Det här inlägget dedikeras till vissa människor jag kallar mina vänner.

Jag är så förbannat trött på stilen ni kör med ibland. Ibland får ni mej att må så jävla illa.
Jag är trött på att vara personen ni ringer mitt i natten när pojkvännen har gjort slut,
jag är trött på att vara personen ni ringer när ingen annan har tid med er,
jag är trött på att vara personen som alltid förväntas ställa upp,
jag är trött på att vara personen ni ljuger för,
jag är trött på att vara personen som alltid tas för givet,
jag är trött på att vara personen ni faktiskt fullständigt skiter i egentligen.

Anledningen till att jag har varit den personen är att ni har betytt otroligt mycket för mej, har jag trott i alla fall. Jag trodde ju att ni var mina vänner. Nu har ni bevisat hur jävla fel jag hade.
Jag tänker inte längre vara personen ni utnyttjar, trampar på och slänger bort. Glöm det.

Jag har försökt göra allt för er i alla lägen, anledningen till det är för att jag älskade er.
Jag lät er ringa, det var en självklarhet,
jag lät er köra er stil
jag lät er vända mej ryggen fullständigt
allt för att jag älskade er, jag har alltid väredsatt mina vänner otroligt högt. 
Har ni någonsin offrat någonting för mej? Har ni någonsin offrat en smula för vår vänskap?

Ärligt talat, sånna människor behöver jag faktiskt inte i mitt liv.