Jag vet att det känns som att vi inte känner varandra längre men jag älskar verkligen dej girl.
Det går alltid att snacka med dej och som jag alltid har sagt och alltid kommer att säga

Du har ett hjärta av guld

Du vet inte hur mycket du fortfarande betyder för mej och du vet inte hur ofta du får mej att gråta.
Det är det ingen som vet och ingen som ser men jag gråter ofta och mycket är pågrund av dej.
Jag saknar verkligen våran tid och för länge sen gjorde jag ett diagram med hela mitt liv. Det gick upp och ner hela tiden och sen kom det till punkten NU då var det på noll, d.v.s. jag mådde verkligen skit, det var precis när vi bråkade eller vad fan vi gjorde. Det som förstörde allting.

Shit vad jag saknar allt vi gjorde, du var lixom min då, det låter knäppt men jag kände verkligen att du var min bästis och ingen annans. Du har verkligen förändrats sen dess och det vet du att jag tycker. Du är inte alls samma person som jag var bästis med en gång i tiden. Nu är du en helt annan person och det känns verkligen som att vi har kommit ifrån alla våra minnen. Men du ska veta att jag minns dom och det får mej ofta att gråta när jag tänker tillbaka på det.

Jaja älskling när du ser det här vill jag bara att du ska veta att jag älskar dej som du är, även fast du inte är den personen som jag älskade som mest längre så får jag ta dej som du är. Jag kanske inte kan snacka med dej om allt längre, men då får jag väl snacka med nån annan, men du har något som inte många har.
Förmågan att kunnase vilka som en ensamma och behöver dej som mest, för när man behöver dej då finns du och det är därför jag älskar dej så mycket och jag vill att du ska veta att jag uppskattar allt som du gör för mej

Dom tårarna jag gåter pågrund av dej är glädjetårar, fatta vad glad jag är att jag är träffat jordens finaste människa!

Hottie Hottie Hottie...

 



          

Asså fy fan vad jag hatar alla just nu och för typ all framtid!!
Sara, Johanna, Hanna, Carro, Nelli, Molo, Hanna, Julia, Denise, Jessica....

Jag har märkt något nu, det är lika svårt att beskriva hur mcyekt man hatar någon som det äratt beskriva hur mycket man älskar någon.
Jag har skrivit om tre personer som betyder jävligt mycket för mej men dom mamnen son står längst upp är namn på personer som jag gärna trycker ner utan vidare.
Elli betyder jävligt mycket för mej och jag älskar henne groft mycket men det är ingenting att jämföra med när det gäller hur ,mcyekt jag hatar dom här perspnerna.
Ni sabbar hela mitt liv.
Nu vill väl folket ha en anledning också.

Jo för att jag kämpade som fan i ett år för att ni skulle tycka om mej och det vet ni om,
för att jag gjorde allt för att bli accepterad.
När jag var i Thailand letade jag i efter presenter i flera dygn samanlagt bara för att visa hur mycket ni betyder för mej men det kastade ni bara bort. Allt jag har gjort för att ni ska tycka om mej och så fick jag höra från vissa att jag var älskad.
Klart jag blev glad, äntligen trodde jag att jag var en blad några jag var någon.
MEN FAN VAD FEL JAG HADE!
sluta med eran teater för det funkar inte längre fega jävlar
ni vågar inte säga som det är och ni vågar inte visa vad ni egetnligen tycker och jag hatar er som jag aldrig har hatat någon tidigare.
Nu på våren fyller flera av tjejerna år och självklart ska dom ha sina jävla barnkalas då och självklar får alla inbjudningar utom jag.

Hur tror ni att det känns?!

Har ni någon gång tänkt på det? hur känns det för den som inte får vara med? Vad har jag gjort er egetnligen?
Asså det är en skam att gå i samma klass som er.

Nu är ju jag ganska glad ändå för att jag inte är med för snälla bli lika mobbad som er är inget jag drömmer om precis men är det så jävla hemskt att fråga det svarta fåret för en gång skull?!
VA?! är det jordens undergång?

och dom här människorna ska jag behöva träffa varje dag i mer en ett år till. Hur ska jag orka?
Det blir många ben att bryta så jag slipper se er mer.  Så jävla falska och så jävla dumma, ni fattar itne ens vad ni har för stil, det skiter ni i. Det finns några fina ord som jag förövrigt aldrig använder men dom orden skulle passa in på er nu!

Men trots allt har jag faktiskt några kompisar i alla fall jag tänkte att det kanske är värt att låta dom vara med här också så att dom vet att jag verkligen värdestätter att dom finns älskar er :

Sara, Emma, Anna, Sara, Sofia, Elli, Ylva, (Malin).
Ni finns verkligen när det väl gäller och annars också hur skulle jag klara mej utan er tjejer?


Bilden symboliserar hur djävulens änglar (dom högst upp på sidan) får mej att känna mej hela jävla tiden.

                 
Inte för att jag längtar till vintern, absolut inte, snarare tvärt om, men den här bilden är bara så härlig och jag har verkligen blivit helt galen i min bräda. Sen var det där en dubbelsvart backe och vi kom nästan inte ner men det kan man ju bortse ifrån

Så var let´s dance över...
Naaaw vad romatiskt va?

Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan... ... ... ...

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet.

Det här har varit den värsta terminen i hela mitt liv. Hur länge har jag gått i skolan?
För länge...
och det här har helt klart varit den värsta terminen någonsin!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

Jag är så trött på allting, det kommer stunder för alla då man bara vill lägga sej ner och dö men jag har fan velat dö hela terminen.

För att rabbla upp några av sakerna som gjort terminen till skit:
SKOLAN- slutar 4 tre dar i veckan *jiiiiippiiiie*
HÅRD TRÄNING- helt klart för hård med tanke på mitt psyke just nu
SÖMNPROBLEM- jag har inte sovit många timmar år 2006
PA- någon dum jävel gjorde en sida på pa om mej och skrev en jävla massa skit
POLISEN- kopplades in och det blev allmänt jobbigt
LEDDE TILL SKOLK
KOMPISAR- jag trivs inte alls i min fucking pluggisklass
7:OR 8:OR 9:OR- alla mobbar mej för något, fan vet jag vad
LÄRARE- somliga borde verkligen gå i pension
MENSVÄRK- ständigt problem


asså allt går först så jävla bra och sen vänder det totalt och så blir allt skit och när allt börjar gå bra igen så blir det skit igen. och så fort något börjar lösa sej händer något nytt.
Skolan har väl ändå varit värst, det är där man tillbringar mesta tiden säger man ju och då är det väl viktigt att trivas.
JOO VISST, FAN VAD JAG TRIVS!!!!!!
till att börja med går jag i en jävla pluggisklass där alla har MVG i alla ämnen, det är väl i och för sej bra men inte i våran skola, nej för jag går i Västerorts mest mobbade och mest anmälda skola oj vad stolta vi är över våran fina VÄLLINGBYSKOLA den har brunnit ner några gånger för mycket.
I vällignbyskolan är det mobbat att ha bra betyg, det är mobbat att bli något när man blir stor. Och en klass där alla har minst ett IG röker typ alla, det är status! och jag hamande med alla pluggisar, dvs. dom som tar hem alla böcker i alla ämnen varenda jävla dag för att kolla igenom det vi har gjort underdagen trots att vi inte har några läxor. överdrivet jag vet men så är det.
Att gå i en pluggisklass har sina nackdelar, of course.
Eftersom pluggisar anses vara töntiga är det lätt att man själv blir en tönt om man har fel kontakter ( det är en nackdel för den som tycker att det är viktigt att inte vara en tönt i andras ögon)
dessutom är det en nackdel om man inte delar pluggisarnas intressen. det är så jag har det. Jag är kanske lite mer typisk tjej som gärna festar och som gärna gör sånt som ungdomar håller på med. men pluggisarna delar inte mina intressen, sååååå jävla jobbigt.

Sen var det en jävel (jag vet vem) som hatar mej av nån jävla anledning och var absolut tvungen att göra en sida om mej på pa och skriva en jävla massa skit som inte var sant på sidan. dessutom var det bilder på mej med på sidan och det var heltklart riktat mot mej. Den kvällen vände jag upp och ner på huset jag var så jävla förbannad att hade det varit på dagen hade jag gått hela vägen hem till människan och misshandlat skiten så hårt att  *  inte skulle våga se sej i spegeln på vääääääääääldigt länge. Det skulle jag fan ha gjort och jag hade lyckats men istället anmälde jag skiten och vägrade gå till skolan på några dagar. Min klassföreståndare var givetvis informerad om hur det låg till och ganska snabbt fick polisen reda på vem som låg bakom allt. Sidan hade raderats ganska tidigt men det var försent, när jag såg sidan hade redan 55 personer spanat in den och fler blev det.
Sen blev jag retad i skolan för att någon hade gjort en sida om mej. Folk trodde ärligt talat att jag hade gjort den själv för att få uppmärksamhet, det var verkligen ett helvete att gå till skolan. Jag fick kommentarer av folk hela tiden men jag fick leva med det, och dom som var värst undvek jag, det gjorde att jag fick skippa vissa lektioner och jag går fortfarande inte på dom lektionerna och det har gått några månader sen det började.
 Men nu har det börjar bli bättre, jag får inga kommentarer i korridoren längre det enda är ju att jag inte går på dom där lektionerna men det är lika bra det, då får jag lite extra tid att plugga + att man inte får några betyg i ämnet, d.v.s. särengelska, urtjäkta uttrycket men så kallar jag det, och det stämmer ganksa bra. 
Idag var dessutoma den skydliga till sidan inne på polisförhör, men längre kommer jag inte.
det är det som är det värsta. så som jag har fått lida för det här och så får jag inget för det. Det är möjligt att det har vart svårt att sova den senaste tiden för den skyldiga men det har det ju varit för mej också.

Och nu när det äntligen har börjat lösa sej har några 7:or (killar) börjat kalla mej för Pamela Anderson och nu har de gjort nån sång om mej och jag känner inte ens dom. Jag har inte hört sången än men rykten sprids jävligt fort och det har ju jag verkligen erfarenhet om nu med tanke på vad jag har varit med om.  Jag var inte i skolan idag men jag lär ju få veta allt om den där sången på måndag.  

ÅÅH äntligen börjar det bli lite fint väder igen
helst av allt vill jag ju säga att nu börjar sommaren komma men det är några ord för mycker om man säger så.
Idag har det varit en dag som alla andra *host*
tja, det var väl i alla fall va jag trodde när jag gick upp i morse.

Vi hade NOprov, biologi, idag, *nej nej nej* det gick säkert skitdåligt
men jag har faktiskt VG i biologi, det är grymt för mina prestationer på notimmarna.
ja mina prestationer är väl inte vad man kallar suuuper bra.
Snarare tvärt om
jag snackar, stör och är en almänt jobbig elev. kanske är det anledningen till mina betyg
inte sjukt bra förstås.
Men jag har faktiskt blivit bättre nu, till och med min bildlärare är förvånad, grejen är bara att det är där jag är värst.
ojojoj om hon bara visste vilken pluggis jag har blivit *host*

Idag blev jag anfallen i korridoren oxo. Dom som var i närheten måste trott att det var en våldtäkt eller något och jag förstår varför dom trodde det för jag antar att det verkligen såg ut som en.
Det var en kille i min klass som kom och snärtade mej med nån jävla gummisnodd med en sån där hemsk liten plastgrej längst ut, fatta vad ont det gjorde.
asså jag känner mej verkligen svag, okej han var grymt stark men den svagaste killen i klassen är starkare än mej och jag är lixom kickboxare och har tränat i 4 år, snälla lite muskler borde man väl ha fått i alla fall, men nej
han misshandlade mej totalt.
Alla mina muskler istter i benen och det kan i och för sej vara effektivt för ett hållbart trick är att sparka killar mellan benen, funkar typ i 9 fall av 10 men jag fick storstryk ändå.
Anldeningen var att jag lyckades ta den lilla grejen, han var smart men ändå inte.
jag tog på något sätt tag i ena änden och då drog han ut den och så släpper han, okej det gjorde grymt ont men han blev ju av med den,. Då tog han mina älskade solbrillor som jag med min otroliga intelligens lyckades lura tillbaka, vilket ledde till att han misshandlade mej lite till för att få tag i den där jävla gummigrejen.

Jaja nu har jag avslöjat allt om hur otroligt svag jag är. det säger faktiskt ganska mycket att jag är svagare än klassens svagaste kille. men so, jag vill ju inte se ut som värsta bodybuildern men jag har ganska bra med muskler i magen =P hjälper inte i något annat än inom kickboxningen men ändå *stolt*

Nu ska jag snart på träning, 3 timmar hur ska jag orka, min tränare brukar nämnligen utnyttja att jag är hjälptränare. asså jag är hjälptränare en av timmarna, då hjälper jag till i en grupp med dom som suger groft mycker mer än vad jag gör =P *skryter verkligen iiiiinte* den ordinarie tränaren visar då alla trick och grejer på lilla mej så när jag går där ifrån ser jag mer ut som en smurf  *haha åååh var rolig jag är*  
men ärligt han utnyttjar verkligen att jag är där och han vet att han får mosa mej om han vill, vilket han gör.
Smart kille det där
det skulle jag oxo gjort om jag var han
snälla en liten blond flicka nästan helt oskuyldig kommer dit och får stryk frivilligt, står man där då och säger att man vill vara snäll och ger inte den lilla flickan stryk...
HAHA NEJ INTE HAN I ALLA FALL, SÅ SÖT ÄR JAG INTE !! =P (snarare tvärt om, borde få stryk för att jag är så ful)
nog om det har inte tid att sitta här längre.

Nu ska jag gå och slicka mina sår från den där gummigrejen *mjau*

+

Jag började skriva rätt tidigt. Redan på dagis skrev jag mina första berättelser, inte så bra kanske men det var något. Jag kunde sitta och skriva medan berättelsen kom fram mer och mer i huvudet eller så kunde jag bara komma på något och pang så satt hela berättelsen i huvudet sen var det bara att renskriva. Numera skriver jag mest om jag har lust eller om jag har en grymt bra idé. Idéerna kommer av meningar som jag hör folk säga och då kan jag bestämma mej för att den där meningen ska ingå i en dikt eller berättelse.

Här är i alla fall ett exempel på en berättelse som jag skrev för länge sen.
den skrevs när jag var 12 år

Det var år 1948 en kall decembernatt. Överallt lös små lyktor utanför alla små hus. Snöflingorna föll lätt och snart var julen här. Jag var lika förhoppningsfull som alltid. Men hur skulle jag någonsinn kunna veta vad som skulle hända? Allt gick så fort, plötsligt var olyckan bara där! Hur kunde detta hända? och så nära jul och allt. Jag hade planerat allt. Kompisarnas julklappar var klara. Jag var så nöjd med det jag hade gjort. Varje kväll gick jag och la mig med ett leende på läpparna. Men en kväll var det den sista gången jag skulle lägga mig med ett leende på läpparna. Sen dess har tårarna rullat ner för kinderna varje kväll. Då kommer allt tillbaka, alla känslor och alla minnen. Det var den 19 december allt hände. Jag hade varit med och pyntat granen och var extra glad den kvällen. Vi var alltid lite tidigare, vi ville ha det så, vi ville att julen skulle komma på en gång. De flesta tyckte att det var lite fint att gå förbi vårat hus när granen stod så vackert klädd vid fönstret. Min lillebror gick in till sitt rum. han var tre år yngre än jag och borde egentligen ha lagt sig tidigare än jag. Men den dagen man pyntar granen är alltid lite speciell för vår familj så då får alla vara uppe. Min lillebror var helt slut när det var dags att sova. Mamma och pappa var glada för att vi var glada. De drack varsin kopp te innan de gick och la sig. Innan de gick in i sitt sovrum tittade de till både mig och min lillebror. Båda sov djupt. Några timmar senare vaknade jag av ett högt tjut. När mamma och pappa hade druckit te hade de tänt ljus. Båda hade trott att den andra släckt de men så var det ju inte. Jag satte mig upp i sängen, jag kunde se ett ljus som dansade upp och ner på min dörr. Ljusen i köket hade spridit sig otroligt fort. De hade dragit sig mot gardinerna och sen vidare mot trät. Jag gick upp och tittade. Föst då förstod jag att hela familjen strävade i livsfara. Jag rusade in till mamma och pappa. Tillsammans rusade vi ut. När vi kom ut såg mamma och pappa till att jag mådde bra och var oskadd. Men sen skulle de gå vidare till lillebror. LILLEBROR! Han var kvar där inne. Mamma rusade in igen för att hämta honom Pappa försökte hejda henne men det var omöjligt. Hon var helt hysterisk. Pappa sprang inte efter. När vi stått ute i kylan och väntat ett tag började pappa bli otålig. Tillslut sprang han in. Innan han sprang in sa han åt mig att vänta och lovade att komma tillbaka. Sen gav han mig en kram och sprang in i huset för att hitta mamma och min lillebror. Jag tror att jag var för liten för att förstå att det var för farligt för att gå in. Huset kunde rasa i hop när som helst. Det var knappt något kvar av det. Jag borde ha förstått att pappa inte skulle kunna hålla sitt löfte. Varken mamma, pappa eller lillebror kom ut. Efter ytterligare ett tag hördes syrener. Brandbilen var på väg.

Även fast pappa inte kunde hålla sitt löfte skulle jag bestämt hålla mitt. Jag sa att jag skulle vänta och gick därför inte in. Det ågrar jag nu. Jag skulle ha gått in när jag hade chansen. Nu är jag föräldrarlös. Jag bor på gatan. Skolan struntar jag i helt. Vad ska jag ha den till? mitt liv är ändå förstört. Jag skulle dött med min familj. Jag svek dem. Vi var en familj, jag skulle följt dem, men det gjorde jag inte och nu är jag här. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag bara väntar på att någon ska ta mig till ett barnhem och där ska jag få vänta tills en elak tant och farbror på 50 år kommer och hämtar mig. Det är inte konstigt att jag gråter på kvällarna när jag har sånna här tankar. När man häldre vill dö än att leva då mår man nog inte bra...

Hetast just nu, kan inte vara någon annan än Måns Zelemerlöw



Jag har aldrig gillat Paris Hilton, men nu måste till och med jag erkänna att hon har fixat till det för en gång skull,
Man är ju inte precis avundsjuk på henne om man säger så (diva diva diva) byter utseende hela tiden, och det kan jag i och för sej förstå varför, jag menar ser man ut som henne får man väl fan göra det som krävs för att komma undan, konstigt nog blir hon ju aldrig snyggare snarare tvärt om, allt festande har nog börjat tära lite på Paris Hilton, kanske slipper vi allt tjat om vilka hon har strulat med och hur full hon är på alla fester som hon är på snart.

Paris Hilton= flopp


Men det går minst sagt bra för Erik Segerstedt som numera kallas "Snygg-Erik"...
Tja det kan jag väl inte precis hålla med om. men det roar mej att han säger att han är rädd för att bli kär


Han har olika färg på ögonen men visst fan är han hot hot hot ändå (dessutom har jag för mej att det ena ögat har grymt fin färg)



              FLIPP                                                                              FLOPP
från liten söt blyg Darin  till   ... .... ...     Ja, vad säger man? en bild säger mer än 1000 ord

Darin har hittat rakt in i kändisvärlden där det gäller att byta utseende ofta och nog har han hunnit med en del förändringar sen 2004 då alla såg honom för första gången


Även här kan man se endel förändringar, en gång snygga Britney... Kanske har allt festande satt sina spår. I hennes kläder skulle jag vara rädd för närbilder, men vad hände sekunderna innan hennes hår plötsligt inte satt där man är van vid att se att det sitter?

HOT or NOT?!

Det här är då lilla jag, om man nu kan kalla mej för liten d.v.s.
visst ser jag ut som om jag inte kan bestämma vilken stil jag ska hålla mej till, fjortis eller emo...
Frågar man någon av mina kompisar skulle dom svara att jag inte är något av det. Frågar man mej skulle jag säga att jag tycker inte att jag är en fjortis men det finns säkert massa andra som tycker det, men det är väl deras problem,
orka gå runt och tro massa saker om folk som man inte känner, vem är det som är fjortisen då lixom, orka disskutera saken ens, folk får tycka vad dom vill orka bry sej =P