Mary mördade två yngre pojkar

                

I Slutet av 60-talet går lilla Martin på 4 och ett halvt år, ut för att leka. Det var inte ovanligt att han gick ut för att leka, däremot kom han alltid hem. Denna kväll år 1968 blev Martins mamma, Jane, av med sin enda son.

Det tog inte lång tid för polisen att hitta Martin. Han hittades död i ett hus. Man undersökte liket noga men kunde inte hitta några spår av mord. Martin hade inga märken på kroppen och var inte förgiftad och efter flera undersökningar fick man helt enkelt anta att det hela var en olycka. Då visste man inte att sanningen låg i en 10-årig flickas händer.

En dag ringer det på Martins mammas dörr. Hennes bleka ansikte öppnar dörren och ser då två flickor i 10års-åldern. Hon frågar vad dom vill och den ena svarar att dom vill träffa Martin. Med gråten i halsen svarar Jane att han är död. Till svar får mamman att flickorna vet, men att dom vill se hans kista. Mamman stränger dörren. Hon är sårad, uppriven och mår fruktansvärt - men framför allt kan hon inte glömma leendet på den ena flickans läppar. 

Martins mördare var den 10-åriga flickan, Mary. Hon var inte riktigt som andra barn. Till skillnad från många barn bar Mary på en mörk bakgrund. Hennes mamma var prostituerad så Mary tvingades leva i en härva av grova sexupplevelser. Hennes mamma hade fått Mary när hon var 17 år och hade ända sedan dess försökt bli av med henne. Hon försökte förgifta sin dotter med smärtstillande genom att överdosera, hon hade förstökt få Mary att flytta till grannen och eftersom hon så starkt ville bli av med sin dotter fanns det ingen anledning att visa respekt för henne i huset. Hennes mammas jobb var ett jobb Mary fick följa med i, tillslut gick det så långt att hennes mamma sålde henne vid några tillfällen. 
Att Mary som 10-åring blev annorlunda, var inte konstigt. Hon hade ingen mamma som brydde sej om henne och, utan kärlek blev hon ett ensamt barn som gärna drog sej undan.
Mary hade bara en vän, som var 3 år äldre - Norma.

3 månader efter Martins död hittades en annan pojke, dödad. Hans namn var Brian och han var bara 3 år och hade liksom Martin varit ute och lekt. Precis som Martin, var Brian strypt. Detta kunde man dock inte se, eftersom deras halsar var såpass smala att några märken inte hade hunnit skapas. Till skillnad från Martin hade Brian blivit skuren med en sax, han var blodig och dessutom fanns två bokstäver inristat - MN, vidare hade gärningsmannen dessutom försökt kapa Brians könsorgan.

Till en början fanns ingen misstänkt, framför allt inte 10- åriga Mary, inte heller 13-åriga Norma var ett namn man hade på tapeten. Men av en slum lyckades en polis observera ett leende från Mary när Brians kista passerade henne. Först då misstänkte man att Mary visste något om mordet
När man började forska kring hennes liv hittade man inte bara mörk historia utan även dagböcker, teckningar och lappar. "Jag dödade Martin, ni tar mej aldrig", "Jag gillar att skada folk som är svagare än mej" och "Jag mördar så jag ska kunna komma tillbaka" var tre meningar polisen hittade bland hennes anteckningar.
Mary ville att alla skulle veta vad hon gjort, därför berättade hon flitigt i skolan och hemma om sina gärningar. Ingen trodde på henne, eftersom hon bara var 10 år. Det var ofattbart att en så ung flicka skulle mörda två yngre pojkar.

Efter att man hittat anteckningarna var man inte lika osäker längre. Mary och Norma togs till förhör. Norma erkände allting på en gång och berättade att N:et på Brians kropp stod för hennes namn, då hon varit där under mordet. Hon var dock noga med att förklara att hon inte gjort något.
Mary var en betydligt hårdare nöt att knäcka. Hon hade inga planer på att erkänna och tillslut blev polisen tvugna att visa upp teckningarna och texterna. Detta gjorde det otroligt svårt för Mary att släppas fri, och det gjorde hon inte heller.

Mary dömdes till livstid internering.
Men hon satt bara på ungdomsanstalter i 12 år, sen släpptes hon.
Mary fick en ny identitet och lever idag ett anonymt liv. Hon har fått ett barn och aldrig begått ett brott igen.


Katheleen dödade sina barn

            

Katheleen och Craig var ett lyckligt gift par som 1989 fick sitt första barn. Dom hade haft sin son i 3 veckor när han plötsligt dog en kväll. Även om det var väldigt ovandligt att barn dog av så kallad PSD - Plötsligt spädbarnsdöd, så tolkade man det så. 
Man kunde inte hitta någon förklaring till varför sonen dött så plötsligt, så tillslut fick man se det som enda anledningen.

Paret sörjde men fick snart en ny son. En natt vaknar Katheleen av att sonen skriker. Hon går upp för att se efter honom och snart slutar även han att andas. Den 4 månader gamla pojken lyckades räddas men han blev blid och skulle efter den dagen leva med epilepsi. Detta blev dock ingen längre tid, då sonen inom ett år fick andningsstiellestånd och dog. Alla trodde att han fått ett epilepsianfall och att detta tagit död på honom, därför la man ingen större vikt på fallet.

Paret sörjde återigen men fick tillslut en tredje barn, denna gång en dotter. En natt var dottern förkyld och orolig. Modern såg efter dottern till hennes sista andetag. Det började nu bli konstigt att ingen såg över varför paret förlorat 3 barn.

Paret fick ytterligare en dotter och när hon dog 19 månader gammal började folk reagera. Att barn dog av PSD var väldigt ovanligt, men att det skulle hände ett barn som var 19 månader gammalt var näst intill omöjligt. 

Man började undersöka Katheleen, eftersom det var hon som hittat samtliga barn döda.  Det visade sej att Katheleens pappa dödat hennes mamma en sen kväll. Han hade kommit på att hon var sjuk. Hon kunde inte älska sin dotter och fantiserade hela tiden om att ha ihjäl henne. Fadern fick välja och tillslut högg han sin fru med en kniv. Hon höggs 24 gånger och tack vare fadern var Katheleen räddad. Hon var bara 18 månader när detta hände och ingen hade kunnat ana att hon skulle bära på samma åkomma som sin mördade mor.

Det avgörande beviset mot Katheleen kom när Craig hittade en dagbok. I dagboken beskriver Katheleen ett hat hon känner jämte sina barn. Hon beskriver hur hon vill strypa dom varje gång hon ser dom och tillslut hade hon gjort det. Därefter skrev hon texter om hur mycket hon led av att släcka sina barns liv. När hon vaknat på nätte av sitt barns skrik hade hon tagit tillfället i akt. Istället för att försöka få sitt barn att somna om, hade skriket gjort henne galen och tillslut hade hon inte klarat av det längre. För att få tyst på barnet hade hon strypt det och därefter skrikit av fasa tills Craig kommit inspringande i rummet.

När man stryper en vuxen blir det normalt märken på halsen. För att strypa ett barn krävs det så lite att några märken inte hinner bildas. Därför kunde man inte spåra någon dödsorsak.

Vid förhör med Katheleen nekade hon först till brott. Hon nekade till att dagboken handlade om hennes barn och att hon under inga omständigheter skulle ha ihjäl sina barn.
Detta räckte dock inte för att rädda sitt skinn.
Katheleen var oförmögen att kunna älska sina barn. Hon var inte som andra mödrar och till skillnad från vanliga föräldrar ville hon ständigt döda sina barn. Varför hon fortsatte få nya berodde i stort på att hon ångrade sej och ville bli kvitt sitt hat. Varje barn fick leva lite längre, men tillslut brast hon.

Katheleen dömdes till 40 år för 3 mord och ett dråp. Hennes straff sjönk sen till 30.

Vid fastslagen dom kunde man tydligt se i dagboken och därefter på henne. Det var tydligt textat:
"Jag är min fars dotter".


Stella förgiftade läkemedel

              

År 1986 började Seattle skaka. Det hela började en eftermiddag när Sue Snow tog en smärtstillande tablett mot sin huvudvärk.

Sue hade aldrig haft några problem tidigare, hon var frisk och levde ett normalt liv. En efteriddag tar hon en tablett och några minuter senare faller hon mot golvet - medvetslös. Hennes dotter hittade henne en stund senare och Sue fördes snabbt till sjukhus, men det var försent. Väl på sjukhuset dog Sue.
När man undersökte Sue hittade man Cyanid i kroppen. Cyanid är ett otroligt giftigt ämne och endast 0,15 gram behövs för att döda en människa.

6 dagar tidigare hade Stella gett sin man, Bruce, en huvudvärkstablett och även han hade dött. Självklart blev det stor uppståndelse i Seattle, när det kom fram att inte ens läkemedlen var säkra.

En dag får Stella besök av en polis. Han frågar en del frågor och innan han ska gå ber han Stella ta fram burken med tabletterna. Under tiden som hon hämtar den tittar polisen på fiskarna i Stellas akvarium.
När hon kommer tillbaka har hon med sej två burkar och hon uppger att hon köpt dom på olika ställen.
Detta blir polisens första misstanke.

Polisen började misstänka att Stella mördat sin man, men det fanns ett stort frågetecken kring varför hon dödat Sue. Kvinnorna hade ingen förbindelse över huvud taget. Men svaret fick man efter att ha undersökt tabletterna i Stellas burkar.

Vissta tabletter innehöll Cyanid, men inte bara det. Man kunde också hitta spår av ett algmedel. Misstankarna kring Stella växte, eftersom hon hade ett akvarium. Man började måla upp en bild av hur det hela kunde ha gått till.

Stella hade suttit i köket en kväll. Hällt några tabletter, tillsammans med Cyanid, i en skål. Sen hade hon med hjälp av en gaffel krossat och malt ner det hela till pulver. Därefter hade hon tagit burken med smärtstillande och tömt 9 av tabletterna, för att sen fylla dom med pulver.
Där gjorde hon en miss. Hon använde samma skål som hon använt när hon några timmar tidigare höll på med saker till akvariet. Hon hade använt ett ämne som finns i alger och detta fanns kvar i skålen. När hon sedan använde samma skål till att förgifta tabletterna, kom en del av ämnet med.

I Stellas hem kunde man hitta böcker från ett bibliotek i närheten. I en av böckerna kunde man läsa om Cyanid och på dom sidorna fanns det gott om fingeravtyck - alla var Stellas.

Polisen hade nu Stella som huvudmisstänkt, men det fanns fortfarande inget motiv. I förhör med dottern läggs dom sista pusselbitarna då dottern berättar att hennes mamma ofta drog upp att dom skulle döda hennes pappa. Hon sa det på ett skämtsamt sätt och dottern trodde aldrig att dessa skämt skulle bli verklighet. Viktigt att poängtera är att dottern började prata först när polisen lovat henne 250 000 dollar.

Bevisen mot Stella var många men hon nekade till brott vid varje förhör. Tillslut fick hon möta lögndetektorn och först då åkte kunde man ställa henne inför rätta.

Det visade sej att Stella vuxit upp i svåra förhållanden. Som 14-åring blev hon våldtagen och hennes mamma brydde sej inte mycket om henne. Mamman hade varit gift 7 gånger och levde själv ett dystert liv. Hon gav inte Stella någon glädje i livet utan visade henne istället riktig sorg.

Anledningen till Stellas brott var pengar. Hon hade förfalskat sin mans livsföräkring så att den skulle bli mer värd om han dog vid olycka. Därför var hon tvungen att få det att se ut som en olycka. Sue fick sätta livet till för att hennes man skulle dö. Stella hade lagt några giftiga tabletter i några burkar, ställt dom på hyllor i affärer och sen väntat på att någon skulle dö. Tyvärr blev det oskyldiga Sue. 

Stella dömdes till 90 år för giftmord 


Jennifer mördade en vakt

              

År 2004 tar en tjej anställning på ett fängelse. Hennes namn är Jennifer.
Hon är ung, snygg och dom manliga fångarna attraheras snabbt av henne. Dagligen blir hon trakasserad på sexuella sätt av männen och snart anlitas en fångvaktare för att skydda henne.
Denne fångvaktare är egentligen inget annat än en livsfarlig brottsling som dömts till 30 år för misshandel, rån och försök till mord.

Problemet med denne fånge är att hans charm kan slå sönder en mur från starkaste sten till smulor.
Problemet med Jennifer är att hon hatar sitt liv, har inte många människor i sitt liv och absolut ingen man.
Fången hjälper henne upp och snart har dom ett passionerat förhållande bakom vakternas ryggar. Egentligen ser fången henne som ett lätt byte, samtidigt är han mannen hon alltid drömt om.

En dag smugglar Jennifer in räkor i fängelset och sparkas omedelbart när vakterna kommer på henne med att sitta och dela dessa räkor med en av fångarna. Istället för att återvända hem till sin man och sitt barn flyttar Jennifer närmare fängelset och hennes dagar består av att prata i telefon med mannen på andra sidan muren. Han ser henne fortfarande som ett lätt byte och för att vara säker på att ha kvar henne ber han om hennes hand. Dom gifter sej och fortsätter ha kontakt på varsin sida om fängelset.

En dag frågar han henne om en tjänst. Han säger att han vill ut och har kommit på hur det ska gå till. Exakt ett år senare skulle han på domstolsförhandling. Han förklarar att han kommer bli eskorterad av två vakter och att han vill att hon ska skaffa en pistol, lära sej att använda den och sen skjuta vakterna vid eskorten. Jennifer är besatt sv sin man och går med på detta.

I augusti 2005 öppnas portarna till fängelset. Ut kommer en man med två vakter. Utanför står en svart bil. Jennfer laddar pistolen och går ut ur bilen. Först gömmer hon sej bakom bilen men när hon hittar rätt tillfälle springer hon fram mot fången och vakterna. Vakterna står med ryggen emot henne och håller på att ta in fången i en lastbil när dom plötsligt hör henne komma. Dom vänder sej om och ser henne sikta mot dom med pistolen. Fången skriker åt henne att skjuta och ett skott avlossas. Strax efter det är fången på väg mot Jennifers bil och dom flyr från platsen.

En av vakterna blev träffad i magen och det är så illa att han dör senare på sjukhuset. Jennifer blev träffad i benet men kände det inte förrän senare.
Flykten avslutades vid ett hotell. Paret tar ett rum, tvättar Jennifers sår och går till sängs. Mitt i natten väcks dom av att telefonen ringer. Jennifer svarar och på andra sidan är det en polis röst som pratar. Paret kan se ett blått ljus blinka utanför fönstret och polisen säger åt dom att komma ut.

Det har bara gått 36 timmr när Jennifer grips för mord på vakten.
Hon slipper undan dödsstraff genom att erkänna att mordet var planerat. Därefter slängs hon i fängelse och kommer aldrig ut igen.


Penny ströp sin 12-åriga dotter



Penny och Karissas lever ett vanligt liv som mor och dotter. Karissa är 12 år och bråk med mamma är deras vardag. Detta är förstås inget anmärkningsvärt, snarare en normal mor-och-dotter-relation i den ålder Karissa befinner sej i.
Penny och Karissa bor i ett hus tillsammans med Pennys nya man, Vernon, och han är givetvis trött på att lyssna på bråket hela tiden. Då och då säger han att han inte längre orkar men han stannar fortfarande kvar.

Det hela tar en hemsk vändning en mörk kväll.
Karissa och hennes mamma sitter i bilen och av någon anledning utlöses ett bråk. Dom skriker åt varandra och precis som Karissa kan man tolka hennes mamma för en 12-åring. Penny gör inte det många mödrar skulle göra, skaka på huvudet och vänta på att dottern ska växa upp. Istället bråkar hon på samma nivå och det hela trappas snabbt upp. Dom skriker och snart vill dottern ut ur bilen. Penny vägrar stanna och dottern forstätter att skrika. Snart kör Penny av vägen och upp i ett dunkelt område. Där stannar hon och ger sin dotter chansen att gå ur bilen. När Karissa sitter kvar kastar mamman ut henne i mörkret och låter henne gå iväg. 

Men Karissa hinner inte långt förrän hennes mamma anfaller henne bakifrån och fäller henne till marken. Karissa vänds om på rygg och mamman sätter sej över hennes bröstkorg. Dottern skriker att hon ska gå av henne och låta henne vara ifred, men Penny har helt andra planer.

Istället för att släppa sin dotter tar hon upp ett snöre ur fickan, trär det runt sin dotters hals och drar åt. Karissa sprattlar för livet för att komma loss, hon försöker skrika men snart sluts ögonen långsamt. Normalt sätt tar det cs. 2 - 3 minuter att döda en människa med ett snöre som detta, men eftersom modern sitter på dotterns bröstkorg blir det fortare än så svårt att andas. Sin mammas hånande ansike blir det sista 12-åriga Karissa ser.

Dottern lämnas på plats och när mamman kommer hem anmäler hon sin dotter saknad. Polisen tar snabbt upp fallet och till en början misstänks det givetvis att hon rymt till en kompis eller liknande. När Karissa inte hittas börjar man misstänka brott, dock misstänkts inte mamman.

När Karissas kropp inte hittas går modern ut i tv och ber allmänheten att hålla utkik eller höra av sej till polisen om någon sett något. I direktsändning gråter hon och och berätta hur mycket hon och alla andra saknar Karissa. Även en presskonferens hålls och där avslöjas mer än vad som borde avslöjas, anser polisen.
Polisen kan inte förstå hur en mamma kan prata om sin försvunna dotter i tv på det sättet som Penny gör, och här läggs första spåret. 

Efter 2 veckor hittas Karissas döda kropp. Hon har inte flyttats från platsen och hon hittas med både byxor och trosor nerdraga till knäna. Detta skakar samhället och polisen jagar nu en våldtäktsman.

Penny bestämmer sej för att berätta för Vernon att hon är skyldig till mordet och det blir genast bråk. Penny förklarar att den utlösande faktorn var att Vernon dagen innan mordet sagt: "Jag är så förbannat trött på allt bråk, jag drar.. nu får du välja, henne eller mej".
Men vad Vernon egentligen menade inkluderade inte mord.
Paret grälade länge och högljutt och snart reagerade grannarna på att dom flera gånger hörde Penny förtvivlat skrika: "Jag gjorde det för oss!"

Snart greps både Penny och Vernon för mord. De sattes i varsinn cell och Vernon delade cell med en annan brottsling. Dom började prata och brottslingen förklarade att han satt med i ett brottssyndikat och att dom skulle behöva någon som honom. Vernon litade på berottsingen och såg sin chans att ta sej ut, eftersom han var oskyldig. Detta blev parets undergång, då brottslingen egentligen är polis.

Snart släpps Penny och Vernin och dom tar sej till brottssyndikatet för att få jobb. Penny förklarar att hon vill att dom ska bränna alla bevis polisen har. Hon vill ha alla arkiv om henne förstörda av elden och detta har förstås ett pris. En av brottdlingarna i syndikatet säger att om hon kan genomföra ett mord på en person dom vill få bort, lovar dom att bränna arkiven. Penny går självklart med på det och vid mötet syns det tydligt vilken roll Vernon har - oskyldig.

Penny tar med två brottslingar och Vernon till platsen där hon stypt sin 12-åriga dotter. Med hjälp av skådespel visar hon från början till slut hur hon släckt sin dotters låga. En bit bort ligger ytterligare en "brottsling" med filmkamera.
Männen bestämmer sej för att dom tror henne och dom åker tillbaka.

Den här gången är bevisen mot Penny för starka och hon döms till livstids fängelse för mord på sin dotter.

Beverly mördade spädbarn

               

År 1991 började det inträffa minst sagt märkliga saker på barnavdelningen på ett ett sjukhus. Spädarn som var inlgada av olika anledningar och som precis började återhämta sej dog plötsligt.

Beverly var en sjuksköterska som vid flera tillfällen hittade spädbarn närmare döden än livet. Hon satte igång larmet fick sina kollegor att komma inom några sekunder och tack vare det blev många barn räddade. Därför fick Beverly ofta förtroende för barnens föräldrar och i många fall lämnade föräldrarna sina barn till henne personligen. Dom trodde att deras barn var i goda händer, då Beverly räddat många barn tidigare.
Det dom inte visste om, och inte kunde föreställa sej, var att den som försökte döda deras barn var Beverly själv.

Ett av dom första fallen under 1991 var 9 veckor gamla Patrick. Han kom in till sjukhuset och togs om hand av Beverly. Plötsligt slutade han andas en kväll. Beverly tillkallade hjälp och med hjälp av flera läkare överlevde Patrick. Men det hela inträffade igen och den här gången kunde inget rädda Patrick.

Patrick hade en tvillingsyster, som hette Becky. Även hon blev snart sjuk och föräldarna visste att Beverly tagit väl hand om deras son, så dom överlät Becky åt henne. Vid det här laget hade 20 märkliga incidenter inträffar och när Becky plötsligt dog började man ta fallen på allvar. Då Becky endast haft en liten förkylning var det av högsta grad anmärkningsvärt att hon dött så plötsligt.
Vi obduktion hittade man 9300 millimol insulin i den lilla kroppen. Efter det var en polisutredning i full gång.

Man undersökte tidigare fall nogrannare och hittade då kalium, brutna revben, att dom var kvävda eller klämda och därefter var det insulin.

Beverly blev snabbt misstänkt, eftersom hon var den enda på hela avdelningen som var på plats vid samtliga incidenter.

Efter att ha fastslagit att hon förmdligen var skyldig började man fundera över varför hon begick dessa brott. Det var märkligt att hon försökte ta livet av barnen och därefter försökte rädda dom. Det visade sej att Beverly led av en svår sjukdom där hennes svåraste symptom var att bli en hjälte. Hon försökte därför döda baren, sen såg hon till att dom räddades och därefter dog dom en hjälplös död.

1993 fastslog man alla incidenter och att hon var den skyldige.
2007 fastslog man alla domar och Beverly dömdes till bland annat 6 mord.


Christine dödade för kärlek



Christine går sista året på High school och lider av en jobbig sjukdom. Denna sjukdom orsakar håravfall och för en tjej i den hår åldern kunde det inte bli värre. Att knappt ha något hår på huvudet gör att människor i samma ålder drar sej ifrån och Christine blir mobbad i skolan. Hon har inga vänner och i hemmet är hon ofta ensam, då hennes föräldrar av någon anledning nästan aldrig var hemma.
Plötsligt kommer en dag som förändrar hennes liv föralltid.

Christine skaffar en peruk och från en dag till en annan blir hon plötsligt snygg. 2 tjejer mår dåligt över hur dom och deras vänner behandlat Christine och bestämmer sej för att gå över på hennes sida. Det är första gången i Christines liv som hon har vänner. Tjejerna umgås tätt, gör allt tillsammans och för första gången på länge känner sej Christine lycklig. 
Men hon vet inte då att detta kommer ta en hemsk vändning.

En kväll är Christine bjuden till en fest. Bara det populära gänget från skolan är där och hon kommer dit ensam. När hon kommer är hennes två kompisar redan där och hon välkomnas med en stor kram och många skratt. Under kvällen tar en av killarna fram en kamera och fotar. Tjejerna står framför kameran, ler, skrattar och allt känns som en lek. 
Det är inte svårt att förstå Christines lycka vid tillfället. Hon har aldrig haft vänner, ständigt varit förföljd av hat och inte ens hemma har det funnits stöd. Hon har alltid varit en ensam själ på flykt från sej själv. Plötsligt ändar hon på det som gör allt till ett helvete och inte långt efter det har hon fått nya vänner och blivit accepterad hos skolans populäraste gäng. Allt går fort och plötsligt befinner hon sej framför en kamera tillsammans med sina ända vänner.
Killen fotar och från ett hörn står Chris och diskret tittar på. Han tittar på Christine och ser något vackert. Hennes leende och utrstrålning får honom att dras till henne och snart kan han inte stå emot längre.

Chris och Christine inleder ett förhållande, men Chris är inte som alla andra. Han missbrukar Marijuana och Extacy och eftersom Christine aldrig blivit älskad förut är hon lätt att påverka. Dom spenderar mycket tid tillsammans och allt eftersom tiden går testar Christine på hsns livsstil. 
En kväll frågar han om hon någonsin tänkt på hur det känns att döda någon. 
Christine vill inte svara fel och skrattar istället frånvarande. Chris fortsätter att fråga. Han frågar återigen om hon någonstin undrat hur det känns att döda, därefter om det finns någon hon vill döda och slutligen om hon skulle vilja ha en pistol om han kunde fixa det.
Hon svarar "ja" och kysser honom.

Christines två ända vänner och två killar sitter en efteriddag i huset där festen hållits. Den enda tjejen, vars namn är Rachel, ska gå iväg till affären och handla och precis lagom tills att hon ska gå kommer Christine och Chris förbi. Dom går in i vardagsrummet och finner killarna i ena soffan och den andra tjejen i andra soffan. Rachel bestämmer sej för att stå kvar en stund för att prata och plötsligt får Chris ett utbrott och börjar skrika om "grejerna". Killarna fattar ingenting och ber honom att lugna ner sej men han fortsätter att skrika om "grejerna". När killarna sitter kvar i soffan och inte ger mycket till intryck av att gå och hämta det Chris vill ha drar han fram en pistol ur bakfickan. Han siktar mot killarna, som för sitt liv skriker och håller upp händerna. Tjenen i soffan skriker och plötsligt drar även Christine fram en pistol. Rachel ser sin chans att fly och springer till rummet bredvid. 
Detta blev hennes stora misstag.

Christine springer efter henne och ser till att hon börjar rota i lådor efter Marijuana. Christine håller hela tiden sin pistol riktad mot Rachel, som ber för sitt liv. Hon kan se rädslan i Christines ögon och för en stund tror hon astt hon kanske kan övertala henne att sänka pistolen och gå emot Chris, men båda stannar upp när dom hör två skott avlossas från vardagsrummet. Dom springer tillbaka och ser hur Chris skjutit båda killarna. Dom ligger i soffan och skakar, blodet forsar ur deras kroppar och rädslan för att dö skriker ur deras kalla ögon. Dom kippar efter andan och gör allt för att fortsätta andas och be Chris att skona dom. Christine ser vad hon måste göra. Dom är så illa skjutna att dom aldrig kommer överleva. Christine avlossar två dödande skott och sedan ett mot sin skrikande tjejkompis i andra soffan. Endast en är nu i livet - Rachel.

När hon försöker fly för sitt liv blir hon träffad i ryggen och faller mot golvet. Hon skriker av smärta när nästa skott träffar henne i benet. Ytterligare ett skott träffar henne i baken och därefter lämnas hon kvar att dö. 
Chris och Christine springer ut ur huset. 

Återigen har Rachel en chans att rädda sitt liv. Smärtan i kroppen sprider sej och hon kan inte ställa sej upp. Istället ålar hon, med den lilla krafen hon har kvar, bort mot sin mobil. Hon knappar in 911 och börjar för en sekund få hopp om att det är över.
En sekund spricker hoppet, då hon hör fotsteg. 
Christine är tillbska i huset för att kontrollera att det inte är någon levande kvar. Hon hittar Rachel på golvet, förgäves kravlande för att komma undan. Christine tar tag i hennes ben och släppar iväg henne. Rachel ber för sitt liv, ligger på rygg och tittar rakt in i Christines svarta ögon. Christine siktar återigen pistolen mot henne och ser Rachels hopp försvinna ur dom livrädda ögonen. Hon trycker av, men inget händer. Magasinet är tomt.

Rachel inser till sin fasa vad som kommer hända när Christine vänder pistolen. Det är redan blod överallt men det är ingenting emot vad som täcker golvet när Christine tagit pistolen och slagit ihjäl sin bäste vän. Slag efter slag, tills vännen tagit sitt sista andetag. 

Christine återvänder till pojkvännen, men ganska snart tar det slut emellan dom. Det enda som inte försvinner med honom är ångesten över att ha dödat sina ända vänner för kärlek. Christine träffar en ny pojkvän, även han är missbrukare, men ångesten fortsätter att skölja över henne. Varje gång hon tittar sej i spegeln ser hon Rachels blodiga ansikte skrika emot henne. Tillsammans med sin nye kille börjar hon ta tyngre droger och deras lägenhet har snart flera lådor med sprutor och heroin.
Men inte ens droger kan dämpa hennes ångest. Tillslut berättar hon för sin nye pojkvän vad hon gjord. Hon litar på honom och genom hav av tårar berättar hon hur hon skjutit dom ända vänner hon någonsin haft och slagit ihjäl en av dom med en pistol. Inte alltför långt därefter får paret besök av polisen. En kväll störtar dom in i sovrummet och det kommer fram att någon har tipsat. Det var inte alltför svårt att räkna ut vem som gav tipset.

Christine erkände brott och dömdes till livstids fängelse.
Chris ställdes aldrig inför rätta, eftersom han hittades död i skogen då han tagit sitt liv. 

Deadly women



Klockan är snart 03.00. Det innebär att Deadly Women börjar snart. Någon som sett det?
Jag är besatt.

På ett sätt är det tragiskt hur man blir så besatt av programet. Det visas mitt i natten och jag är så besatt att jag sitter vaken och väntar. Programet handlar om, som namnet antyder, kvinnor som dödar.
Grejen med dessa kvinnor är inte bara att dom dödar. Dom dödar på helt sjuka och tragiska sätt och dom dödar sina män, barn, vänner, randsoms och släkt. Ibland är deras anledniningar både sjukare och värre än själva morden.
I varje program får man följa 3 händelser och alla är olika. Det ända kvinnorna ialla avsnitt har gemensamt är riktig ondska.
Allt har hänt på riktigt och lyckligtvis har alla åkt fast och för det mesta fått minst 60 år på kåken.

1 minut kvar.

Blogg listad på Bloggtoppen.se Bloggar om lust och sex bloggar
RSS 2.0