Jag hade bestämt mej för att berätta lite om Dermal anchors idag, så nu kör jag.

Till att börja med får jag ofta frågor om vad jag har på armarna, alltså det här:



Det här är min arm med just Dermal anchors, eller ankare som jag brukar kalla dom. Visst är dom sjukt snygga? Det är exakt det folk brukar säga när dom ser dom.
- JAG VILL OCKSÅ!!

Man vill ha dom, men nu ska jag ta med er in bakom kulisserna.

Anchors är inte vanliga piercingar. Man sätter inte bara in dom, tvättar dom i en vecka och sen sitter dom där. Nej, för det första är det otroligt smärtsamt att sätta in dom, jämför med till exempel en vanlig navelpiercing. Det tog en halvtimme när jag gjorde mina 3 på armen. Det var en halvtimme av obeskrivlig smärta.

Vidare beter dom sej inte som vanliga piercingar. En navelpiercing tvättar man ett tag, man är försiktig och byter inte smycke för tidigt men sen sitter den där och tjafsar vanligtvis inte speciellt mycket (bortsett från min misslyckade navelpiercing då)
Anchors blir lätt infekterade och är jobbiga att ta hand om.

Det är info jag fick när jag ville göra dom. Han som skulle pierca mej avrådde mej ifrån att sätta dom på armen då dom är ivägen och med överallt hela tiden, det skulle alltså bli ännu svårare att ta hand om dom. Anchors svarar redan med att bli infekterade när man till exempel har sovit för lite, ätit för dåligt, konsumerat för mycket alkohol och så vidare, han varnade alltså mej för att mina skulle svara på ännu mindre grejer.
Han hade rätt men jag kämpade ändå. Det gjorde ont, dom började krånga, ramla ut. Jag bytte smycke och det började krångla ännu mer. Kort sagt blev det inte snygg efer ett tag.

Varför gjorde jag dom trots att jag blev avrådd ifrån det? Lätt, jag är korkat jävla envis. Jag är beroende av piercingar och tatueringar och JAG VILLE HA!! Precis som alla andra VILLE JAG HA. Jag tänkte alltså inte så himla mycket. Det är därför jag skriver det här. När människor ser en anchor första gången har dom oftast ingen aning om vad det är. Att ge sej in på att göra dom själv är då inte bara korkat utan mycket korkat.
Jag hade en sen tidigare så jag visste redan vad jag gav mej in på, i princip.

Idag har jag tagit ut dom för såhär blev det tillslut.



Inte riktigt lika snyggt. För känsligas skull har jag gjort så att bilden inte riktit ska visa exakt hur det ser ut. Lägg alltså på lite för att förstå hur äckligt set ser ut i verkligheten.

Nu är planen att jag ska låta det växa igen. Jag tvättar två gånger om dagen, försöker äta bra mat och sova mycket och sen ska jag gå och göra om dom.
Varför det? För att jag är dödligt envis och dessutom lika dum som dom som säger att dom vill ha dom, jag är beroende av piercingar och dessutom; JAG VIILLL HAAAA!



När jag hämtade ut paketet idag köpte jag dessutom C -vitamin. Jag brukar ta Zink och C-vitamin när jag har nya piercingar. Det gör att läktiden blir något kortare, men framför allt lindrigare.

Vadå beroende av piercingar och tatueringar? Jepp, det går att bli det och det är inte speciellt svårt. Har man väl börjat är man lätt fast, i alla fall om man har gjort minst 3. Själv har jag nu 13 piercingar och en tatuering. 3 nya tatueringar planeras just nu.
Med piercing menar jag alla hål jag inte föddes med.