vi ätit och alla var så mätta att ingen kunde röra sej, satt vi bara där. Tillslut insåg vi att klockan började bli väldigt mycket, så vi packade ihop oss, jag, Carre, Maili, Merilin, Merilins kille, Argo, Ergo, Meili och Kevin i bilden (eller Meili fick åka två gånger men det gick ju bra det med) och åkte till Carres mormor. Där var det lugnt och skönt. Carres andra moster Maja var där med sin kille och det var allt. Vi hanna nästan bara säga hej och sen var det dags att springa ut igen, slänga in sej i bilen och åka till stan.
Jag, Maili, Carre, Maja och hennes kille fick ta taxi. Först tog det evighter innan taxin kom och sen fick inte alla följa med för att vi var fem stycken, då fick vi ringa efter en taxi till och det var en jävla massa trassel. Tillslut kom vi i alla fall fram till stan och den stora klockan som räknade ner. Dock såg jag kockan för sen för att hinna med att räkna ner med alla, men det är sånt som händer.
Champagnen korkades upp och alla kramade varandra.
Efter att vi stått och kollat på fyrverkerierna i kanske en halvtimme började folk försvinna. Från vårat sällskap försvan alla utom jag, Carre och Maili. Vi stod kvar och frös och väntade på att Meili skulle komma och hämta oss.

När vi kom tillbaka till lägenheten var det dags att fira svensk nyår, och det gjorde vi också. Precis 00.00 svensk tid tog Maili kort på när jag och Carre gjorde våran nyårskyss, som det heter.
Sen gick vi in och sen hände inte mer den kvällen.
Vi satt hemma och slappade bara.









Dag 5- 30/12



Dag 5

Dag 5 började med att Carre skulle åka iväg till polisen. Några dagar innan jag kom till Estland hade han nämnligen klantat till sej lite. Han hade typ tagit sin mosters bil för att han och Ergo skulle åka och köpa något och då, av någon anledning, hade han blivit stoppad.

Och i Estland fungerar det tydligen så att man kan muta polisen med ett papper, så Carre hade fått hjälp att skriva något papper med någon text om hur mycket han ångrar sej och hur dumt det var och bla bla bla. Sen åkte han för att lämna det hos polisen och förhoppningsvis får han lägre böter. Haha idiotisk idé men men så är det i Estland.


Efter det åkte jag, Carre och Ergo till ett centrum. Minns inte riktigt vilket det var. Något i närheten av Tasku i alla fall.

Vi strosade runt där ett tag och sen precis när vi skulle gå till Tasku och New Yorker stötter vi på Merilin, Ergos syrra, Carre och Kevins kusin, och hennes kompis.
Istället för att gå till Tasku gick vi till Big ben, en typ engelsk pup/restaurang. Då försvan typ Merilins kompis och så följde hon med oss istället, fattade aldrig riktigt det där men Merilin kom med oss i alla fall. Precis innan vi gick in på Big Ben gick vi in i någon as konstig affär, där lyckades jag hitta en hel del grejer jag tyckte om =).
Dagens upptäckt var helt klart på restaurangen. På varje bord stod nämnligen en telefon. Antagligen för att ringa på servitören eller något. (Man vet ju hur engelsmän ser ut, inte världens smalaste, rätt lata, bäst att man har en telefon då, tänkte jag) Men sen såg jag en liten lapp där det stod vilka knappar man skulle trycka på för att ringa till typ bordet på andra sidan restaurangen.
Fatta vad läskigt om man sitter och äter och så ringer plötsligt telefonen. Ska man våga svara då eller? Och så sitter det några kåta

killar på andra linjen. Hur kul är det på en skala?
Men det var en fin telefon.

Efter att vi hade ätit och betalat, jag åt inget btw jag ville inte slösa pengar även fast det var Carre som betalade, gick vi ut och sen hade vi ingen aning om vad vi skulle göra.
Ergo försökte köpa något men det gick tydligen inte och sen stod vi där och diskuterade fram och tillbaka vad vi skulle hitta på.
Bio, biljard, shopping, bara gå runt, åka hem.. flera förslag var uppe och jag hade inte lust med något. Tillslut åkte vi hem och hyrde film istället. Det var också en upptäckt för mej. Okej att jag visste att man kunde hyra film via tv:n men i Etland? =O Nej det trodde jag verkligen inte.
Vi hyrde först Because I say so. Den var bra, tyckte jag och Carre. Ergo och Kevin pallade inte ens se hela. Sen hyrde dom någon thriller/action-grej eller om det var en krigsfilm, okej jag erkänner den filmen kollade inte jag på =P.

Efter filmerna ville jag röra på mej. Det blev en ännu längre promenad den här kvällen, än kvällen innan. Den här gången gick vi förbi pizzerian, kom dit där Carre vuxit upp och då tog vi ett varv runt för han ville visa vart alla gamla kompisar bodde och vilka bus han hade gjort var och så vidare.
Vi avslutade vid Statoil där Carre köpte kaffe och sen gick vi hem och la oss.


Dag 4- 29/12



Dag 4


Den sista måndagen år 2008 och den tillbringade vi i ett shoppingcenter.. igen.
Dock inte i Tasku den här gången. Det vimlade av halvtaskiga shoppingcentrum i Tartu och Carre blev jätterirriterad på att jag aldrig lärde mej skillnaden på alla långa konstiga estniska namn på centrumen.
Så svårt var det faktiskt inte!
Nehe..
Den här dagen hade jag ingen shoppinlycka alls. Carre däremot shoppade för över 700 spänn om jag inte minns helt fel.
Människan har ju gott om pengar efter allt jobb. Han köpte i alla fall ett skärp till mej. Det blev jag jätteglad för.
Sen satt vi ett tag och tittade på alla som åkte skridskor på skridskobanan som fanns mitt i det stora centrumet.
Carre berättade att han alltid, varje år brukade åka där.
Sen tittade han på mej med sin typsika ledsna-hund-blick.
Jag visste precis vad det betydde
-NEJ!
- NEJ!
- Nej Carre du får åka själv, jag åker inte det vet du.
Så sant, sen jag fick en skriskoskena mot halsen i mellanstadiet har jag inte satt på mej ett par skridskor, och planerar inte att göra det.
Carre såg jättesorgsen ut, så vi gick och käkade pannkakor istället. Det brukade han också alltid göra. och jag ville ju inte förstöra hans traditioner *host*.
Med andra ord var jag sugen på pannkakor.
Och dom var riktigt goda.

Inte allt för sent kom Meili och hämtade oss för vi skulle till mormor och basta.
Vi åkte hem och hämtade hela rasket och sen tryckte vi in oss i bilen. Jag, Carre, Ergo, Kevin, Argo, Meili och Maili. Det var rätt fullt efter det men det gick.
Killarna fick basta först.
Under tiden satt vi tjejer och diskuterade naglar.
Killarna var tillbaka efter lite över en timme.
Då var det våran tur. Maili och Meili sprang ner rätt fort, medan jag  helt förvirrat sprang runt i lägenheten och hela tiden pratade Carres mormor med mej på estniska. Killarna satt i soffan och bara garvade och det gjorde mej ännu mer förvirrad. Efter ett tag hade jag i alla fall fått av mej dom kläderna som jag skulle ta av mej och kommit ner till bastun. Men jag fick sitta utanför bastun i ett rum som var i lagom temperatur för mej, i estland bastar man alldeles för varmt för mej, en typisk svenska.
Sen var det dags att smörja in sej med honung. Jag och Maili lydde snällt för att slippa gnäll, medan mormor stod bredvid och såg till att vi gjorde det ordentligt.

När vi kom hem igen färgade jag Carres hår. Det skulle bli mörkbrunt men blev lite åt det rödare hållet. Först blev han retad, men jag lovade honom att det röda skulle försvinna om några dagar, det gjorde det också men jag ska fixa till hans hår lite ändå.
Efter det fanns det inget direkt att göra. Jag var sugen på något gott, klockan började närma sej 23 och allt var stängt. Carre for plötsligt upp och sa att han var sugen på chips. Då kom jag på att jag också var sugen på det.
Men Maili vägrade skjutsa oss till statoil och det var 5 kilometer att gå. För att övertala mej sa Carre att det bara var 3.5 kilometer. Men det hade han inte behövt säga. Impulsiv som ajg var, var jag på redan även fast det var 5. Och det var nog ännu mer än 5.
Vi klädde på oss varmt och så gick vi ut.
På vägen gick vi förbi en enkel pizzeria där Carre köpte cigg och sen fortsatte vi till Statoil. På vägen hem köpte vi en pizza och en hamburgare från pizzerian. Sen satte vi oss utanför och åt upp det. Det var inte alls en sån pizzeria man är van vid. Utan den här enkla hade färdiga små grejer som dom micrade på i micron och sen åt man upp det. Det smakade varken som pizza eller hamburgare, men det var gott och oerhört mättande.
2 timmar efter att vi gått, var vi hemma igen.
Det var en väldigt lång promenad, men fan vad mysigt det var. Och vi hade varit så lagliga att vi hade haft med oss en ficklampa hela tiden. Efter 23 får man nämnligen inte vara ute utan reflex eller ficklampa om man är under 18 år, eller var det 16? Minns inte riktigt för det var sånt tjafs om vilken ålder det var. Hur som helst är det lag på att man måste synas efter 23 annars blir det böter.
Så är det i Estland.

Dag 3- 28/12


 

                                        
Dag 3

 



På söndagsmorgonen fick Carre i alla fall sova ut. Hade vi varit kvar på landet hos Kiur hade han nog varit och jobbat hela morgonen men istället fick han ligga kvar och sova ett tag.
Sen gick vi upp och åt frukost och eftersom det var sista dagen innan Merilin och Ergo, Meilis barn, skulle komma tillbaka tyckte Carre att vi skulle psendera lite tid tillsammans bara vi två.
Det hade jag inget emot.
Så vi åkte in till Tartu, lite mer in i centrum och mer in i staden.
Där visade Carre mej runt.
Jag fick stå på plattan som är placerad precis i mitten av Tartu. Han berättade om statyn som stod mitt på det torget. Mitt på torget fanns också en gran där alla barn hände upp brev och leksaker, tror att det var önskningar till tomten eller något. Minns inte riktgit. Vi gick också till "pussberget", dit alla går när det har gift sej. Carre visade hur man skulle gå.
Först skulle man gå över en liten bro, ni vet en sån där böjd, som ser ut som ett "C". Precis i mitten av bron ska man stanna och pussa varandra på kinden. Sen fortsätter man upp för en trappa. Där är det meningen att killen ska bära tjejen upp för hela trappan. Tillslut kommer man upp till en liten utkiksplats där det finns ågra små bänkar och ett räcke, det är i princip allt som finns där. Det romantiska med det är att där sätter alla par fast ett hänglås. Det symboliserar såklart äktenskapet. Efter att låset sitter fast kommer kyssen och sen slänger man nyckeln i floden som rinner genom Tartu, minns inte vad den heter men Carre berättade att det är en av Sveriges längsta typ. Visste ni förresten att Tartus högskola: "Tartu Ülikool" är grundad av en svensk kung? Gustav Adolf eller något sånt shit.
Efter en rätt lång och kall guidad tur av Carre gick vi in på något ställe och käkade soppa. Selianka, det är en rysk soppa. Enligt Carre och förmodligen flera andra estländare är det det enda bra ryssar har gjort. Jag vet inte om det är det enda som dom har gjort bra , men soppan gjorde dom i alla fall bra.


Efter att vi ätit gick vi till Tasku, Tartus ena shoppingcenter. Jag gjorde några fynd och sen åkte vi hem till Carres mormor.

Hon hade gjort middag åt oss det var bara att äta mer, trots att jag inte var specillet hungrig. När Carre drog upp hur otroligt torra händer jag har, speciellt på vintern, tog hon fram en burk med honung och började smörja in mej. Sen sa hon att hon egentligen ville dra in mej i bastun och smörja in hela min kropp men det vågade jag inte riskera för min tatuering.
Efter det fick jag med mej en jävla massa plasthandskar hem. Dom kommer nog gå åt . =P




















































































Dag 2- 27/12


 
Dag 2



Tidigt nästa morgon väcktes båda sönerna av sin stränga pappa. Klockan kan omöjligt varit efter 7, för Kiur gick alltid upp i svinottan för att jobba. Den här morgonen började likadant.
Carre och Kevin tvingades upp för att gå ut och jobba i skogen. Dom skulle väl hugga ved eller något. Exakt vad dom gjorde vet jag inte för själv vaknade jag efter 1 när Carre kom upp till mej för andra gången.
Då var han helt slut och riktigt hungrig, så vi gick och åt frulle.
Ärligt talat var det länge sen jag åt sån god frukost. Vet inte hur mycket jag åt men det var så jävla gott så det var i princip omöjligt att sluta.
Dagens incident var helt klart när jag skulle fixa mjölken.
I Estland har man vanliga tetrapack och påsar med mjölj. Påsarna håller bättre och är billigare så man brukar köpa påsar och sen sätta dom i en kannor. Det där missuppfattade jag totalt. Jag tänkte hälla över mjöljen i kannan så jag gjorde två hål i påsen. Dock gjorde jag hålen längst upp på sidorna, så det var väl inte speciellt smart det heller. När Carre märkte det skrattade han rätt länge innan han lyckades berätta att man bara ska klippa av ena hörnet och sen sätta ner hela påsen i kannan.
Men herregud det fattade ju inte jag.
Roligt var det i alla fall.
Frukosten var faktiskt mycket speciell. I Estland har dom mycket gott som vi borde importera till Sverige. Bland annat en ost som man brer på mackan istället för att hyvla, ja jag vet, som mjukost, men nej det är det inte.
Sen har dom något som kallas Karums. Det är något as gott som är gjort på typ.. mjälk eller något. Konsistensen känns oerhört annorlunda och när man äter den känns det som världens kaloribomb, men sanningen är precis tvärt om. Enligt Carre är det tydligen hyfsat nyttigt. Vet inte vad jag ska tro.

Nog om frukosten.
Efter att jag ätit min mägd tog Carre ut mej på tomten och visade mej runt. Han visade alla möjliga kojor han brygt när han var liten och han visade vart han stått och tjyvrökt när han var typ 8 bast och sen berättade han en massa andre berättelser.
Efter ett tag fick vi syn på stackars Kevin som fått en spade av sin kära pappa, tydligen för att slå sönder isen på någon sjö. Vet inte varför eller vad det skulle vara bra för men det blev Kevin i alla fall tvungen att göra.

På kvällen skulle vi ha lite kul med Lisette från grannhuset och hennes kompis. Så någon timme efter middagen gick jag och Carre ut till deras bastu, gick upp för trappan och gick in genom den lilla trädörren.
Tjejerna var inte där då så vi gick snabbt till deras hus istället, snabbt så att hans pappa inte skulle se oss om han stod ue och tog en cigg.
När vi kom upp ovanför bastun igen, började Lisette laga mat. Vi korkade upp en champagne och sen satt alla mest och snackade. Inte för att jag försod överdrivet mycket men när Carre skulle gå iväg och snacka med någon började jag, Lisette och hennes kompis snacka engelska istället. Jag blev mer och mer dragen och allt blev mer och mer kul.
Jag spelade gitarr för dom, vi drack grogg efter grogg och rökte vattenpipa. Jag kan ärligt talat säga att trots att vi bara var fyra stycken hade jag otroligt jävla kul...
Tills Kiur förstörde allting.
Kevin kom ner till oss och sa att vi var tvugna att komma hem för att pappan var skit sur. Carre sa att Kevin skulle säga till honom att vi kommer senare.
Inte alltför lång tid efter det kom Kevin ner igen och skrek att farsan var helt galen.
Vi fick gå upp och nog hade Kevin rätt. Kiur hade druckit och var as förbannad. Erina satt som vanligt och höll med honom. Hennes brorsa och hans fru var på besök och dom satt bara där. Vi satte oss vid köksbordet och Kiur började skälla ut Carre inför alla. Tillslut fick Kevin nog och la sej i, vilket han aldrig brukar göra. Efter det blev han tårögd och satte sen på en stol och döljde ögonen med ena handen. Tillslut orkade han inte mer. Han ställde sej upp spran in i sitt rum och hämtade väskan. När han kom ut till oss skrek han på svenska att vi skulle dra härifrån. Han sprang upp på övevåningen och började packa våra saker och jag sprang efter. När Carre kom upp någon minut senare satt Kevin på sängen och grät. Med tårar som börjat rinna ringde Carre till sin mamma och sa åt henne att hon skulle komma och hämta oss.
Medan allt var som värst försökte Erina på knagglig engelska snacka med mej. Av någon konstig och oförklarlig anledning försökte hon få oss att stanna. När vi packat klart sprang jag så fort jag kunde, trots att det var så jävla halt, tillbaka till Lisette och hennes kompis och började berätta allt.
Efter det gick jag och killarna ut på trappan där jag med mycket bestämd ton förklarade för dom exakt hur man beter sej när någon vill hjälpa till. Kevin drog sej undan för att vara för sej själv och under tiden snackade jag så gott jag kunde med Carre. Jag lät sur, men vette fan om jag var sur, jag var nog mest chockad och rädd. Kiur hade hotat sina söner och jag visste om deras förflutna och mer än väl visste jag om deras relationer till pappan. Det var obehagligt i stugan från första stund men jag stod ut. Men det här var för mycket.
Efter ett tag skulle Carre snacka med Kevin så jag gick in till tjejerna och fortsatte vårat samtal.Det dröjde inte alls många minuter innan Kevin kom in och berättade att Carre hade ramlat ner från den jävla trappan. Ingen brydde sej, men shit vilka sår han fick från det.

Efter ett tag kom Maili och vi åkte därifrån.


När vi väl kom hem till Meili ville ville vi bara sova. Carre bad om ursäkt för att jag hade behövt se det, men mej gjorde det ingenting. Jag har sett värre saker. Dom enda jag tycker synd om är två ungdomar som har en pappa som varken tar sitt ansvar som pappa eller som kan bete sej som en pappa borde när hans två ända söner kommer på besök tre dagar.

Det blev inte ens det. Vi åkte från landet ett dygn för tidigt.


Dag 1- 26/12



Dag 1

I Tartu träffade jag och Carre först en av hans kusiner på hans pappas sida. Vi gick och käkade på Donken och umgicks ett tag. Efter det åkte jag och Carre hem till Carres moster, Meili. Så fort hon såg mej sprang hon fram till mej och gav mej en stor kram, hon var precis som jag mindes henne från september.
Jag kan säga att miljön i Carres släkt på hans mammas sida är varm och välkomnande. Det är roligt att vistas i deras närhet och allt flyter alltid på. Planerna blir kanske inte alltid som tänt men det gör aldrig något.

Vi hann inte njuta så mycket av det för vi hade bråttom att packa ihop lite kläder och sånt innan hans pappa, Kiur, skulle komma och hämta oss. När han hämtat oss skulle vi ut till landet där Carre vuxit upp.
Efter en stund ropade Kevin att Kiur var framme. Vi gick ner med den lilla packnigen och jag gick långsamt mot bilden.
Ärligt talat var jag rädd för honom och ärligt talat hade jag nog mer respekt för honom än jag haft för någon tidigare, konstigt för Kiur förtjänade det inte!
Till att börja med satte jag mej i bilen i baksätet och Carre öppnade sin pappas bildörr och gav honom en kram.
Den känslan jag fick då vet jag inte hur jag ska beskriva. Jag har aldrig sett en kram med så lite kärlek i sej och jag trodde aldrig att jag skulle se Carre bli så liten i förhållande till någon. Carres respekt för sin pappa, eller ska man säga rädlsa, syntes klart och tydligt, förmodligen mer än Carre velat visa.

Vi började åka och dom första 5 minutrarna pratade Carre och Kiur helt vanligt, men sen bröt det ut i ett högljutt bråk. Jag var tyst hela resan, vågade inte säga något, svarade kort på Carres frågor och tilltal och han visste mycket väl vad som var fel.
Efter ett tag sa Carre att hans pappa sagt att vi skulle sova i olika sängar och det var det hela bråket handlade om.
Herregud dom två kunde verkligen bråka om allt.
Efter ytterligare en stund frågade Carre om jag tyckte att det var lika jobbigt som han tyckte.
Antagligen.
Stackarn, 10 minuter med sin farsa och han hade fått nog. Jag tyckte så synd om både Carre och Kevin.

När vi kom fram till landet visade Carre mej runt. Huset såg ut som en gammeldags fjällstuga och den värmdes upp med eld och ved. Precis som innan elen uppfanns. Otroligt mysig stuga dock, men inte så mycket att göra.

Bara en liten bit ifrån, se sådär kanske 60 meter ifrån stugan, fanns ett lite större hus. Där bodde släktingar till Carre. Det var tydligen Carres farmors lillebror som ägde huset. Det var tyvärr strängt förbjudet för Kiurs båda söner att gå ner dit. Det berodde på ett stort bråk mellan farmodern och hennes yngre bror. Bråket handlade tydligen om landbyten och misstankar. Oerhört löjligt men så var det. Och bråket gick ut över Carre, som faktiskt älskade att vistas i huset, mycket eftersom han vuxit upp tillsammans med en av tjejerna i huser, Lisette. Men Carre hade aldrig brytt sej om att hans pappa inte tillät honom gå dit, han trotsade det och vi gick ner dit. Just då var bara en kvinna hemma med sina tre barn. Medan hon åkte och hämtade Lisette satt vi barnvakt åt hennes barn.
Vi hann vara där i en timme, sen började Kevin sms:a att vi var tvugna att komma hem för Kiur var helt galen.
Vi gick tillbaka så fort vi kunde och när vi kom hem tog Kiur ut Carre i garaget för att snacka med honom.
Dom kom tillbaka en halvtimme senare och då var det dags att äta middag.

Kiur var kanske farlig eller rentav elak, men fan vad duktig han var på att laga mat. Vi åt och efter det hände inte mycket mer.
Det blev lite bråk och sen snackade alla normalt och sen blev det bråk igen. Kiurs fru, Erina, var jävligt duktig på att lägga sej i och alltid stod hon på pappans sida, såklart. Det var synd för utan henns jävla kommentarer hade bråket blivit lite lättare. 

Dag 1- 26/12





Dag 1


Den här berättelsen börjar på morgonen runt 9-tiden den 26:e december 2008. Jag är på arlanda och ska precis in på andra sidan.
Det var nervöst så in i helvete. Men jag var på otroligt bra humör. Det värsta var att jag var på så bra humör att jag gick runt med världens största och förmodligen världens fulaste leende i hela ansiktet. Jag minns verkligen hur jävla konstigt en av snubbarna vid första checken (ni vet precis innan metalldetektorn) kollade på mej när jag skulle visa upp biljetten. Det enda jag tänkte på då var hur jävla mycket jag ville ta bort leendet, jag såg ju kriminell ut för fan.
Det gick inte vidare bra så jag skyndade mej att ta mina grejer när dom kom ut på andra sidan rullbandet och sen gick jag snabbt därifrån.
Efter det köpte jag frukost och löste en soduko.
Frukost för att jag var grymt hungrig och sodukon för att ha något att göra samt att slippa sitta med mitt fula leende och glo på alla gamlingar som satt och dregglade och spillde ut halva koppen med morgonkaffet.
Nej tack till det
Efter ett tag var det dags att gå på planet. Jag hade pratat med Carre i telefon några gånger. Han satt på bussen från Tartu til Tallinn och vi skulle mötas när jag hämtat mitt bagage och allt. Ja då skulle vi mötas... någonstans.

Väl på planet märkte jag att typ bara hälften av alla platser var upptagna. Jag hittade två toma platser snett bakom mej, dock lite sent, så mitt i allt när alla satt fastspända och någon från flygbesettningen sa att man inte fick knäppa upp bältet, knäppte jag upp mitt och trippade iväg till dom toma platserna. När jag väl satt mej där och spänt fast mej och försökte låtsas om att jag minsann inte bytt plats och jag skulle minsann sitta där, märkte jag att jag glömt mina skor på platsen där jag egentligen skulle sitta.
Typiskt.
Så det blev till att spänna loss bältet och kolla om kusten var klar och sen trippa tillbaka för att hämta skorna och sen tillbaka till dom toma sätena igen.
Jag gissar på att folk i besättningen såg mej 3 av 3 gånger när jag trippade fram och tillbaka i planet.

När jag kom till Tallinn var det jävla leendet tillbaka igen. Mitt bagage var nästan först ut så det gick snabbt för mej. Sen skulle jag hitta ut. Jag gick först i något jävla led och precis när jag tror att jag hittat rätt dörr och ska svänga av öppnas dörren som är rätt av dom bakom mej och på andra sidan står en jävla massa folk, som alla kollar riktigt konstigt på mej och min väska där vi är på väg åt helt fel håll. Ni vill inte veta vart jag och min stora väska egentligen var på väg.
¨
När jag och Carre träffades gick vi och käkade varsin korv med bröd och sen spelade vi kort tills bussen kom.
Bussresan skulle ta 2.5 timme.
- Bra, då kan vi ju snacka om allt som hänt under veckan vi inte var med varandra, sa jag och slockande efter se sådär 20 minuter på bussen.

stressigt värre

Jävlar, nu är klockan redan 22.40. Jag måste sätta igång och kolla min packning.
Har inte packat klart helt och herregud. Vet inte vad mer jag ska har. Vet att jag säkert kommer märka att jag har glömt en hel del när jag kommer fram, så nu ska jag fan tänka till här.

Inget mer bloggande på ett tag nu, jag måste gå igenom och checka allting

Kanske skriver ett inlägg innan jag går och lägger mej

Kramar

Svenska flaggan   

From   -      to

sista kvällen i Stockholm

Hej, nu är jag tillbaka hos mamma igen. Har precis snackat med min älskling i en halvtimme. Fy fan vad jag saknar honom. Man inser verkligen hur mycket man saknar en person när man hör hans röst. Och i det här fallet, eftersom det gäller min pojkvän, brukar det väl vara ens favoritröst. Ni vet den rösten som alltid gör en så lugn när man är upprörd, den rösten man älskar att vakna till och den rösten som säger att han älskar dej på ett sätt som ingen annan kan säga det.
Just nu saknar jag honom otroligt mycket och jag är riktigt nervös för imorgon.

Redan imorgon ska jag träffa hans moster och hennes barn, och bara någon timme senare är det dags för hans pappa, hans fru och deras dotter. Dom 3 sist nämna har jag ju aldrig träffat förut och om jag inte hade gjort bort mej så förjävligt i september, hade det här inte alls varit lika hemsk, men just nu har jag världens jävla ångest och jag är minst sagt orolig över vad det egentligen är jag utsätter mej själv för i det här fallet.
Nå.. det har jag ju 9 långa dagar på mej att ta reda på *suck*

Imorgon lämnar jag i alla fall Sverige och Stockholm klockan 10.25 lokal tid och sen landar jag 12.25 lokal tid, så resan är inte längre än en timme. Sen är det buss från Tallinn till Tartu och den resan tar ungefär 2.5 timmar, så Carre har gott om tid på sej att lugna ner mej lite.

Vi får väl se. Hoppas jag kan sova några timmar inatt i alla fall.

Kramar

Blogg listad på Bloggtoppen.se Bloggar om lust och sex bloggar
RSS 2.0