Livet är inte rättvist, eller?

Man brukar säga att livet inte är rättvist. Jag undrar vad man har för belägg när man säger det.
Oftast säger man det för att må bättreav någon anledning, i den stund då man säger det, eller så säger man det till någon annan för att slippa spendera överdrivet mycket tid på att sötta.
Oavsett anldning så finns det bara ett liv man har koll på - sitt eget.
Man vet ju ingenting om andras, någon som greppar vad jag menar?

I själva verket tror jag att livet är ganska rättvist men att det däremellan finns utrymme för tur, otur och dumma val. Dom flesta som det går riktigt bra för har fått käma arslet av sej för att komma dit. Mördar man någon hamnar man i allra flesta fall på kåken, köper man 1000 trisslotter kommer man troligtvis att vinna förr eller senare och en person som blivit mobbad i plugget har hela livet på sej att ge igen. Sen finns det alltid undantag. Det finns alltid brottslingar som kommer med en genial plan, genomför den och försvinner spårlöst, det finns alltid folk som aldrig vinner ett skit medan någon luckyboy tar en trisslott och vinner direkt och det finns alltid mobbade offer som inte klarar av att leva med det och begår självmord.
Men i det stora hela tror jag att människor som begår onda handlingar kommer straffas för det och människor som söker bekräftelse kommer tillslut att få det. I slutändan tror jag att vi slutar upp med betyg som stämmer bra överens med vad vi har presterat under livets gång.

Jag har många gånger sett mitt eget liv som grymt och orättvist. Skolan var alltid en jobbig tid, men framför allt från 4:an till 1:an. Men å andra sidan, vem går igenom skolan utan sår
Jag var mobbad, utrfyst av klassen och egentligen ganska misslyckad. På fritiden råkade jag ut för det ena och det andra och problemen tog väl aldrig riktigt slut.
Såhär efteråt med facit i hand funderar jag på om mitt liv verkligen var så himla orättvist. Just då var allt pain in the ass, men allt jag råkat ut för har ju gjort mej till en stark och självständig individ som står upp för det mesta. Det har format mej och blivit till erfarenheter.
Mobbingen i plugget har slagit tillbaka mot mobbarna genom att jag blev dubbelt så snygg som dom (vilket är en schyst payback, eftersom jag blev mobbad för hur jag såg ut bland annat).
I övrigt är jag redan idag smartare och förmodligen mer kompetent. I framtiden blir jag den framgångsrika av oss
Skolan handlar om att käka eller käkas. Jag är idag glad att jag är den som käkades. Jag får leva med minnena och kommer troligtvis alltid att vara lite skygg när det kommer till att skapa kontakter, då jag aldrig riktigt fick chansen att lära mej hur det går till.
Men hade jag varit en mobbare hade jag idag levt med en del ångest, jag hade troligtvis inte längre varit vän med dom jag ville vara tuff inför genom att mobba och dessutom hade jag nog idag varit jagad av någon eller något - troligtvis mitt samvete och livets bestraffning.

Jag tror att man får vad man förtjänar. Kanske förtjänade jag det, eller så behövde jag det för att klara mej i framtiden. Det har varit 9 väldigt tuffa år till och från, men varför ångra det istället för att använda det?
Det kanske bara är skitsnack alltihop, men åtminstone känns det bättre att försöka tänka så.


Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0