Nu när jag har algt upp 10 dagar av min diet tänkte jag att jag kan utvärdera lite. 

Dom två vanligaste problemen med olika dieter är utan tvekan att man inte har tillräckligt med självdiciplin eller att man inte har tillräckligt med tålamod.
Typiskt för dieter är att dom alltid har rubruken: Tappa kilon på 1 vecka (eller liknande).
Man går på det där, testar dieten och efter att ha kört den i 2 veckor utan att ha rört sej ett gram tycker man att man lika gärna kan gå tillbaka till sin vanliga livsstil. Varför skulle man inte? Dieter innebär uppoffringar och om man ändå inte går ner i vikt varför fortsätta offra?
Det är ju en rätt logisk tanke, men det är väl just i den stunden man måste försöka ta tag i sej själv och inse att det där med att tappa massa kilon på 1 vecka är det enda som inte är logiskt i alltihop.

Det absolut svåraste med South beach dieten har lyckligtvis inte varit att hålla diciplin och tålamod på en hög nivå, utan att komma på vad man ska ersätta det gamla livet med.
Självklart finns det vissa saker man tvingas offra som man inte vill offra - mjölken är en av mina saknade uppoffringar. Att offra mjölk hade varit otroligt mycket lättare om man kunnat ersätta den enkelt, men det kan man inte.
Som ni ser dricker jag te hela tiden. Te varvat med c-vitamin. Det är det enda jag har kommit på som går att dricka. När jag drack te förut hade jag alltid mjölk och socker i, hur torftigt tror ni inte att det blev att ta bort det också?
Mycket kan jag säga.

Det jobbiga med dieter är att dom oftast inte tillåter ett stort urval av matvaror. Det medför först och främst att man aldrig kommer på något att äta och det blir lätt att man slarvar eller inte äter alls, och efter det föräter man sej på det lilla man får äta. För inte så länge sen var kyckling det enda jag kunde tillaga någolunda bra, det gjorde att jag föråt mej på det och med denna diet är kyckling i stort sett det enda jag kan äta, bortsett från kött. Det är pain in the ass att gå till kylen ska jag säga.

Sen kommer vi till den största och viktigaste frågan - funkar denna diet?

Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Det är väl klart att man går ner i vikt om man skippar kolhydrater och börjar kolla vad man stoppar i sej. Jag tog bort pasta, potatis, ris, bulgur och en massa andra grejer. Jag har också minskat portionerna och mitt intag av sötsaker har definitivt miskat. Jag har kanske gått ner 1 kilo på 10 dagar, så tja ni kan ju bedöma själva om dieten fungerar.
Även denna diet skriker ut: tappa massa kilon på kort tid.
I så fall funkar inte riktigt dieten. Enda sättet att lyckas med det är att sluta äta helt och det vet ju alla hur bra det är.
Jag tycker att denna diet är bra ändå av flera orsaker. Dels blir man rätt medveten om vad man käkar, dels inser man hur mycket man käkar som egentligen är överflödigt och dels känner man sej väldigt frisk och ren.

När jag började plugga NO i skolan lärde jag mej snabbt att kolhydrater är det som ger oss energi och håller oss vakna och hit och dit. Därför var jag lite skraj för att ta bort alla kolhydrater, eftersom jag dels jobbar natt och därför inte får någon energi från sol och dagsljus och inte heller den naturliga sömnen och dels för att jag tränar så hårt som jag gör. Att utesluta kolhydrater då känns som ren idioti.
Lyckligtvis går det inte att uteslyta kolhydrater helt, eftersom det finns i i princip allt man käkar, så i stort sett kan man säga att jag käkade kaka på kaka och nu tagit bort den ena.
Jag trodde att jag skulle bli trött, hängig och inte orka med någonting men uppenbarligen hade jag ganska fel. Precis som vanligt sitter jag uppe nattetid och att jag har sovit i nästan 2 dygn är bara ett undantag, så har det inte varit resten av tiden.

Det viktiga med denna diet är precis som med alla, allt man kombinerar kosten med träning. Vi får väl se om jag gör några större framsteg när jag sätter igång med träningen igen.