Alla tankar fram och tillbaka fick mej att fundera på otrohet.. igen. Jag vet att jag har dragit upp ämnet många gånger men den här gången har jag en ny funderig som faktiskt är värd att ta upp. Jag har spekulerat mycket kring anledningar till att man är otrogen och det hela gick ju såpass långt att jag testa en snubbe som hade tjej.
Anledningarna är ju rätt givna: nyfikenhet, uttråkad, oknullbar flickvän bla bla bla. Same old, same old. Men så var det plötsligt någon som sa något bra då jag skrev ett inlägg om att man kan vara den tjejen som helt enkelt inte ger honom en anledning att vara otrogen (i syfte kille bedrar tjej). När jag skrev inlägget var jag medveten om att det i många fall inte spelar någon roll hur bra man är, på något sätt lockas folk att bedra ändå.
Även om allt fanns i bakhuvudet när jag skrev inlägget hade jag en baktanke med det.

Hur som helst fick jag just den kommentaren; Det spelar ingen roll hur bra du är, folk är otrogna ändå. Detta för mej genast vidare på ytterligare anledningar till otrohet. Vad sägs om att en typsik anledning är just det att det är förbjudet.
Det är knappast en hemlighet att människan alltid dragits till det som varit förbjudet. I kärlek handlar det alltid om att man vill ha den man inte kan få och dom man kan få jagar en som hundar men man är totalt ointresserad.

När jag funderade vidare fick jag upp en riktigt bra fråga i skallen. Hypotetiskt: Om jag har en snubbe som ska iväg på någon kortare resa eller så, finns det alltid en risk att han är otrogen på vägen. Han vet redan att han inte får och det frestar ju desto mer. Vad skulle hända om jag, innan resan, sa; känn dej fri att göra vad du vill, sex är ju ändå bara sex, det vi har är starkare än så. (?)
Skulle han bli avtänd på otrohet, skulle han göra det bara för att jag gett honom tillstånd eller skulle han börja oroa sej för att jag inte längre brydde mej om relationen och kanske själv skulle bedra honom?