Det är självklart lite vemodigt med nya gäster, man saknar dom gamla och man vet att det kommer bli helt annorlunda med nya. Det finns en liten skräck för att nya gäster ska köra med heeeeelt andra spelregler än vad man själv gör. Tänk om dom festar varje natt, tänk om dom har as jobbig musiksmak och spelar musik hela tiden, tänk om dom är världens mest pedantiska människor, tänk om dom är världens smutsgrisar, tänk om dom vägrar låsa dörren när dom går hemifrån, tänk om dom har någon jätteskum hobby, tänk om dom snor saker osv osv.

 

Att bo med vilt främmande människor är spännande, men det kommer inte helt fläckfritt. Ni minns ju storyn med tjejen som flyttade in. Killarna som nyss flyttade ut var rätt sköna att bo med. Visst kunde man ibland önska att dom kunde hjälpt till att hålla ordning lite mer. Men det var bara att jag slutade med min del så började dom göra sin. Förr eller senare inser man att man inte vill ha det hur som helst, så det funkade prima ballerina.

Jag själv är ju ganska enkel att bo med också. Jag har inte så många krav. Jag vill kunna laga mat i köket utan att behöva börja med att diska en stekpanna för att kunna laga mat, jag vill kunna sova på nätterna och jag vill att man ska kunna kommunicera med varandra. Det är viktigt att badrummet hålls någorlunda rent och att köket dammsugs någon gång då och då. Rök inte inomhus och ta inte mina grejer så är jag nöjd sen.

 

Igår var det två killar och kollade på lägenheten. Vi får väl se om dom flyttar in, en känsla säger att dom inte kommer göra det. Jag tror inte att det är många som vill bo här faktiskt. Det är knappt så vi vill det men man har lixom vant sej vid bristerna och att flytta är jobbigt och omständigt så den här lägenheten fungerar väl lite som ett jobb typ - man blir kvar av bekvämlighetsskäl.