Nästa vecka är det final i Biggest loser. Det känns lite tråkigt att det långa äventyret snart är över. Denna säsong har jag följt både Biggest loser, Gladiatorerna och Let´s dance (även om jag kollade med halva ögon på Let's dance)

Let's dance är över, Gladiatorerna är på sluttampen och nästa vecka avslutas även Biggest loser. Jag känner bara : Buhuu, vad ska jag nu göra på helgerna?

Jag försöker ju att inte parta så mycket på helgerna och det är ju inte så svårt när man är så död som jag är på fredagar. Men lördagar är ju desto värre och då är det soft att ha haft Gladiatorerna att stanna hemma för.

Jag får försöka hitta något annat att stanna hemma för. Imorgon blir det i alla fall lite partaj igen, men sen är det hemma ett tag till. På sista tiden har det blivit fest en gång varannan vecka. Det känns väldigt godkänt.

Hej

Godmorgon godmorgon 

 

 

Älskar denna toppen från Nelly, eller egentligen inte den svarta så mycket men det kanske beror på att dom har

matchat den lite skumt. Den gråa däremot älskar jag lite för mycket. Hoppas den kommer in igen.

Hej 

Nya nagellack från Gina tricot. 3 för 99 - som hittat.

Köpt nya handskar idag.  Så jävla nice att ha ett par handskar som inte håller på att falla isär.

Nu är jag hemma. Jag har jobbat många timmar och sen gått många kilometer och snart är det dags att sova igen. Så mycket fritid fick jag lixom.

 

Jag har i all fall fått in på vecka 6 idag. Hälften har gått och nu är det den jobbiga hälften kvar.

 

Hej

 

Hoppas allt är fint med er. Jag sitter på jobbet och chillar lite just nu. Det har varit väldigt mycket att göra idag. Väldigt många blev sjuka samtidigt så det är klart att trycket ökar lite.

Dagen har i alla fall gått fort, en av få saker jag älskar med måndagar. 

 

Efter jobbet blir det veckans första 8 kilometare. Puh det börjar verkligen bli långa distanser nu. Men det är fortfarande kort jämfört med vad som kommer. Men jag ska hela vägen in i mål. 

 

Att jag har varit bad denna vecka kan man verkligen säga. Lite besviken är jag på mej själv, men ändå inte helt. Jag hade en dag då jag bara gav upp allt och sket i allt. Därav 200 sit ups. Sen höll jag mej från allting tills det blev helg. Jag måste säga att det här projektet faktiskt går riktigt bra, trots min dåliga dag. Jag hade aldrig hållt mej så många dagar om jag inte fick göra sit ups för det.

Igår var jag lite sugen på en öl men till och med det stod jag emot. Däremot blev det några yoghurtnötter och lite tacos. Shame on me.

Som ni ser sker det just nu lite förändringar här på bloggen.

Allt blev avklarat igår, förutom Tarzans saker då.  Förlåt lilla gubben.

Eftersom jag är i Norge är det ganska svårt för mej att skänka en viss person lite extra uppmärksamhet idag. Men jag uppmanar alla er andra, att trots all hysteri kring röstning idag, skänka er mamma lite extra kärlek. Ni har bara en och ta vara på henne.

 

Jag har för övrigt världens bästa mamma. Grattis på mors dag älskade tant!

 

 

Godmorgon godmorgon

 

Kolla vad pappsi hade med sej när han var här förra helgen.   Alltså glädjeskrik ! Min älskade lilla mamie kom hem från New York några dagar innan pappa kom hit, så hon passade på att skicka med lite presenter. Hon antydde något om att Converse, för hon messade och frågade om min storlek. Men att det dessutom skulle hänga med 3 lipgloss från Victoria's secret och en väska från GUESS hade jag ju aldrig kunnat gissa! Herregud min mamie är craaazy ibland. Love her so much!! Har velat ha ett par marinblåa Converse i låg modell extremt länge, men istället för att köpa ett par har jag köpt mängde med klackskor istället.  Jag är så himla glad att jag äntligen har ett par. Tack, tack, tack mamie   

Nu har vi sett Hunger games 2 Catching fire. Igår såg vi 1:an så nu väntar vi med spänning på 3:an som kommer i november. Jag såg att den ska bli uppdelad precis som sista delarna av både Harry Potter och Twilight. Jag undrar varför man har börjat göra så. Vad är det för fel på att göra en 4:a i detta fall?  Filmen kanske bara blev för lång... men kan det verkligen  var så enkelt?

 

Jag tycker i alla fall att filmerna är riktigt bra. Jag älskar att Katniss faktisk visar rädsla och sorg väldigt ofta. I liknande filmer är huvudpersonerna alltid så himla orädda och bryter aldrig ihop. Att springa rakt emot döden är en mycket bättre idé än att fly för livet. Sure, så skulle man ju verkligen göra i verkligheten. Jag gillar att Katniss faktiskt inte riktigt klarar av att döda folk och att hon istället försöker hålla sej undan så gott hon kan. Det känns mer mänskligt.

När jag ser filmerna kan jag inte låta bli att se framför mej hur det hade varit om vi gjorde något liknande i Sverige. Usch, jag hade verkligen aldrig velat vara med. Jag skulle inte vilja att någon skulle vara med. Hoppas inte att filmerna ger folk några skumma idéer. Film är ju väldigt inspirerande på många sätt, hoppas verkligen att dessa filmer hamnar i botten på listan över inspiration även om dom är sjukt bra och välgjorda. Tummen upp för filmerna, tummen ner för våld och orättvisa.

 

(Bilden har jag gjort själv med hjälp av lånade bilder från Google)

Klockan är 20.30 och såhär ser min todo lista ut so far. Sorry Tarzan.  Dumma matte shoppade till sej själv så hon inte hann innan din affär stängde.  Dags att jag rajdar på lite med städningen annars kommer jag inte hinna med det heller.

Mina brillor är riktigt slitna och trasiga så det var verkligen dags för ett par nya. Jag köper nya lite då och då men jag tappar lätt bort dom. Inte så bra kod för en som mej som är extremt kräsen med glajorna. Idag stod jag och provade samma modell i typ 20 minuter. Jag kör ju bara pilotbrillor och dom kan minsann ha fler utseenden än man tror. Inte ens samma modell ser likadana ut. Så.. inne på H&M stod jag alltså med 30 par glajor som såg likadana ut men som inte kändes likadana. Tillslut valde jag ett par som jag trivdes riktigt bra i. Jag är inte speciellt kräsen med priset (no shit), vilket är bra när man är en sån person som jag - slarvig och klumpig.

 

Det blev även en kjol, en foundation och en ny hårolja.

 

 

Nu sitter jag i min äckliga soffa igen.  Solen skiner fortfarande och det är såå fint väder ute. Det har vi verkligen utnytjat genom att vandra i flera timmar på stan.  Det blev lite shopping också, men tyvärr han djurbutiken stänga så Tarzan får nytt hö och mat på måndag i stället.  Tur att det inte är helt slut så han får leva på luft i 2 dagar. Nejdå han svälter minsann inte.  Han har hela buren full med hö fast det har han ju trampat ner och han behöver färskt hö varje dag. Jag brukar ösa på rätt mycket hö ganska ofta så allt kan nog inte vara förstört. Han är trots allt en kanin, hur kräsen kan han vara lixom?

Men det är jätteviktigt att kaniner får mycket färskt hö och att dom har det hela tiden för annars får dom lätt problem med magen. Jag märker på en gång när jag har gett honom för lite eller om jag har råkat glömma plötsligt. Då blir han lite lös i magen. Jag tror att höet har en jätteviktig del i kaniners matsmältning. Jag vill verkligen inte att han ska få ont i magen så jag öser på hö och sen får han känna av själv när han ska sluta äta.  Ibland hade det underlättat om vi hade kunnat kommunicera med varandra lite bättre.

 

 

Jag kollar ofta hans öron, hans ögon, hans klor, hans tassar och hans päls. Jag tycker att man känner av om det är något som inte står helt rätt till. Till exempel blir jag jätteorolig när hans ögon plötsligt ser ledsna och livlösa ut. Då brukar jag gå och köpa ett äpple eller en morot till honom och så brukar jag ta ut honom ur buren och låta honom skutta runt eller mysa med honom i soffan. Oftast har han väldigt pigga och nyfikna ögon, så klart man reagerar om dom plötsligt inte är det.
Jag brukar även kolla lite på hur han beter sej i buren. Han är en riktig chillare som alltid har ett speciellt hörn där han ligger och brer ut sej. Ibland byter han hörn och då möblerar han om hela buren. Men han har alltid ett hörn som är hans chillhörn. När han ligger där och brer ut sej vet jag att han mår prima. Ibland kan han gömma sej i sitt hus och inte komma ut på flera timmar, då misstänker jag alltid att något är fel.

Numera antar jag att det är för varmt för honom och att det är lite svalare i huset. Tarzan är nämligen väldigt pedantisk. Han har grävt ut varenda höstrå som har legat i hans bur. Numera när jag städar hans bur ser jag alltid till att inte lägga spån eller hö i huset för jag vet att det första han gör är att gräva i timmar. Jag tror att golvet i buren är svalt för honom och att han gillar att ligga på det när det är varmt.

Jag tycker så synd om honom som har sån tjock päls och tvingas vara i den här värmen. Men vi gör så gott vi kan. Vi har alltid fönstret öppet och har köpt en fläkt som alltid är igång.

 

 

Vad mer kan man säga om min lilla krabat?  Han är rejält bortskämd. Han får ofta goda saker så han kan nästan verka lite sur om han plötsligt inte får något på ett tag. När han blir sur springer han in i sitt hus och stampar. På morgnarna kan han gräva helt galet som om han är extremt morgonpigg eller bara vill ha uppmärksamhet. Ibland kan vi sitta och titta på film och så början han stampa kontinuerligt som om han vill få vår uppmärksamhet. När han är ute och springer på golvet kan jag ropa på honom att hoppa in i buren och i allra flesta fall gör han faktiskt det.

Vi har haft honom i ungefär 1 år och än så länge har han varit väldigt välmående hela tiden.  Jag hoppas att han aldrig blir sjuk.

Jag har tappat allt vad bloggmotivation heter. Så jäkla trist. Nu vet ni ytterligare en anledning till varför det är rätt tomt på inlägg här...

Hej

Hoppas ni är lika glada och taggade på helg som jag är.  Jag har haft en jäkligt bra dag faktiskt. Den har varit ganska lång och mycket att tänka på och förbereda inför nästa vecka, men jag är ändå väldigt nöjd.  Jag ser fram emot att ha en sjukt mysig kväll hemma i min äckliga soffa. Jag funtar på om man kanske ska köra ett litet Hunger games maraton eller något.

Hej

Det är tisdag och jag är fortfarande på jobbet. Idag har jag hand om ett sällskap och när dom gå hem ska jag sticka iväg till gymmet. 

Idag har jag syndat och ätit något jag inte får och bara för att jag gjorde det tyckte jag att jag kunde ta en grej till. Man kan väl säga att jag har en sån där dag då jag säger what the fuck till det mesta. Jag kunde inte sova i natt så jag är trött och lättirriterad. På grund av det har jag blivit småirriterad flera gånger idag och tillslut ledde det till att jag åt choklad. 

Det är bara tisdag och jag är redan uppe i 200 sit ups

Hopas ni har en bättre dag

När jag ändå håller på och skriver om min träning, kan jag passa på att uppdatera er om hur mitt sötstrejkande går. Alltså, det går grymt! Att sätts sit ups som en bestraffning för felprioritering, har verkligen blivit motiverande. Och alla träningsfreaks skriker nu kör: Sit ups är en belöning, inte en bestraffning.

Hur som helst höll jag mej en hel vecka från allt som jag vanligtvis låter mej frestas av. Hur grym är jag lixom?!

 

Däremot gav jag mej själv dispens under helgen, eftersom pappa skulle komma. Jag tänkte lite på vad jag käkad men jag visste ju redan att det skulle bli en del alkohol. Det var några veckor sen sist, så jag känner fortfarande att jag vill ge tummen upp till mej själv som det partydjuret jag egentligen är. Men det kan inte hjälpas. 200 sit ups deldelades jag och det är genomfört och genomlidet  

Så sitter man i soffan och degar igen.  Jag har tränat hårt idag. Först körde jag veckans första 7,3 kilometare och sen på med lite ryggträning. Nu när jag i stort sett bara satsar på mina kilometer, blir jag väldigt sugen på styrketräning. Även om jag inte riktigt kan gå all in, vill jag i alla fall underhållsträna lite så att inte allt jag har försvinner. Det är några veckor kvar på mina kilometer men idag gick jag in på 5:e veckan och nu börjar det blir riktigt tufft.

Så var det måndag igen. Jag har haft en sjukt aktiv helg men har väl ändå lyckats få lite vila i alla fall. Pappsi var ju och hälsade på och så var det 17:e maj så full fart. Jag får berätta mer om det sen.

Just nu sitter jag och väntar på trikken och ska iväg till gymmet en sväng. Det är måndag och dags att trappa upp kilometrarna igen. Igår körde jag sista 6,6 kilometaren och nu är det dags för 7,3. 

Det kommer bli sjukt tung, speciellt eftersom förra veckan inte var min bästa tränigsmässigt. Jag jobbade mycket så det blev lugna promenader, ett pass på crosstrainern och sen promenader under helgen när pappa var med så det var ju inte direkt powerwalk. Men jag har gjort mina steg och det är viktigast.

Later 

Idag är det freedaaag !! Jag är på jobbet och har precis tagit en frullepaus. Snart ska jag sätta igång och jobba igen och sen är det bara 7 tinnar kvar. 

Efter jobbet ska jag till sentralstationen och möta pappsi som kommer och hälsar på över helgen. Sen får vi se vad vi hittar på. 

Tröttare än tröttast. Jag köpte en energidricka, vilket jag aldrig gör helst seriöst, och gjorde rätt snygga siffror tycker jag.  På tal om energidricka. Varför jag aldrig köper det. Dels är det dyrt. I längden blir det jävligt dyrt om man ska hålla på och knarka sånt och dessutom tror jag på att få energi på naturliga sätt. Om jag är trött tar jag inte en redbull, om jag är trött sover jag. Punkt.

Sen slutade det med att jag gick hem med 4 grejer från rean och ett nagellack som inte var på rea.  Först var jag tvek men när jag kom hem kände jag hur rätt allt kändes.  Jag älskar mina nya saker.

 

 

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade iiiingen aning om vem Rebecca Stella var, förrän jag såg henne i Paradise hotels extrashow. Och jag tyckte att det programmet var så oerhört jobbigt så jag såg bara 1 avsnitt sen svor jag åt skiten och såg det aldrig igen. Jag tyckte inte att hon gjorde någon direkt imponerande insats i showen, så för min del var det rätt waste, och snubben som var med var den riktiga anledningen till att jag knappt klarade av att se 1 avsnitt. Guuuud vilken jobbig människa. Han snackade värre än vad jag gör ta mej fan. Hela han var bara fööör mycket och fööör överdriven. Sen har jag inte hört ett skvatt om henne och nu plötsligt har hon tydligen designat massa grejer och sjunger och har sej. Well, well, sjukt kul för henne att det verkar gå bra.

Dom här pjucksen var snygga, i alla fall dom svarta. Jag önskar att jag verkligen hade gillat som vita för jag behöver verkligen ett par vita sneakers, men jag måste säga att jag tycker att dom ser lite klumpiga ut typ. Dom svarta däremot, give me now!

Hej

Nu började jag plötsligt sakna styrketräning väldigt mycket. Förra veckan var jag ju på gymmet och krigade med både löpning och styrketräning måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Sen bestämde jag mej för att vila fredag, eftersom jag sen skulle springa och promenera varje dag från och med lördag fram till fredag.

Det är rätt slitigt att hålla på och gå massa kilometer när man har ett så aktivt jobb som jag har. Idag är det tisdag och jag har skänkt både måndag och tisdag till jobb och långa promenader. Funtar på om morgondagens promenad kanske ska ha sitt mål vid gymmet.

Ingen kan säga något annat än att jag krigar. Jag har en misstänkt inflammation i benen som gör det omöjligt att springa just nu. Det suger väldigt mycket, eftersom jag gärna vill känna att jag förbättrar min kondition hela tiden. Men att jag tar promenader istället är exakt lika grymt, för egentligen använder jag krafter jag faktiskt inte har i varje steg jag tar just nu.

 

Det vore mäktigt att se gröna bockar över hela det här schemat. Men just nu har jag inte överdrivet höga förhoppningar om att det ska bli möjligt. Jag kommer att kriga tills det blir för mycket. Jag vill ha gröna bockar men jag är inte beredd att ge mina ben för det.

 

Hej

Hej

Ibland kastas jag tillbaka till händelser från mitt dystra förflutna. Det är oftast samma händelser och jag blir alltid ganska nedstämd när jag går där i min bubbla och ser allt spelas upp framför mej. Jag önskar att jag hade gjort annorlunda, tänkt annorlunda och förstått mer än vad jag gjorde.

 

Jag tror att dessa händelser finns kvar i mej för att jag aldrig riktig bearbetat dom. Jag har aldrig berättat om dom för någon, förmodligen inte ens för min mamma. Jag tror att jag skäms, jag känner mej dum och jag känner skam för att jag satt mej i dom situationerna jag ibland gjort. Jag tycker att jag borde vetat bättre, eller att jag åtminstone kunnat räknat ut hur det hela skulle sluta. Men det gjorde jag inte. Som den fula ankungen har jag stått där med byxorna nere och fått skämmas. Skämmas för små misstag jag begått på grund av min egen oförmåga att se att ondskan alltid stått runt hörnet.

 

Jag går i 9:an igen och det är dags för den stora dansen på Nalen. 9:ornas stora dans. Varje år arrangerades denna stora tillställning för 9:orna i olika skolor. Det var som en stor bal där alla var uppklädda och det dansades både vals och bugg. På många sätt har jag alltid tyckt att det är lite larvigt. 15-åringar är på tog för unga för att kunna leverera på en sån typ av tillställning och dessutom blir det ofta problem med alkohol.

Dessa problem var dock inga av mina problem.

 

Ett par veckor innan det var dags för den stora dansen på Nalen skulle det såklart övas. 2 klasser åt gången samlades i gymnastiksalen och där skulle det dansas både bugg och vals tills man kunde det ordentligt. Våran skola skulle minsann inte vara sämst, vi skulle visa upp oss med stolthet. Vi från våran skola, vi är minsann extremt bra på att dansa. Eleverna brydde sej inte något vidare men dom flesta deltog i alla fall under lektionerna. 

Dans i plugget var ju alltid ganska genant. Ända sedan mellanstadiet hade man hatat just dom idrottslektionerna. Man höll varandra med lillfingrarna när man oengagerat dansade bugg och idrottsläraren gapade på killarna att dom skulle hålla sina damer ordentligt. I 6:an började man byta ut lillfingrarna mot halva händer och då passade vi tjejer på att smörja in handflatorna med tvål. Det var inge vidare populärt hos idrottsläraren, förstås.

 

i 9:an var det förvånansvärt många som faktiskt började ta danslektionerna på allvar. Kanske var det egentligen inte dansen som lockade. Killarna hade väl börjat hitta till det motsatta könet och flera av tjejerna började bli utvecklade. Danslektionerna handlade kanske egentligen inte så mycket om dans, utan mer om att killarna fick en chans att närma sej en tjej utan att behöva skämma ut sej genom att dra en löjlig replik som han sen skulle få ångra.

 

I flera timmar skulle vi dansa under dessa träningslektioner. Killarna skulle stå uppställda på en rad och tjejerna på en rad mittemot dom några meter bort. Vissa såg väldigt nervösa ut, minns jag. Jag själv, mobbad som jag var, var inte ett dugg nervös för själva dansen. Däremot stod jag och skakade av nervositet för att jag någonstans inom mej visste att jag inte skulle bli vald.

Varför skulle någon välja mej?

Fula, tjocka issa som var en av dom ensammaste i hela plugget. Utfryst, hatad och oerhört retad. Vem skulle välja mej?

 

Det var killarna som skulle börja att bjuda upp. Tillsammans gick dom mot oss tjejer. Cirka 30 killar på en rad. Jag var livrädd.

Men så tittade jag upp på raden som kom gående emot oss och såg att killen som stått precis framför mej några meter bort, höll sin blick fäst på mej. Av vad jag såg var det inga som sprang omkring, utan alla gick bara framåt och valde den som stod framför.

Jag såg hur han tittade på mej där han gick. Och så kom han tillslut fram och han bjöd upp mej.

Jag var i chock.

Han var en av skolans populäraste killar. Han var inte den som syntes och hördes mest, men han var kompis med dom som syntes och hördes mest. Han hängde alltid med ett gäng i skolan och han verkade vara en sån där kille som var omtyckt av alla och som kunde göra lite som han ville. Det gjorde ingenting att han pluggade om han hade lust, för han var populär ändå.

Varför stod han framför mej?

Hans kompisar retade mej i skolan varje dag. Dom skrek efter mej, hånade mej och gjorde allt för att trycka ner mej. Nu stod han där framför mej.

Jag började hitta på historier i mitt huvud. Han, killen som var med i ett elakt gäng som mobbar en tjej, men är hemligt förälskad i den mobbade tjejen. För en stund trodde jag att han var kär i mej. Varför skulle han annars bjuda upp mej?

 

Jag tackade såklart ja. Jag hade dessutom lärt mej tidigt att det var oerhört oartigt att tacka nej, även om man inte hade någon lust att dansa med personen som bjöd upp en.

 Vi dansade, och han var dessutom duktig. Vi dansade och dansade. Han såg på mej och följde varje instruktion från lärarna. Vi hade kul. Vi pratade en del, skrattade och för en stund var det som om hela mitt värdelösa liv bara flög ut från idrottshallens dörrar.

 

Efter en rast stod vi återigen på våra rader och det var tjejernas tur att bjuda upp. Nu när han hade bjudit upp mej, tyckte jag att det var väldigt enkelt att gå fram till just honom, så det gjorde jag. Och vi dansade. Timmarna flög förbi och det hela kändes bra.

För första gången började jag faktiskt se fram lite emot tillställningen på Nalen.

 

Den dagen skuttade jag hem på lätta fötter efter skolan. Det var väldigt ovanligt att jag gjorde det på den tiden. Oftast planerade jag ett självmord på vägen hem från skolan. Jag var alltid ledsen och ofta väldigt upprörd. Det var synd om mej. Jag var 15 år och så förbannat ensam. Jag var som lämnad av hela världen till att klara mej själv. Inga vänner hade jag som ställde upp för mej eller som tog min sida i kampen mot mobbingen. Jag fick gå igenom det ensam. Korridoren i skolan var 215 meter lång och där gick jag dag ut och dag in och kände hur dom tittade på mej när jag kom gående på avstånd, tittade på mej när jag gick förbi dom och tittade efter mej när jag passerat. Jag var aldrig mer än ett försvarslöst djur i högstadiet. Jag förtjänade inte den glädjen och gemenskapen som andra elever upplevde varje dag. Jag fick aldrig vara med på något och människor var elaka mot mej. Med avsikt försökte dom få mej att begå självmord.

 

Men denna dag kände jag inte av det. Det var som om jag hade en rustning på mej som stod emot allting. Alla hårda ord och kommentarer, alla hånande skratt och leenden. Jag var som immun.

Och så kom dagen. Det snackades vilt om Nalen, där alla skulle samlas med flera andra skolor samma kväll.

 

Efter skolan gick jag hem och började göra mej ordning. Jag ville också vara fin. Jag ville vara fin för honom. Han var nog kär i mej och när han såg hur vacker jag var skulle han våga säga det. Vi skulle bli tillsammans och han skulle hjälpa mej att få sina vänner att sluta vara elaka mot mej.

När jag kom fram till Nalen var det fullt av ungdomar överallt. Alla var uppklädda och glada. Nalen var mycket större än vad jag trott och det var mycket fler människor där än jag trott.

Jag kände igen flera ansikten från andras skolor. Jag hade haft kontakt med dom tidigare. Dom hade trackat mej på internet och jag hade varit dum nog att tro att dom flörtade. Eftersom jag skämdes över allting gömde jag mej bland människor och sökte upp min egen skola. Det visade sej att alla var samlade i sina respektive skolor till en början. Och där stod han, i kostym. Skitsnygg.

Jag minns att jag blev lite generad över alltihop, och samtidigt glad. Jag var säker på att vi skulle dansa hela kvällen, precis som vi gjort på träningslektionerna. Vi skulle svänga omkring och glömma allt runt oss. Buggen var vår favorit. Det var roligt och vi var dessutom ganska duktiga. Jag hade sett fram emot just buggen och snart var det äntligen dags.

 

Populära människor från varje skola sprang runt och minglade. Jag tittade avundsjukt på och undrade hur det kommer sej att dessa människor lärt känna så många från andra skolor. Hur kan dom känna så många över huvud taget? Jag känner ju ingen, tänkte jag. Vad är det dom har som jag inte har?

Tiden gick och medan alla minglade började jag, med flera bli lite otåliga. Vi var ganska många som inte var populära så vi stod mest där och tittade rakt ut.

Men så var det dags. Någon ropade ut i högtalarna och välkomnade oss alla till kvällens evenemang. Det var dags för killarana att bjuda upp.

Jag sträckte lite på mej, fixade till håret snabbt och väntade på att han skulle komma fram till mej.

Men det gjorde han inte.

Framför mina ögon svängde han nu runt med en annan tjej. Jag kände hur det sved till i hjärtat. Hur hade jag kunnat tro att han var kär i mej bara för att han bjöd upp mej på träningslektionerna? Jag måste vara galen.

Jag stod där och såg på hur dom dansade och hade kul, lika kul som han och jag hade haft i idrotshallen. Men nu såg han mej inte. Jag hade gjort mej fin förgäves och nu ville jag bara hem.

Men jag bestämde mej för att hålla huvudet högt, han bjuder nog upp mej i nästa dans.

 

Men han kom aldrig.

 

Så var det dags för bugg. Jag ville ju så gärna. Och jag var så dum.

Vi var flera som stod på sidan utan danspartner och jag var trött på att titta på när min danspartner dansade med någon annan. Och där stod han, han som var så elak mot mej i skolan. Han som alltid hånade mej och sa elaka saker. Han stod där utan danspartner. Jag gick fram till honom och jag minns exakt vad jag sa och hur jag sa det. Man fick ju inte säga nej, så jag hade ju inte så mycket att förlora tyckte jag. Jag hade lärt mej att man bara fick säga nej om man blev uppbjuden av en person som var väldigt otrevlig eller uppträdde på ett otrevligt sätt eller om personen var väldigt berusad. Och inga av dom sakerna stämde in på mej så jag tyckte att jag hade alla odds på min sida.

Ändå lät jag så fruktansvärt osäker när jag sa: Ska vi dansa? eller vill du inte?

Han sa inte ett ord.

Han bara tog mina händer och stod stilla på samma fläck samtidigt som han drog mina armar ut och in, ut och in. Själv skuttade jag fram och tillbaka och gjorde så gott jag kunde, men han rörde sej inte, inte ett steg. Han snurrade mej inte, han följde inte takten, han brydde sej helt enkelt inte.

Jag tittade upp på honom och såg att han hade fast blick på alla andra. Han kunde inte ens se på mej. Som den playern han var, måste det här ha varit hemska minuter för honom. Han var ständigt på snygga tjejer och han själv ansågs såklart se riktigt bra ut. Han måste ha fått många hån efter detta misstag.

Jag ville bara att låten skulle ta slut så jag kunde krypa därifrån.

 

Vad trodde jag egentligen?

Att han skulle skrika av lycka när jag bjöd upp honom och att han sen skulle svänga runt mej som om jag var Askungen?

Jag ville bara försvinna. Hur kunde jag vara så otroligt dum?

Inför alla, bjöd jag upp han som trackade mej varje dag. Inför alla skämde jag ut mej genom att stå kvar när han så oerhört tydligt visade att han inte alls ville ha mej där. Fula feta issa som ingen tyckte om. Säkert berättade sen för alla att han var tvungen att tvätta händerna med klorin och skrubba dom med stålull efteråt.

Han sårade mej verkligen när han stod där på samma fläck och spanade efter andra tjejer samtidigt som han drog mina armar ut och in. Det var så fruktansvärt förnedrande att bjuda upp honom och inte ens få ett svar, för att sen bli behandlad på det sättet. Jag, som hade övat så duktigt med den andra killen, gjorde mina steg korrekt och det måste sett oerhört löjligt ut. Mina tappra försök när han står där och ser så maximalt uttråkad ut. När låten var slut försvann jag så snabbt jag kunde tillbaka till mitt hörn.

 

Så var det dags för danstävling. Det var bugg och den här gången tänkte jag absolut inte bjuda upp någon. Jag stod där och såg avundsjukt på när alla svängde runt på dansgolvet. Ingen hade tidigare erkänt att detta faktiskt var kul. Men alla hade ju utvecklats en hel del sedan man höll varandra med lillfingrarna.

Jag tittade på honom, min danspartner, som dansade med en annan tjej. Dom var duktiga och självklart vann dom 1:a pris. Det var oerhört ironiskt alltihop. Som en film. Detta ska inte kunna hända i verkligheten. Men det gjorde det.

 

Jag gick hem den kvällen, ensam igen. Mina axlar hände och jag ville dö igen. Ensamheten hade aldrig varit så tydlig för mej. Men nu stod det skrivet i min panna, jag var ensam och värdelös. Jag hade skämt ut mej inför flera skolor och troligtvis skulle detta vara det senaste skvallret som jag skulle få äta upp i veckor.

 

Jag kom hem och la mej i sängen, jag drog täcket över mej och grät.

Egentligen grät jag inte för att jag inte blivit uppbjuden. Det var en småsak.

Jag grät för att jag skämdes så fruktansvärt mycket och jag kände mej så oerhört dum. Hur hade jag kunnat gå där och fantisera ihop detta? Det var ju så orimligt som något kan bli. En av skolans populäraste killar, kär i mej? Hur skulle det gå till?

Hur kunde jag få till en sån historia och dessutom tro på den själv? Det var som om jag helt hade glömt min position i min skola. Jag var ju den utstötta, inte den som alla killar sprang efter och som så lätt fick ihop det med någon. Jag var ensam och illa omtyckt och att jag ens för en sekund kunna tro något annat var ju bara idioti.

Jag grät för att jag var 15 år och fick gå igenom detta ensam. Jag svor på att aldrig berätta detta för någon, jag skulle aldrig nämna detta misstag jag begått. Att jag i min vildaste fantasi kunnat göra något så idiotiskt som att bjuda upp en kille jag vet hatar mej.

Jag kände mej så ofantligt korkad och hade man kunnat dö genom att önska det, hade jag gjort det. Jag ville inte längre leva med mej själv och mina korkade fantasier. Jag var en stor besvikelse för mina föräldrar och att dom fick tyngas ner varje dag av mina problem var i sej något som var värt att dö för. Jag lovade mej själv att inte tynga ner dom med denna historia. Dom hade liksom jag, tänkt: Hur kunde du inte räkna ut själv hur det där skulle sluta?

 

Ja,

det undrar jag än idag.

Hur i helskotta tänkte jag?

Tänkte jag över huvud taget?

 

Jag tror att jag bara ville vara med så otroligt mycket att jag glömde bort vem jag var och vem jag gick fram till. Eller så var det en fantasi som tog över.

Jag borde ha förstått att en 15-åring inte fattar hur mycket man kan skada någon bara genom att göra så lite.

 

Idag är jag 22 och denna historia spelas ofta upp i mitt huvud när jag är ensam. Jag har aldrig bearbetat den, dom har aldrig fått veta hur detta fick mej att känna och ingen har någonsin fått ta del av mina tankar och reflektioner kring kvällen. Ingen vet hur det var att vara mej just då. Hur naken jag kände mej där jag stod i mina fina kläder och där jag kämpat för att passa in och hur jag sen blivit totalt förnedrad inför så många människor.

Det spelar faktiskt ingen roll att det säkert inte var alltför många som såg vad som försiggick, det var ändå jag som fick leva med det och det är jag som minns det än idag.

Att jag byggt upp ett hat mot vissa människor sedan den tiden, är inte så konstigt. Mycket av det har jag släppt, men detta är något jag kommer ha oerhört svårt att släppa. Jag hatar honom mer än vad jag kan beskriva, och ännu mer hatar jag hur jag satte mej i den situationen alldeles själv. Förtjänade jag vad fick för det?

Jag tycker inte att många människor förtjänar att bli till åtlöje på det sättet.

 

Nu har jag berättat om det. Jag har släppt ut en historia från mitt mörka inre och jag känner mej ledsen och ensam igen. Tom och utstött. Jag är 15 år igen och jag är hatad.

Ikväll är det dags för Eurovision song Contest. Jag kommer antagligen missa det, men det gör inte så mycket. Jag tycker ändå att det är ganska långdraget och överdrivet, speciellt nu när jag såg att man hade röstat på vilket bidrag andra länder skulle sända till Eurovision (WHAT?!)

Nej, jag är lite trött på skiten men jag tycker ändå att det kan vara kul att titta ibland. Om man gör det till en kul grej med lite vänner, vin och snacks så visst.

Men att sitta och följa hela tävlingen slaviskt känns inte alls som min grej.

 

Jag hoppas att Sanna går långt. Hon är duktig och förtjänade verkligen att bli skickad till Köpenhamn.  Allt annat är skitsnack. Sen fanns det andra duktiga också och jag förstår att alla ville bli skickade, men det finns ingen anledning att hålla på och bråka för det. Sanna vann och hon förtjänade det för att hon är en grym sångerska, hon framförde en ordentlig låt och hon gjorde det på ett bra sätt, punkt!

 

Jag är dock inget fan av lugna låtar och jag har svårt att minnas när en lugn låt vann sist. Även om denna låt är grym, har jag svårt att tro att den kan slå en riktig panglåt. Men vi får se.

 

Idag tog det emot ordentligt att springa. Jag har fortfarande väldigt ont i smalbenen. Jag tror att det är en inflammation, men är inte säker. Jag brukar få såhär ibland när jag springer. Det verkar inte bero speciellt mycket på ansträngning, utan kommer bara plötsligt. Skorna påverkar ju såklart massor, men eftersom jag alltid har samma skor borde jag ju alltid får ont i benen, eller aldrig.

Jag har ju generellt massa problem med kroppen, så att jag ibland blir överbelastad på olika ställen är inte konstigt.

När jag får ont i benen brukar det räcka med att jag undviker att springa och powerwalka några dagar, sen är jag fit for fight igen. Om jag vill kan jag cykla men det är den enda konditionsformen som inte gör ont i benen.

 

Problemet är att just nu kan jag inte vila några dagar. Jag har ett schema och jag tänker inte kugga på det. Cykel är inte tillåtet så får jag för ont får jag helt enkelt promenera i det tempot jag klarar av.

 

När allt kommer omkring så är det ju faktiskt ingen tävling. Det handlar om att jag ska motionera och inget annat. Jag gör detta för att jag vill öka min prestation och känna av att jag blir bättre. Jag tackar gärna ja till bättre kondition och att jag tappar vikt på samma gång är ju självklart ett gigantisk +. Men jag är inte villig att ge mina smalben för det.

Det enda tävlingsmomentet i detta projekt är att jag ska utföra varje pass som är planerat. Det ökar hela tiden både i antal och i distans, så självklart är det en tävling mot mej själv där jag verkligen får visa mej själv hur långt jag kan gå.

Men tävlingen är på distans och inte på tid, jag tror att jag glömmer det ganska ofta och pushar mej själv mer än vad jag borde ibland.

Nu har jag en lugn stund på jobbet. Det är ganska mycket att göra till och från, eftersom jag har ett ganska stort sällskap här. Just nu sitter dom med dessert och verkar nöjda och glada så jag passade på att käka lite middag.

 

På tal om träningskläder så tänkte jag snart göra en rätt stor beställning hos fitnessguru. Det mesta av det jag använder är i stort sett slut så det är dags att inhandla lite nytt.  Jag brukar egentligen shoppa från andra sidor men jag tänkte prova fitnessguru den här gången. Jag är lite trött på det jag har kört hittills så tänkte prova lite nytt.

Skulle verkligen inte banga på ett par i varje färg. Dags att börja spara lite tror jag.

Att jag tränar ganska hårt är inga news. Jag håller också på med massa olika grejer för att hålla i motivationen. När det kommer till krubb varierar jag väldigt mycket mellan väldigt nyttigt, halvnyttigt och onyttigt. Krubbet skulle jag inte klaga på överdrivet mycket men däremot är jag vissa veckor en extrem godisråtta. Här kommer därför nästa projekt, eftersom jag följer mina projekt så bra  

Tanken heter sit ups och det ska göra att jag avstår från grejer jag inte ska käka. Varje söndag är tanken att jag ska räkna ihop vad jag har tryckt i mej som jag absolut inte borde - 100 sit ups för varje grej.

Som tur är börjar jag nästa vecka.

Såhär såg jag ut idag. Det är samma outfit som jag ville fota för några dagar sen men inte kunde

 

Hej

Igår slog jag mitt rekord på 5 km. Tidigare har jag sprungit 5 km på ca. 32 minuter. 

Känns as grymt !!

Hej

 

Det käns nästan magiskt att sluta i tid för en gång skull

Jag sitter på trikken på G till gymmet. Jag är så himla trött måste jag erkänna. Men det kan inte hjälpas, det blir gymmet och inte sängen.

Idag är det dags för veckans 3e 6 kilometare. Undrar hur det ska gå idag. Igår höll jag ett riktigt bra tempo och slog dessutom nytt rekord. 

Jag har inte direkt höga förhoppningar om att det ska gå bra idag men jag tänker kriga så gott jag kan.

 

Efter gymmet ska jag hem och bänka mej i soffan framför biggest loser

 

Hej

Hej

 

Hej

Här är en topp som jag fastnade lite för. Jag gillar att den är lite loose och soft lixom. Skönt på sommarn, och man slipper definitivt lökar

 

Ah prisa rosa skor säger jag bara! Jag älskar rosa skor!! Just dom här har jag inte riktigt bestämt mej för vad jag tycker om än. Jag gillar dom ganska mycket från sidan men framifrån vette tusan. Om jag gillar dom vill jag ha dom i rosa, lime och ljusblått också!

Jag har förmodligen fått inflammation i smalbenen igen. Jag får det hyfsat ofta i vissa perioder. Det har nog mycket att göra med att jag har såna problem med ryggen och fötterna.

 

På grund av det tog jag det lugnt idag när jag skulle köra min 5,5 kilometare. Reglerna är faktiskt inte att jag måste springa varje gång. Reglerna är att jag ska ta mej så många steg som står angivet för dagen. Eftersom jag inte har en stegräknare har jag gjort om det till kilometer. Det är enklare att hålla koll på och passar mej bra med dom sakerna jag har. Om jag går, springer eller powewalkar spelar ingen roll. Om jag har inflammation i smalbenen ska jag skälvklart ta det lugnt.

Som tur var, lyssnade jag för en gång skull på min kropp och gjorde det. Tack vare det har jag faktiskt inte så himla ont i benen nu och förhoppningsvis är jag riktigt laddad på måndag för då är det dags för 6000 meter.

Hej

Hej

Idag har jag en ganska dålig dag, eller jag hoppas att det är det. 

Allt känns sådär meningslöst typ. Jag vill ingenting, framför allt vill jag inte jobba - det känns helt värdelöst. 

Jsg hoppas verkligen att det bara är en dålig dag och att jag behöver lite helg. 

 

På tal om helg så har jag precis låst dörrarna på jobbet och tänkte springa hem. Det känner jag mej inte ett dugg sugen på men jag tänker tvinga mej själv. 

 

 

Gårdagens 5,5 kilometare .. tja det var menat som 5,5 men blev visst lite mer.

På tal om Elly coated zip jeans. Här kommer några exempel på hur jag har matchat mångas favoritbrallor. Jag tror aldrig riktigt att dom har varit några stora favoriter hos mej, men om man kollar igenom mina outfits har jag verkligen använt dom flitigt. Dom är enkla att matcha och visst tusan är dom riktigt snygga.

Jag fyllde ju år den 10:e april, men hittills har jag bara visat upp en present jag fick.  Det var skorna från Bianco som jag så gärna ville ha. Min snälla pojkvän köpte dom till mej, men inte bara dom. Jag fick lite fler saker, bland annat brun utan sol. Dom här två fick jag (plus den jag brukar använda om dom här inte skulle funka, smart kille )

Nu har jag använt två av alla mina armband som jag fick hem nyligen.  Visst är dom sjukt fina!

Tja det var ju ett tag sen mitt senaste paket från Nelly trillade ner i brevlådan, men jag har helt glömt bort att visa upp allt. Här kommer 2 plagg till.

Hej