Jag vill sova och aldrig mer vakna.

Ingen förstår mej som den här bloggen gör.

Jag försökte men misslyckades. Jag är ledsen att behöva göra er besvikna. Till alla er som såg upp till mej och min styrka: den finns inte längre, frågan är om den någonsin har funnits?
Ju fortare jag inser det desto bättre. Jag misslyckades och föll. Jag förlorade kampen och den här gången vill jag aldrig mer ställa mej upp. En gång är ingen gång, två gånger är för mycket.
Inget gör mej glad, inget får mej att le, inget har ett värde längre. Det enda som betyder något är en enkel flykt, att få försvinna härifrån.

Jag vill aldrig mer resa mej, aldrig mer se, jag vill aldrig mer känna, aldrig mer tänka.
Jag skulle göra vad som helst för att aldrig mer se solens ljus.


Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0