Issas bekännelser om livet på Donken
Hej 
Allt är så jävla upp och ner just nu. Jag har ingen koll på någonting känner jag. Jag försöker fixa en utbildning, trots omständigheter. Jag försöker fixa jobbet, trots omständigheter. Och hur mycket jag än försöker fixa så känns det som att allt går åt helvete.
Ni vet hur jag är, på ett eller annat sätt fuckar jag alltid upp saker och ting och när jag sen frågar mej själv vad jag gjorde denna gång sitter jag som ett större frågetecken än Mr frågetecken själv.
Vad gäller mitt jobb har jag massa blandade känslor. På ett sätt ska det bli trist att lämna allt. Det är trots allt en vana att gå in genom samma dörr, ner för samma trappa, in i samma omklädningsrum och upp för trappan igen ett antal dagar i veckan. Samtidigt har jag fått kassaförbud, problem med handlederna och ett tiotal andra problem som säger klart och tydligt: issa det är dags att du drar.. jäääävligt långt bort härifrån.
Chefen får hatbrev från gäster, klart som fan att hon sätter kassaförbud på mej. Men när hon vänder ryggen till blir jag erbjuden jobb, jag får komplimanger som är starkare än någon kan stava till. Jag fick ofta höra hur kompetent jag var, effektiv, snabb, kommunikativ ... och det är bara några få ord jag kommer på den här tiden på kvällen. Jag kan inte längre räkna på varken händer och fötter hur många gånger jag fått höra av gäster att jag kommer gå långt i livet. Jag vet inte hur många kort från olika företag jag plockat in på dessa snart 2 år.
Trist nog är det något chefen aldrig fick reda på och det gör mej förbannat jävla besviken. Alltid ska det bara vara ett jävla jidder.
Man jobbar hårt som ett jävla svin för att visa hur duktig man är, snavar på ett jävla bananskal och direkt här man på mållinjen för inte bara en utskällning.
Blir man kallad hora, idiot, inkompetent, dum i huvudet och så vidare i kassalinjen ska man le och servera monstret mat.
Förlåt, men det kommer aldrig att hända! Aldrig kommer jag sjunka så lågt och låta en person förolämpa mej på det sättet inför en massa människor. Aldrig någonsin kommer jag svälja min stolthet och servera monstet mat. Aldrig någonsin kommer jag sätta mej på kontoret och försöka lugna ner mej utan att monstet har blivit utslängd.
Jag minns en gång då jag hade lyssnat på chefens ord, varenda ett. Jag hamnade i en situation precis som den jag precis beskrev och istället för att hetsa upp mej, vilket är betydligt mer likt mej, sa jag i lugn ton: - Jag vill inte servera dej när du säger såhär... - Om du inte lugnar ner dej snart måste jag be dej att gå... - Jag vill fortfarande inte servera dej när du kallar mej sånna saker.
I lugn ton..
Vad hände?
Ni vill fan inte ens veta!
Och inget stöd från dom som skulle vara så jävla bra fick man!
Inte ett jävla skit! Plötsligt var jag under det vi värderar lägst på jorden. Plötsligt var jag inte värd ett jävla skit. Jag minns hur jag tittade med hat i blicken på dom som skulle vara så jävla bra och aldrig någonsin har dom fått tillbaka ens ett gram värde från min sida. Jag ser ner på dom. Dom som skulle vara så jävla bra. Jag ser ner på dom jävlarna!
Jag vill inte gärna kalla min chef eller dom andra för onda saker, men ni vet hur det är. Aldrig någonsin kommer jag sätta ett högre värde i någon annan än mej själv. Dom lät mej svälja min stolthet och slängde ner mej på golvet som ett jävla djur.
Gör man så?!
Ärligt talat, jag skiter i deras "bestämelser", sådär gör man inte.
Läskigt nog är detta bara ett exempel på alla miljontalsgrejer man kan råka ut för i en brasch som denna. Det är ingen lätt plats att befinna sej på och har man inte huvudet med sej kan det gå riktigt jävla illa.
Jag har mitt huvud exakt där det ska sitta och det är jag fruktansvärt glad för.
Jag har varit med på noterna redan från början. Jag vet hur det är att jobba på ett ställe som det här och jag har aldrig ångrat att jag följde med tåget. Men fan, det finns en gräns.
Det finns så mycket jag vill säga. Kanske inte helt oförutsägbart får man ofta svaret: -Jag har inte tid med dej nu!
Hur fan kan man inte ha tid för sina anställda? Dom, om någon, ska man väl fan ha tid för! Om man vill han några anställda kvar..
Jobbet har lärt mej mycket men aldrig någonsin skulle jag rekommendera någon att söka sej dit, inte utan att informera om alla uppofringar innan.
Så många utskällningar man får som någon annan skulle fått, så ofta som man hamnar i skit fast man är totalt oskyldig. Så ofta man får höra hur dåligt jobb man gör, trots att gästerna är helnöjda. Så mycket jävla skit som man kan få från arbetsledare bara för att man har visat framfötterna.
- Säljer du inte 3 papp den här timmen då...
Dom andra sålde 1,5 och det var okej.
Jag kommer aldrig glömma när en arbetsledare skek åt mej i kassalinjen att jag jobbade ovanligt långsamt, var tvungen att jobba snabbare och sålde svindåligt.
Jag jobbade exakt som vanligt och fattade ingenting, givetvis svarade jag upp. Kort och gott: - Jag tycker att du ska kolla vad jag säljer innan du yttrar dej.
När timmen var slut hade jag sålt nästan dubbelt så mycket som resterande kassor. Då kom den äckliga arbetsledaren och klappade mej på axeln och sa att jag var timmens bästa, som om ingenting hade hänt. Ingen ursäkt för alla ord jag fick, inte ett jävla skit. Bara en klapp på axeln. Arbetsledaren glömde det på 5 röda, jag kommer ihåg det som om det var igår.
Det finns vissa människor som lägger sej lågt direkt. Dom blir aldrig bäst, och dom får aldrig mest krav på sej. Dom vandrar omkring, gör sitt jobb halvdant men får egentligen aldrig någon skit för det. Sen finns det dom som från första stunde ger järnet och vill utvecklas, dom som vill visa vad dom kan, vad dom går för och som har en jävla anamma i sej. Dom får tyvärr oftast gå genom dom tuffaste stormarna medan vandrarna ser på i 10km/h.
Jag är personen som är omöjlig att stoppa och min dag kommer.
Trots allt skit man får, tackar och bockar jag. Allt skit har gjort mej så jävla stark att inte en enda jävla arbetsgivare skrämmer mej.
Jag har jobbat med en arbetsledare som ständigt är bitchig och rätt otrevlig. Sällan ett leende från den.
Jag har jobbat med en arbetsledare som ständigt höjde kraven på mej och aldrig har jag träffat någon som har fått mej att känna mej så värdelös på bara några minuter. Snacka om att veta exakt vart man ska placera orden!
Jag har jobbat med en arbetsledare som varit totalt omöjlig att kommunicera med. Aldrig någonsin fick man en syl i vädret. Denna arbetsledares ord var lag. Ta mej på orden, jag vette fan när jag träffade en människa som är så dålig på att snacka sist. Ett antal gånger blev man kallad idiot och ännu fler gånger hamnade man i bråk utan förklaring. Det är lättare att hitta en mammut idag än att reda ut saker med denna kommunikationsförlamade arbetsledare. Jag ryser av tanken.
Jag har jobbat med en arbetsledare som gick iväg för att böla så fort allt inte gick speciellt bra.
Jag har jobbat med en arbetsledare som valde ett offer varje pass och därefter letade efter fel. Allt skulle anmärkas på. Sjukt om man frågar mej!
Jag har jobbat med en arbetsledare vars största hobby var att sitta på kontoret och spola över skiftet genom att söka runt på hundar på google, samt stämpla ut folk plötsligt.
Jag har jobbat med en arbetsledare som jag idag kallar för äckel. Denna arbetsledare dök gärna upp bakifrån när man minst anade det. Hade man tur fick man några stön i högra örat, värre var när denna arbetsledare gick lite längre än så. Jag får kassaförbud, men denna arbetsledare får tydligen stå in public och ta sina medarbetare på alla möjliga ställen.
Sist men långt ifrån minst får jag inte glömma..
Jag har jobbat med en arbetsledare som var den enda som efter varje pass berömde mej och berättade hur stolt denna var över mej. Denna arbetsledare såg hur mycket jag led vissa pass. Jag skulle vilja påstå att denna arbetsledare är den enda med ögon på det här stället.
Jag har jobbat med några arbetsledare som aldrig gjort mej ont och dom ler jag mot idag, utan dom skulle jag förmodligen gått under.
Dessa arbetsledare är dom som kan kommunicera, lyssna på sina kollegors behov och deras åsikter, dessa arbetsledare försöker förstå och fröstår också i många fall, dessa arbetsledare försöker lära sej och komma längre genom att kommunicera och samarbeta. Dessa arbetsledare gör en till en del av det teamet många chefer försöker skapa men misslyckas hårt med.
Det är svårt att tillhöra ett team som inte har någon som helst harmoni.
Jag bara frågar mej själv, hur är det möjligt att min älskade chef undgått att se något av detta? Hur är det möjligt att missa?
Jag ser det varje jävla dag. Handlar det om att inte vilja se, eller hanlar det om att se men inte byr sej eller är det helt enkelt så att det inte finns några ögon med i spelet?
Hur fan kan man spela utan domare?
Hur är det möjligt att jag jobbat i nästan 2 år och uppenbarligen bara lyckats åstadkomma mindre bra resultat?
Hur fan är det möjligt?
Tro mej, det är det inte.
Om dessa höga hästar bara skulle svälja lite skit och säga ett jävla bra ord till varje medarbetar åtminstone en gång i veckan skulle vi komma en mil längre på 5 minuter. Men det är tydligen för mycket begärt.
Är det möjligt att jag är orättvis nu?
Kanske det. Men jag tycker fan att det är på tiden att någon öppnar käfen. Jag gör det där jag vet att min röst blir hörd. Jag gör det där jag vet att mina ord värdesätts. Jag gör det där jag vet att jag kan öppna käften och låta ta mej fan vad som helst komma ut. Stuumpan lyssnar, Stuumpan ser och till skillnad från dessa höga hästar skulle Stuumpan aldrig någonsin vända ryggen.
Problemet med höga hästar är att dom sitter för högt upp för att man ska kunna nå dom och få dom att höra en. Samtidigt beskyller jag dom inte. Det kan inte vara lätt att rodda ett helt place och veta att om något går åt pipan står man där med brallorna vid fötterna. Då är det man själv som får ta skiten och käka den. Vi medarbetare, vi trallar hem och kommer tillbaka en annan dag.
Även om jag erkänner att jag förstår att det inte kan vara helt lätt att styra allt kan jag fortfarande ifrågasätta hela jävla systemet.
Om man nu tjänar åtminstone 7 gånger så mycket som en liten sketen medarbetare ska man väl fan göra några krut?
Klarar man inte av att styra samtidigt som man behandlar medmänniskor med respekt, tja då kanske man ska kliva ner till en ponny istället.
Jag är säker på att mina argument skulle ifrågasättas starkt och följas av en mängd motargument om man vågade ställa sej upp och dra dom inför någon som sitter på allt annat än en ponny.. Just därför skulle jag inte göra det.
Något säger mej: -Nej issa, du har tagit tillräckligt. Enough is enough!
Jag skriver för att avreagera mej och för att påminna mej själv om att aldrig sakna det. Inte en sekund ska jag se tillbaka på det och sakna det.
Jag har dessa människor att tacka på ett sätt. Dom har skadat mej många gånger och aldrig kommer jag glömma det dom sagt och gjort. Så många gånger som jag kommit hem och berättat för mina föräldrar om dagens händelser och så många gånger som dom velat ta itu med allting och hjälpa mej för att få ett stopp på denna jävla slavdrivning, så många gånger som jag tänkt : - fan jag pallar inte längre.
Trots att det vissa dagar har varit pain in the ass har jag lärt mej så jävla mycket som jag förmodligen kommer ha användning för resten av livet.
1. Chefer vet fan inte alltid bäst.
2. Arbetsledare besitter ingen speciell kompetens i jämförelse med längre anställda, tvärt om kan dom ibland vara totalt blåsta och det finns ingen anledning att underkasta sej dom.
3. Försök att le så länge det går, släpp en bomb istället för att skjuta med luftgeväret lite då och då.
4. Respektera men ta ingen skit!
5. För anteckningar när något känns skit, det är ett schysst sätt att avreagera sej
6. Respekt är något man förtjänar!
7. Gå den egna vägen och lyssna inte på en jävla massa skit
8. Tänk steget längre än alla andra
9. Var tyst, nicka och fullständigt koppla bort vad någon säger när den inte har någon som helst grund i det som sägs.
10. Kör det egna racet och försök inte ens tro att det finns några vänner runt omkring. Folk är som djur ibland, och kan man kör man över någon för att rädda sitt eget skinn.
Issa har talat och nu ska issa vara tyst. Jag tycker bara att det är så jävla tragiskt att behöva erkänna att varenda ord i denna text är helt sant.
Nästa: Grannfejden!
Jag vaknade för typ en halvtimme sen och nu sitter jag och dricker te på våran ena balkong/altan/uteplats.. ärligt talat vet jag inte vad det är så brukar enkelt kalla det för balkong. Eftersom vi har en altan blir det lättare att skilja på dom då.
Nu sitter jag här och njuter av solen och irriterar mej grovt på grannarsnas äckliga ungar. Jag hatar ungar, speciellt när dom springer runt, skriker, leker och faktiskt beter sej som ungar! Det speciella med dom här ungarna är att dom aldrig blir äldre. Dom har varit 4-5 år i jag vet inte hur många år nu!
Jag har dragit ut datorn här på balkongen för att kunna överrösta allt med musik. Ett tag funderae jag på om det var en bra idé. Jag vet att mina andra grannar redan har varit i bråk med dom här och jag vet inte om det är någon direkt bra idé om jag gör det också.
Hur som helst, ska dom ha ungar som drar fram satan ur mej ska jag spela exakt hur hög musik jag vill. Det här är problemet med att bo i förorten, det är äckliga ungar ta mej fan överallt.
Nog om det, nu ska jag plugga in 89 drinkar till ikväll och dom måste sitta som rinnande vatten. Jag säger bara; hej då Donken, jag pluggar istället. Alltså, inget jobb idag! Soooft!
Jag hade tänkt sitta inne och plugga men när termometern visade 40 grader i solen tja då var det bara att masa sej ut. Det blåser en hel del och tur är det, annars hade jag varit en grönsak nu.
Ha en bra dag
Off på snack
Anledningen till att jag inte har gjort några är för att jag inte har ett smack att säga och det som finns att säga krafsar jag enkelt ner på några rader. Det kommer komma klipp när jag har något tillräckligt bra att säga så ni inte
somnar.
Midsommar 2011
Det är söndag och midsommarhelgen är över för den här gången. För en gång sjull firade jag faktiskt midsommar! Och jag firade inte bara, jag gick all in. Kanske lite för mycket dock.
Jag gick upp rätt tidigt på fredagen och åkte till Drottningholm. Där blev jag upplockad av Sofia och hennes pappa i deras båt och sen åkte vi till deras landställe.
Det första som hände var att det skulle fixas kransar. Jag vet ju inte hur man gör så Sofia gjorde min medan jag satt på bryggan med två grabbar och lyssnade på musik och knäckte första cidern. Det var nog mer min stil tror jag.
När kransarna var klara packade vi ihop oss och åkte över till några grannar för lunch. Efter det gick vi till en äng för att dansa runt en stång och börja midsommarfirandet med alkoholen. Kan ni tänka er att jag faktiskt dansade ett varv runt stången?! Helt sjukt!
Jag kan säga att folket runt omkring inte riktigt gillade att vi hade med oss en stor högtalare och dunkade musik över hela stället. Haha.
Några timmar senare packade vi oss tillbaka för middag. Och sen körde vi lite party hos oss och efter det gick vi ner till en dansbana. När det stängde körde jag igång efterfest hos oss och sen började folk dra ur jacken. Sist av alla var jag, som trodde att jag skulle decka först, runt 7 på morgonkvisten.
Det där var den korta berättelsen om min midsommar. Bakom dessa rader finns det gott om små detaljer som jag inte vet om jag borde ta upp.
Ni känner ju mej. Självklart kan inte issa gå ut och fira och ha kul utan att sätta sej i skiten på ett eller annat sätt. Även om det var en sjukt kul kväll vet jag inte när jag vaknade med sådär mycket ångest sist. Jag tror aldrig att jag har mått så dåligt på grund av mina handlingar. Usch för mej!
Skulle jag berätta vad jag har gjort skulle jag troligtvis sjunka så lågt i era ögon att en stor del av er skulle sluta läsa den här bloggen.
Nu kör vi lite glada bilder istället, tycker jag.
Det var några av alla 1000 bilder som togs den kvällen.
Att vara ett monster
Jag gör mina misstag, jag hoppas att bli förlåten.
Jag kan inte alltid förklara mej och ibland blir allt bara otroligt fel.
Jag drömmer, jag sviker, jag lever, jag gråter, jag blir sårad, jag skrattar.
Ibland finns det inget bättre än att se dej sårad.
Ibland lider jag som om det var jag som blivit krossad.
Jag är hård, jag är stark, jag klarar mej själv.
Jag är otroligt duktig på att ljuga.
Sanningen är att jag gömmer mig.
Sanningen är att jag är instängd.
Sanningen är att jag inte vill klara en enda dag själv. 
Hemma efter en helvetesdag
Nu har jag precis kommit ut från duschen. Jag har haft en helvetesdag rakt igenom så det kändes skönt att skölja av sej allt. Som sagt, en helvetesdag rakt igenom och ni anar inte hur skönt det är att den äntligen är över. Just nu sitter jag som vanligt och glor på en film. Det gör jag ju alltid när jag kommer hem numera. Det är ett bra sätt att varva ner lite tycker jag.
Miss you..
When I am alone
When I am waiting for the bus
When I am trying to sleep
When I am sitting on the train on my way home...
Then I am thinking of you...
we♥it
Ankarna are back in the game
Efter det gick vi och käkade lunch på en kinarestaurang och sen åkte jag och solade solarium. Efter det åkte jag till East street och fixade med mina ankare... SURPRISE!! Haha.
Det var lika trevligt som alltid.
När jag kom ut var det nästan 3 timmar kvar till utbildningen så jag åkte och satte mej på en pizzeria, köpte en cola och pluggade Otroligt ambitiöst. 
Nytt barmaterial
Inget intressant för er kanske men allt ska ju visas upp när man bloggar.
♣ 2 Barbladers - 240 kronor
♣ 10 droppkorkar - 200 kronor
Fullt upp dygnet runt
Hoppas allt är bra med er. Jag har precis kommit hem, slut som vanligt. Ni anar inte hur mycket jag älskar sängen just nu. Mitt liv är kanske inte det roligaste just nu. Jag går upp rätt tidigt på morgonen, slänger i mej frulle, cyklar till jobbet, jobbar några timmar, cyklar hem, slänger i mej lunch, sover 20 minuter, cyklar till tunnelbanan, åker till utbildningen, åker tillbaka och cyklar hem. Väl hemma blir det oftast en film och te direkt. Sen får jag några timmars sömn och sen börjar allt om igen.
Kul va?
Mot drömmarnas värld!
Jag borde ta en dusch, men kanske ska sova istället och ta det imorgon bitti.. För många och för svåra beslut att fatta vid den här tiden.
Sweet dreams
You own my brain
What is wrong with me?
You are a guy and probably not thar wonderful as I think you are.
But still, I cannot stop thinking about you.
This is not who I use to be... 
we♥it
Helvetesbruden
Foto: Andreas Hultman
Filmer från CDON
Jag måste försöka släppa mitt deppmood. Det finns bara några få saker som verkligen kan få mej på bättre humör i sånna här situationer, och nu snackar vi snabba metoder. Choklad, film och sömn. Choklad får mej att tänka på annat och le åt den goda smaken, sockerkicken är förstås ett plus. Film får mej att segla iväg i helt andra tankar, dock inte om jag är riktigt ledsen, då har film en negativ inverkan. Sömn får mej att fullständigt glömma allt vad deppmood heter och i drömmarnas värld kan jag inte bli lyckligare.
Om ett tag ska jag segla in i drömmarnas värld men först ska jag göra mitt bästa för att inte beställa hem för många filmer. Jag behöver fylla på mitt lager, så är det bara!
Medan ni surfar runt på H&M.se sitter jag och rotar runt på CDON.com
Film är som alkohol - Ju fler på hyllan, desto bättre.
Alkohol är som disneyfilmer - Ju äldre, desto finare.. (om det inte är likörer)
Jag står med allt i mina händer och gråter
Visst att jag är dramaqueen, men inte kan jag väl gå så mycket fram och tillbaka. Eller?
Nästan varje dag får jag mail, eller kommentar på youtube, mail på facebook, kommentarer här i bloggen eller så skriver människor på msn hur underbar jag är, hur mycket man avundas mej eller hur mycket man bara vill vara i min närhet. Ibland undrar jag varför, ibland håller jag med er alla.
Vissa dagar ser jag mej själv i spegeln och tänker; "Hur fan kan den tjejen vara hatad?"
Vissa dagar ser jag mej själv i spegeln och tänjer; "Varför i helvete dog hon inte när hon hade chansen?"
Trots att vissa av er där ute, av någon anledning, avgudar mej är den bittra sanningen att jag faktiskt är otroligt hatad också. Dom som hatar mej är lyckligtvis obetydliga människor som skulle kunna jämföras med atomer. Dom människorna jag värdesätter är dom som ser mej som en människa av värde.
Jag har allt, ändå är jag deppig och jag kan inte låta bli att ställa frågan; "Varför?"
Modell: Jag
Försöker sova bort allt
14 shots
Nu är första veckan på bartenderutbildningen avklarad. I fredags hade vi sista dagen på veckan och då körde vi drinkprovning. Det var länge sen jag hade så kul måste jag säga! 14 shotar tog vi och sen var det lite lekar emellan. Sååå kul!! Packad blev man också. Whiskey, vodka, gin, passoã, Bacardi och så vidare. Det är klart att man blev full. Efter provningen gick vi ut tillsammans. Självklart blev det ojojoj. Där söp jag bort mitt minneskort till mobilen och ett ankare. Satans trist men så kan det gå.
Hur kom jag kom hem ska vi inte ens gå in på.. uppriktigt sagt kom jag faktiskt aldrig hem. Fruktansvärt kul kväll med fruktansvärt härliga brudar. Grabbarna satt mest stilla.
Skulle jag kunna spola tillbaka tiden till kvällen på utbildningen hade jag gjort det!
Torsdag
Idag har jag haft en ledig dag från jobbet. Så skönt faktiskt!! I morse gick jag upp klockan 7 för att slänga i mej lite energi och sen skjutsa pappa till Arlanda. På vägen hem höll jag på att somna bakom ratten flera gånger, riktigt obehagligt.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att sova, såklart.
När jag vaknade vid 2 gjorde jag lite lunch och sen dess har jag suttit och försökt plugga in 24 drinkar. Det är verkligen inte lätt kan jag säga.
Först kan man ingenting, sen tycker man att man börjar få kläm på dom och sen blandar man ihop alla. Gin, Vodka, Rom, Barcardi i olika smaker, Ginger Ale, Sods, Grenadine, Sourmix, Sockerlag, Galliano, Lime, Srite och så vidare. Kombinera allt på 24 olika sätt, namnge och försök att inte blanda ihop allt.
Jag är förvirrad måste jag säga.
Resten av gruppen verkar klara det här utmärkt- Vad är det för fel på mej?
Om 40 minuter ska jag åka och försöka ändra på det här. Nu måste jag försöka hitta kläder.
Chillin'
Om ett tag blir det några timmars sömn och sen ska jag skjutsa pappsen till flygplatsen. Som tur är, är jag ledig från jobbet imorgon så det blir direkt hem och sova efter Arlanda. Det ser jag fram emot . När jag vaknar ska jag plugga in 24 drinkar. Wish me luck ! haha .Nej.. nu film
Trött issa
Jag börjar verkligen märka hur slitet det här kommer bli. Jag är så trött att jag praktiskt taget kan somna i en rush på jobbet. Apropå rush så kom det in en stor skara människor på jobbet idag och alla beställde fisk. 98 fiskburgare gjorde jag, med hjälp av en annan i köket! hela 98 stycken, fattar ni hur många det är?!
Vi sålde 58 big mac och det är ändå våran mest sålda burgare. Då kanske ni fattar hur mycket 98 fiskburgare är!
Efter jobbet var jag helt slut så jag gick över till Mirella och käkade tacos. Mätt och belåten ligger jag nu i min säng och tänkte ta en nap innan jag ska på nästa äventyr.
Nap, dusch, smink sen iväg.
Later
Godnatt
Vi hörs imorgon.
Stuumpan analyserar modet.. för en gång skull
Jag kunde inte låta bli att fundera på en grej. Vad gör vi som inte riktigt känner oss bekväma med den grejen? Skum fråga kanske men ska inte modet vara anpassat för alla för att det verkligen ska slå igenom? Eller? Har jag missuppfattat allt nu?
Det är bara inse fakta- vissa människor har lite för mycket gott på kaggen för att showa allting. Jag är ett bra exempel på en person som absolut inte ska följa det här modet. Så vad i helvete ska jag göra då? Nu kan jag inte shoppa längre för inte en enda topp når över mina bröst. Så om man inte passar in i modet ska man bara vänta ut det då eller vad är tanken?
Mode har ju aldrig intresserat mej.. faktum är att jag kommer in i det precis lagom tills att det är totalt ute. Det är alltid lika irriterande. Skinnbyxor är ett bra exempel. Just nu dör jag för att hitta ett par riktigt snygga, nu är ju inte dom precis inne längre men det har väl jag aldrig brytt mej om. Det jag däremot bryr mej om är när man inte längre kan shoppa på grund av modet. Hög midja till exempel. Det är rå fult tycker jag. Jag börjar väl ändra mej smått men när det kom för några år sen höll jag på att spy när jag såg jeansen, så är det väl delvis fortfarande. Så guess what! Jag har köpt ett par jeans på flera år!
Är det såhär det ska vara?
Även om jag inte är såhär överdrivet fet så ser faktiskt en magtröja inte bra ut på mej. Jag är glad att jag har insett det själv så slipper jag plåga människor ute.
Faktum är att jag önskar att fler kunde inse det. Det är faktiskt lite för ofta som man fastnar med blicken på en rätt gullig mage ute. Och på tal om ute så är det här plagget, så vitt jag förstår, anpassat för en mage som inte är ute och flyger.
Försöker hålla igång bloggen
Tyvärr gör ju det här schemat att bloggen blir rätt tråkig. Jag har ju inte direkt mycket att skriva om, det blir ju mest; Idag var jag på barskolan.. igen. Jag lärde mej massa nytt, det var kul.
Vad som inte blir riktigt lika kul är den här bloggen. Jag ska försöka göra mitt bästa för att pigga upp den lite.
Kom gärna med förslag om ni vågar, min hjärna är ju rätt överansträngd redan som det är. Jag har alltså ingen fantasi alls just nu.
Imorgon börjar jag jobba klockan 10.00. Ingen sovmorgon imorgon inte. Eller tja.. det beror väl på vad man jämför med. Mitt schema imorgon ser ut som igår och idag - jag går upp, jobbar några timmar, kommer hem och slänger i mej käk, gör mej i ordning och sen åker jag iväg till barskolan.
Tyvärr gör ju det här schemat att bloggen blir rätt tråkig. Jag har ju inte direkt mycket att skriva om, det blir ju mest; Idag var jag på barskolan.. igen. Jag lärde mej massa nytt, det var kul.
Vad som inte blir riktigt lika kul är den här bloggen. Jag ska försöka göra mitt bästa för att pigga upp den lite.
Kom gärna med förslag om ni vågar, min hjärna är ju rätt överansträngd redan som det är. Jag har alltså ingen fantasi alls just nu.
Inköpslista
Såhär ser den ut än så länge
Det blir ungefär 650 spänn.. Herregud, 650 spänn på lite alkohol som försvinner rätt snabbt. Jag får nog se över den här listan lite tror jag.
Just idag är jag stark
Home sweet home!!
Andra dagen på utbildningen är avklarad och det känns otroligt bra. Idag gick jag hem med ett stort leende på läpparna. Jag vet inte vad det är men jag har en känsla av att allting kommer bli så jävla bra!
Jag skiter i att jag är arbetslös, inte har några planer på något just nu, att jag knappt vet in eller ut jag vet att allting kommer lösa sej ändå!
Den känslan är fullständigt underbar. Just nu känns det fantastiskt att vara mej. Jag önskar att jag kunde känna så här lite oftare.
Jag kommer gå så jävla långt. En dag kommer ni kunna säga;
- Jag läste hennes blogg, följde hennes förändring och hennes kamp mot det grönare gräset.
Alla kan, det handlar om att aldrig, aldrig någonsin ge upp.
Allt kan kännas fullständigt hopplöst och helt jävla värdelöst, tro mej jag vet.
Jag vet exakt lika väl att inget blir bättre av att man ger upp.
Mot Barskolan
Vi hörs sen
Hemma för snabbt krubb
Jag hoppas att det inte blir något förhör, då är jag körd.
Strax ska jag hoppa in i duschen och sen fylla på sminket lite sen bär det av mot barskolan. Hur ska jag orka med det här schemat i 3 veckor? Jag kommer vara fullständigt slut när min semester äntligen kommer.
Klänning från studentkvällen
Det är den här klänningen från Nelly:
Tisdag
Godmorgon godmorgon
Jag har precis tvingat mej upp ur sängen här och ska strax slänga i mej frulle innan jag hoppar på cykeln och åker till jobbet. Jag fick en skon sovmorgon idag, det tackar man ju aldrig nej till
Schemat för idag är att jag ska åka och jobba några timmar, efter jobbet kommer jag nog hem för att duscha snabbt och fixa till mej lite, slänga i mej lite käk och plugga på drinkarna sen cyklar jag iväg igen.
Om jag hinner blir det ett inlägg under tiden jag är hemma mellan jobbet och utbildningen, annars hörs vi när jag kommer hem ikväll.
Ha en bra dag
Sommaren 2009 när jag var nyanställd.
5 timmar till startskott
Om ni tillåter skulle jag vilja sova dom 5 timmarna jag har kvar tills jag ska upp för en otroligt lång dag med början på Donken.
STUDENTEN!!
Den 3:e är lätt bäst!
Barskolan
Till att börja med var det mest introduktion, som alltid när man börjar en ny utbildning men sen satte vi faktiskt igång. Först blev vi uppdelade i två grupper. Min grupp började med att lära sej att hälla upp sprit i glas och sen att måtta. Tja det låter kanske inte så märkvärdigt, men tro mej det är mer att tänka på än vad man tror när man står där på krogen och beställer en drink. Att måtta utan mått är småknepigt. Det är inte speciellt svårt att komma i närheten av en 4:a eller 6:a men grejen är att det ska vara prick på strecket.. då blev det liiiite svårare.
Det här är min läxa till imorgon. Har jag pluggat?
Svar: Nej
Jag är fri!
Själv har jag inte haft någon ångest alls. Tvärt om har jag med glädje räknat ner dagarna. Ni vet hur skolan har varit för mej - pain in the ass större delen av tiden.
Gymnasieklassen har inte varit lika vidrig som högstadiet, tja det är väl knappast svårt att slå, men jag kan inte direkt säga att jag har varit stormförtjust i den. Det kanske var lika bra egentligen. Ju bättre man har haft det i skolan, desto mer saknar man det sen.
Klart som fan att man får ångest.
Jag kan sakna det lite nu, men egentligen har jag ingen aning om vad jag saknar. Jag mådde ju stundtals otroligt dåligt i skolan och känslan av att inte veta om man skulle få vara ensam eller ha någon att umgås med under dagen ska bli jävligt skön att slippa. Sanningen är att jag egentligen inte har ett skit att sakna. Men det är väl så att jag mellan alla tråkigheter ändå har en del roliga minnen, som nu kommer blekna. Det finns en vana att gå till skolan och nu ska den vänjas bort. Som männisa har man ofta en tendens att glömma tråkigheter och fokusera på det som var bra. Hade jag varit ställd tvärt om hade jag spottat på skolan nu.
Hur kan man sakna något man svuret över och kallat helvetet på jorden?
Kanske är det för att jag faktiskt inte vet något bättre. Vad har jag sett utanför skolbänken?
Det är ju nu kan jag kan börja leva. Jag behöver inte sakna skolan för jag kan göra mina val, jag kan välja att göra så otroligt mycket roligare saker och faktiskt slippa alla kalla kårar.
Vissa säger att det är nu allvaret börjar, jag säger att det är nu livet börjar
Nu börjar livet eller allvaret
Jag kommer jobba på dagtid och sen åka direkt till utbildningen för att sen komma hem runt 22.00-23.00. Först då kommer jag kunna skriva något inlägg om jag orkar.
Min glada dag är numera bara ett minne blott.
Vad är väl en bal på slottet?
Då var det dags att fixa mej i ordning för bröllop. Jag hade 3 timmar på mej men jag vette fan vart jag gjorde av tiden. Plötsligt stod jag där 12.15, 45 minuter innan taxin skulle komma, i handduk!
Resultatet blev inte riktigt som jag hade tänkt mej men det fick duga. Min figursydda klänning var i alla fall figursydd, det var väl tur?
(För er som läste "Skräddaren ska figursy min figursydda klänning") 
I början var mitt hår åtminstone ganska lockigt. När dom här bilderna togs var det bara vågigt. Supertråkigt, men så blir det väl när man inte har tillräckligt bra hårspray antar jag. Det var i alla fall en supermysig dag och kväl. Först vigseln i en liten kyrka/ kapell och efter det en otroligt god middag på en båt och efter det festligheter. Jag fick dock världens huvudvärk runt 23.00 så jag åkte hem ganska tidigt. Sömnbrist antar jag.
Tacobuffe med Marre och Jennifer!
Hade det inte varit för att det var tacos hade jag nog aldrig orkat upp haha Efter maten gick vi ut och la oss i solen på en filt. När jag kände att gränsen var nådd åkte jag hem för att sova några timmar.
Jag ville inte att dagen skulle ta slut
Jag tror inte ens att jag behöver berätta hur full jag var och jag gör nog bäst i att inte ens nämna vart jag landade den kvällen
. Jag kan väl strecka mej så långt som att säga att jag minns att jag halv 5 på morgonen blandade svinstarka drinkar och sparrades i en lägenhet mitt i stan. Punkt!
För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten.. FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!
Först ut; min underbra student!!
Underbara Frida, Olivia och sen jag dårå. 
Olivia!! 
Jag gillar inte att ta bilder underifrån, men den här blev ändå duglig.. förmodligen för att jag pressar inte hakfettet för kung och fosterland 
Posar lite i skolan, absolut sista dagen. 
Det var rätt mycket slötid hela tiden. Vi samlades i klassrummet, rast, samling någonannan stans, rast, något annat, rast. Och så höll det på. Under en rast passade jag på att töma skåpet. Jag vill inte gärna återvända till THG för att töma skåpet en annan dag så jag passade på att töma och ta farväl.
Sen var det äntligen lunch. Otroligt seg dag egentligen. Dom snålade verkligen med portionera, nästan som om dom ville att vi skulle vara riktigt lättpåverkade sen. 
Sen hade vi samling i aulan. Massa uppträdanden och rektorn skulle snacka och dela ut stipendium. En av höjdpunkterna var helt klart när min klassföreståndare uppträdde med sitt band - Teachers from hell.
Det var grymt men det slog inte att få sjunga Sveriges vackra nationalsång. Jag har inte sjungit den på en enda skolavslutning på 5 år. När det nu var dags stod jag stolt med händerna på ryggen. 
Efter ytterligare en liten rast och en rätt lång, oootroligt svettig väntan i en trång korridor med massa galna 3:or var det tillslut dags för utspring!! Den här bilden tog jag bara några minuter innan vi kutade ut genom dörrarna.
Jag tog av mej skorna innan vi sprang ut och tur var väl det annars hade jag nog stukat båda fötterna.. minst! Backen var rätt brant och inte alls anpassad för tjejer med klackar.
Känslan man hade i magen när man sprang går inte att beskriva. Vi skrek som galningar både innan och under tiden vi sprang. När man sprang blev man bländad av alla blixtar från kameror överallt. Man var fullständig omringad av människor. Nästan som en kändis .. hehe.
Mina föräldrar missade hela utspringet. Jag krockade med pappa när jag väl hade lyckats ta mej ur hela folkmassan. Att dom missade utspringet var såklart tråkigt men det togs igen ganska snabbt.
Jag och mina underbara bröder! 
Fick en jävligt snygg väst av storebrosan
Efter lite firande med familjen var det dags att byta om och åka flak. Jag har tyvärr inga bilder från det.
Men det var kanske lika bra 
Väl hemma igen blev det först en ordentlig dusch och sen studentmottagning med smörgåstårta, familjen, mormor, moster, brorsans flickvän och en vän till mamma som jag i princip vuxit upp med.
Svingod panacotta till efterrätt
Jag, pappsen och lillebrorsan
Sen var mottagningen slut och och jag och lillebrorsan flydde iväg till en park och pimplade vin i någon timme. Efter det slängde jag på mej en annan klänning och körde all in för utgång!
Så var jag tillbaka igen
Jag vet att min blogg är svintråkig just nu, men den här gången behöver jag knappast ge någon förklaring till varför uppdateringen står still. Studenten, bröllop och bartenderskola. Fullt upp med andra ord. Bloggen har kommit i kläm dels på grund av allt det och dels för att jag har varit råsliten eller jäkligt bakis dom senaste dagarna.
Nu ska jag försöka komma tillbaka igen.
Det var hela 5 dagar sen jag uppdaterade. Shit vad fort dom dagarna har gått!! 
Jag och mina ankare
Den här gången får ni inte lämna mej, lova det
Nytt för dom sista slantarna
♣ Band - Tygaffär - 50 kronor
♣ Penslar - MAC - 599 kronor
♣ Mascara - H&M - 149 kronor
♣ Puder - H&M - 119 kronor
Home sweet home
Jag kom hem en halvtimme tidigare än planerat, det beror troligtvis på att skolan var stängd, rätt bra planerat av mej va?
Och jag som trodde att jag skulle komma hem och berätta att jag tygaffären hade varit stängd, att jag var tvungen att vänta längre på att sätta i ankarna igen, att alla solarium var upptagna och att skolan var stängd. Men nej , jag kirrade allt! (utom skolan då) och lite till Hann nämligen med att köpa lite saker. Sånt har man ju alltid tid med, till och med när man faktiskt inte har tid.
Trots att jag är sjukt trött är jag såhär glad just nu!
OMG my anchors are back
On the road again
dagens stress är igång
Sov sött
Just nu
You're gonna be mine
I'll let you know when I'm yours.. I promise
Stuumpans morgondag
Jag ska göra mitt bästa.. Det kanske är en bra idé att sova lite nu om jag ska palla det där. Fullt upp från morgon till kväll.
Trippade över till Bella för tjejsnack
Vi ska tydligen spruta ca. 800 burkar öl (mer har dom sagt till och med) på flaket. Vem sprutar ut dyr öl? inte jag i alla fall
En platta för 60 spänn pasade mej utmärkt! När vi kom hem tog jag bilen och åkte förbi Bella för lite brudsnack ett tag. Eller tja.. det var mest jag som snackade, som vanligt
Men som vanligt var det nog jag som hade mest att berätta. Nästa gång får jag ge henne lite mer space, men den här gången hade jag speciellt mycket att berätta! Drama drama drama
Jag har precis insett att jag tar studenten om 2 dagar och hur mycket jag inte har hunnit fixa till det!! Imorgon ska jag upp tidigt för att börja med att åka till Sumpan och köpa ett band. Hell Yeeaaah!!
En liten bild på Bella, tråkigt nog den enda jag äger på henne. och den är inte precis ny
Att verkligen inte veta
Jag vet nämligen ingenting.
Har ni känt den känslan någon gång? Tomhet har väl alla känt någon gång men har ni känt att ni inte vet någonting, ni vet inte vad ni vill göra, ni vet inte vad ni vill med framtiden, ni vet inte vilka ni vill umgås med, ni har inga planer ni vet inte ens om ni vill ha ett förhållande. Har ni känt det?
Så känner jag nu.
Jag har vänner som jag tycker jättemycket om och jag träffar en snubbe som är helt underbar, jag har en familj som jag älskar över allt annat och jag är fri som en fågel att göra vad jag vill.
Ändå sitter jag här och känner mej helt jävla tom och ensam.
Dessutom tar jag studenten nu.
Impulsivt sa jag plötsligt upp mej och jag har hoppat på en utbildning som jag inte ens vet vart den kommer leda.
Det hela kan alltså innebära att jag, om några veckor, står arbetslös.
Vart fan ska jag göra av mina dagar då?
Om 3 veckor har jag inget jobb kvar på Donken, då går jag på semester.. Tanken var att den semestern skulle vara i 2 veckor. Kanske blir det nu en betydligt längre semester.
Jag känner mej så jävla förvirrad.
Däremellan vet jag ingenting om vad jag vill göra med min framtid. Visst har jag några små planer hit och dit, men inget känns tillräckligt lockande för att sätta det i verket just nu.
Vill jag resa? Vill jag ha pojkvän? vill jag flytta hemifrån? Vill jag starta ett företag? Vill jag vara singel? Vill jag dumpa vissa vänner? Vill jag gå tillbaka några år? Vill jag röja runt och strunta i allt? Vill jag skaffa nya vänner? Vill jag flytta till ett annat land? Vill jag söka nytt jobb? Vill jag gå en annan utbildning? Vill jag försäka häva min uppsägning? Vill jag flytta till en annan stad? Vill jag...
Fan, jag kommer gå i taket om jag inte gör något åt det här snart!!
Dagens outfit
Eftersom det är så himla varmt ute idag blev det en enkel outfit. Såhär har jag struttat omkring idag.
♥ Leggings - Vero moda
♥ Klänning - Spanien
♥ Gladiatorsandaler - Dinsko
♥ Väska - Lindex
♥ Jeansjacka - Topshop
Skräddaren ska figursy min figursydda klänning
Det fantstiksa med allt är att när man i Asien figrusyr en klänning får man en som är heeelt oformad och helt rak. Undrar varför , haha .. En planka har mer former.Skämt åsido, det är inte deras fel. Det är många som avundas deras små kroppar. Personligen tycker jag att det är gulligt med små fötter, mer än så tänker jag inte avundas dom. Jasg behåller gärna mina former, tack så mycket.
Så idag har jag alltså gått till en skräddare som har nålat och nålat och nu ska figursy min figursydda klänning.
Det blir säkert skit bra
Sen får jag väl passa på att be om ursäkt till alla asiater som läser det här. Det låter som att jag tycker att asiater är skitfula, men riktigt så är det väl inte. Jag bara säger att dom sällan är kända för sina former. Då andra sidan blir ju jasg istället kallad tjockis och jämförd med Pamela Anderson.. Nu kan vi börja snacka förolämpningar på riktigt. Man rår inte för hur man ser ut, that's it. Det lättaste är bara att acceptera att man inte kommer förändras överdrivet mycket utan bara åldras. Roligare än såhär blir det inte.
Lackleggings!
Jag kan inte annat än säga att jag älskar gummibrallorna. Och nu är dom såååå ute!
Personligen fattar jag ju att plagg måste in och ut hela tiden, det behövs av någon anledning.. den kan jag dock inte riktigt fatta. Förmodligen för att modebranchen ska tjäna pengar. Alla som bryr sej om mode måste ju förnya hela garderoben minst 4 gånger per år. Det blir en rätt schysst summa det.
Själv har jag bestämt mej för att kompromissa vad gäller lackleggings.
Att ha det till vardags kommer inte funka längre. Det här är ett plagg som sticker ut och nu när det är så ute att man till och med rear ut dom är det nog dags att lägga ner dom långt ner i lådan. Men vi kommer inte ifrån det faktum att dom flesta killarna älskar dom här grejerna precis lika mycket som jag gör och det är en rätt trevlig anledning att fortsätta använda dom, eller hur?
Man vill ju inte att våra älskade killar ska gå och hänga läpp nu när dom äntligen fick det dom ville, offentligt varje dag.
Varför inte fortsätta ha dom när man går ut på kvällen? Det tänker nog jag göra ett tag till i alla fall. Dom är snygga, sköna och drar till sej rätt uppmärksamhet
eller kanske inte. Jag kommer i alla fall fortsätta gå emot modet, som jag alltid har gjort.Jag kör lack på krogen!
I quit my job..
Igår efter mitt pass klampade jag in på kontoret och sa att jag ville säga upp mej. Klart alla såg häpna ut, inte ens jag själv fattade vad jag sa.
Jag fick en impuls när jag jobbade och när min magkänsla säger mej något gör jag så. Den har aldrg haft fel och jag hoppas att den inte har det nu heller för det skulle innebära att jag är arbetslös. Det ordet skrämmer mej. Plötsligt har jag inte råd att betala mobilräkningen och plötsligt kan jag inte ta mej någonstans för jag har inte råd att köpa ett busskort..
I och för sej har man inte råd med det när man jobbar på Donken heller.
Folk frågar mej och anledningen till att jag sa upp mej.
Då svarar jag:
En lättare fråga; finns det någon anledning att stanna kvar? Fast den frågan är inte lika lätt att svara på som den första.
Jag började i augusti 2009
om 3 veckor är jag done!
Det kommer kännas jättekonstigt faktiskt
En timmes shopping
Jag visste vad jag behövde så jag köpte det och åkte sen hem.. börjar jag förvandlas till en snubbe?!?!
♣ Strazz - Make up store - 135 kronor
♣ Eyedust - Make up store - 135 kronor
♣ Gladiatorsandaler - Din sko - 399 kronor
♣ 2 par lackleggings - Gina - 198 kronor (ord. pris 298)
Lackleggingsen tog jag ingen bild på.. Jag antar att ni vet hur dom ser ut vid det här laget.
Jag brände över 800 kronor på mindre än en timme. Ångest!
Tisdag
Hopps att allt är fina fisken med er. Själv är jag rätt sliten och trött som vanligt. Igår kom jag hem klockan 2, efter en helt värdelös kväll. Jag hade på känn att jag borde stannat hemma men tvingade mej ut ändå. Skitdumt!
Idag är jag småseg, har nästan precis vaknat och fått i mej lite frukost och om ett tag ska jag iväg till skräddaren.
Ville bara önska alla en trevlig dag
The days I got with you were..
I made a complete fool of myself...
Fortunately, you have probably forgotten it in a week.
Unfortunately, you have probably forgotten all of me by then...
we♥it
Stuumpans vecka
Tråkig söndag!
Jasg känner att jag vill göra något av kvällen men samtidigt är jag otaggad och trött, det hela gör mej grymt frustrerad och rastlös. Jag antar att åtminstone dom flesta av er känner igen den känslan. Riktigt irriterande, eller hur?
Just nu håller jag på och packar ihop min gigantiska väska och 10 giganstiska påsar innehållande en del av allt jag äger, och så fort jag är klar ska jag flytta till pappa. Usch vilken tråkig kväll!!
Skjut mej!!
Söndagshurtig
Nu känner jag mej äntligen utvilad! Igår var jag bara hemma och tog det lugnt, det behövdes verkligen.
Först tittade jag på en film och sen sov jag från 22.00 till 01.00. När jag vaknade gick jag runt lite i huset och sen bestämde jag mej för att gå och lägga mej igen. Klockan 11.00 vaknade jag igen och nu har jag precis varit ute och varit lite hurtig för en gång skull.
Först sprang jag en runda och sen körde jag mina hemmaövningar för att misshandla mage och rygg lite.
Jag känner mej som en ny människa! Eller tja.. jag måste nog duscha först.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag göra en god och nyttig lunch.
Ha en awesome dag i solen!
När solen går i moln..
Trött som jag är tänkte jag dra mej in och kolla på film istället. Det var ett tag sen, det känns helt okej att göra det även fast det är en lördag kväll. Får väl se senare. Känner jag mej själv rätt kommer jag vara riktigt uttråkad när filmen är slut och då kommer jag börja kolla runt vad alla gör ikväll och sen drar jag ut. Det är så det brukar sluta.. Vi får se hur det blir ikväll, en del av mej hoppas att jag håller mej inne. Det skulle behövas om jag vill ha min röst på studenten.
Om jag ändå kunde vara åtminstone nästan lika söt som den tjejen just nu.. men nej!
Checka pjucksen
Vad fan händer med skomodet?! Seriöst kolla dojorna!
Klackskor började, som känt, användas av män men ända sedan det blev kvinnans uppgift att bära upp klackar har skorna ändå haft en kvinnlig stil. Min syn på klackar är att dom ska framhäva det kvinnliga i kvinnan.. schysst analys va?
Med dessa klumpiga grejer kunde man lika gärna vandra runt i ett par gigantisk gympadojor. Den dagen jag sätter på mej sånna här pjucks är det dags att skicka mej på behandlignshem i Norrland, med undantag om jag deltar i en "fulast vinner-tävling" och priset ligger på minst 10 000 kronor.
Usch säger jag bara. Vad fan händer???
Samtliga av dessa vidriga "fotdekorationer" är från Nelly. Min besvikelse går inte att beskriva med ord.
Love is just a creepy word
You are special in many ways,
you are nice and have sense of humor
you are always smiling.
You seems to be different
In fact, it seems like you have a brain.
you hate the things I hate the most
and you are always very honest.
you have a good job, an awesome car, a nice apartment
and it looks like you live out your life and dreams fully.
you don't use me and never force me to anything.
Even if you seem perfect and although I can not see your cons-
Love is too far away for me to see other things than sadness and betrayal..
It's just yoo good to be true..
På armen har jag nu världens två finaste killar
Jag blev supernöjd med resultatet, den blev exakt som jag ville ha den! Det lönar sej verkligen att planera en tatuering länge. Den ska ju trots allt sitta hela livet, så vad är då 3 års planering? Ingenting.Jag har alltid dissat spontantatueringar och jag tänker fortsätta med det.
Där har ni konstverket.
Nu har jag precis haft ett lååångt samtal med lillebrorsan, som såg tatueringen på facebook igår kväll. Han bor ju inte i Stockholm så det var enda sättet att visa den för honom nu. Han blev i alla fall superglad och tyckte att det var jättefint gjort. Klart man blir rörd. Det är underbart att se banden vi har trots att vi ibland kan vara så otroligt långt ifrån varandra, men vi vet ändå alltid vart vi har varandra.
Det blir svårt att ångra den här tatueringen. Med stolthet tänker jag bära namnen på världens två finaste killar, resten av mitt liv.
Slitet värre!
Jag antar att ni sitter ute i solen och har det bra nu. Själv kom jag precis in.
Ikväll blir det nog en lugn kväll, ni anar inte hur trött jag är!
Det har varit många kvällar ute i rad och en hemmakväll behövs verkligen! Igår skulle jag varit hemma egentligen men istället blev det en helkväll på ojojoj och sen åkte jag hem till Adam och tiggde sovplats.
Precis som flera dagar i rad gick jag upp rätt tidigt för att åka och jobba. Klart man blir sliten efter ett tag. Taskig hy har jag fått också och min röst är fortfarande inte tillbaka.
Det verkar som att en hemmakväll är en bra idé va?
Om ett tag byter jag ut shortsen mot mjukisbrallor.
Mot jobbet
Men här finns ingen tid att sova. Nu måste jag hoppa in i duschen snabbt och sen ska jag iväg till jobbet.
Vi hörs sen.
Juni 2010
För exakt ett år sen klämde jag min sladd mellan skärmen och tangetbordet så skärmen la av. Jag minns att jag skulle ut och hade bråttom till bussen så jag slängde bara igen datorn, inte tänkte väl jag på att det låg en sladd ivägen. Om man börjar en månad utan dator är det klart att uppdateringen blir rätt taskig.
Tillslut lyckades jag fixa en tillfällig lösning och då kom det här lilla inlägget:
Jag har shoppat... lite för mycket.
Jag har krökat... aningen för mycket av det med tror jag.
Jag har dansat.. med lite för mycket alkohol i kroppen.
Jag har pluggat.. ovanligt mycket för att vara vara mej.
Jag har jobbat... mer eller mindre som ett svin.
Jag har knullat... aningen mindre än jag brukar..
Let's take it from the beginning.
Jag började med att visa upp dessa, jag vet inte om dom finns kvar på Nelly men om dom gör det, köp dom! Jag älskar dom lika mycket idag som jag gjorde för 1 år sen. Måste dock varna att dom är rätt små i storleken.
Sen fick jag hem den här underbara klänningen från Style by stars. Gå in och kolla den, dom har börjat sälja den igen. Jag tycker definitivt att man ska ha den här klänningen i garderoben.
En sminkning jag gjorde. Forrest shimmer döpte jag den till och ni hittar fler bilder, samt fler sminkningar under kategorin Make up.
Vet ni vad! Förra året var första gången jag testade Ben & Jerrys! Och jag har aldrig testat igen efter det, jag vet inte varför men det har väl aldrig blivit av. Dessutom tyckte jag nog inte att jag kände någon skillnad mellan Ben % Jerrys och vanlig glass.. mer än priset dårå.
En onsdag i juni 2010 var jag ute med Sofia. Kvällen blev rätt galen, som vanligt. Vi bjöds på en massa champagne, sprang runt mellan olika ställen och vid 5 borde det ha varit hemgång.. men inte för oss. Vi hittade två hästar, som ägdes av två cowboys, inne i stan. Dom lät oss följa med på en ridtur och jaa.. varför inte? Jag tyckte till en början att det var en dum idé men jag kunde ju inte lämna Sofia. Det gick i alla fall bra. På bilden har ni mej, min cowboy och hästen hette Broshään.
Äventyret slutade med att vi sov på en buss i några timmar och sen sov vi i en park i några timmar, sen gick vi och käkade och sen åkte vi hem till Sofia och sov i en park hos henne i några timmar. Senare på eftermiddagen åkte jag in till stan och träffade Indi. Först köpte vi några smirre på systemet och sen köpte vi med mat från Donken och käkade vid vattnet.
En av dom bästa kvällarna i juni var när jag var ute med Indi och Carre. En est, en lett och en blandras. Det kan inte bli annat än knasigt kul!
En liten planering för slutet av juni. Första juli åkte jag till Spanien!!
Jag skrev ett lååååångt inlägg om killars tredje ben, på önskan av en läsare. Så vill ni veta allt om det så finns det ett urförligt inlägg i juni 2010.
I slutet av juni gjorde jag mitt första ankare. Efter det har det ju experimenterats en del med det och idag mår den tyvärr inte så jättebra.
Dagen innan jag åkte till Spanien var jag på midnattsvisningen av Twilight. Fan vad nice det var! Dom borde göra sådär oftare, visa flera filmer i streck.
Dagen efter åkte jag till Spanien.. men då är vi inne i juli, så det tar vi om en månad.
Onsdag
Jag hoppas att ni har sovit bättre än vad jag har inatt! Två gånger gick jag upp på grund av min hosta. Första gången drack jag c-vitamin och en kopp te, andra gången hällde jag i mej en jävla massa hostmedicin.
Resultatet: Gaaaah vad jag är trött idag.
Om ett tag ska jag sticka iväg till jobbet och efter det ska jag åka hem till Olivia och se vad hon pysslar med. Antagligen är hon ute ikväll, det är ju mycket studentfirande hit och dit nu.
Slaggar över hos henne sen och imorgon - tatuering!
