Jag är van vid tårarna
Inte nog med att jag inte tvis med mej själv just nu, att jag har gått upp i vikt som fan. Allt bara går åt helvete. Jag hatar verkligen mitt liv just nu. Jag låter som en fjortis men jag skiter i hur folk tycker att jag låter, folk får tycka vad fan dom vill.
Ni är ändå bara typ 100 pers som kommer se det här, vad fan spelar det för roll.
Nu ska 100 pers få bevittna när stuumpan ersänner sitt liv som totalt misslyckat. Tja, det hade i alla fall inte en fjortis gjort.
Jag sitter helt ensam en jävla söndagkväll. Jag snackar med en kille som alltid har tjatat om att få träffa mej, men precis om alla andra bangar han när jag väl går med på det. Jag får mitt första sms på hela dagen, det är från en i klassen som undrar hur jag mår. Jag blir självklart chockad men svarar. Jag hinner bara skicka sms:et sen kommer ett följdsms där det står att sms:et skickades till fel person. Det borde jag ha fattat. Jag blev bara så glad att det för en gång skull var någon som frågade hur jag mår att jag inte ens tänkte tanken att det såklart inte var till mej.
Jag hatar facebook. Man kollar runt, ser hur fucking glada alla är. Dom har kul med sina vänner. Vad gör jag? Sen fanns det ju en jävla person som var lite annorlunda, som stack ut lite ur mängden och som var en av få jag litade på. Människan försvann, rakt av.
Om man ställer upp alla vänner jag haft på en lång rad kan man se att nästan alla är borta.
Folk får tycka vad dom vill. Säg att jag tycker synd om mej själv, gör det då. Jag skulle inte bry mej. Kommentera vilket inlägg som helst på den här bloggen, men det här inlägget vette fan om det ens är någon idé att kommentera. Jag vet ju att det enda folk skulle skriva är : väx upp, skaffa ett liv, sluta tyck synd om dej själv.. bla bla bla. Sånt idioter slösar sin tid på.
Skriv det då, vad väntar ni på?
Jag kan svara redan nu. Jag växer, men det går så in i helvet långsamt. Jag önskar varje dag att tiden kunde gå fortare så jag kan få gå ut skolan snart fort som fan skaffa en taskig utbildning, fort som fan jobba några år, fort som fan gå i pension och jävligt, jävligt snart se en skrynklig spegelbild en dag innan graven.
Bra idé.. att skaffa ett liv. Hur gör man det?
Jag tror att mitt nya liv heter alkohol, då var det fixat.
Vad är definitionen på att tycka synd om sej själv? Om det är det jag gör nu så.. aa fan då gör jag väl det. Fast det är inte ett dugg synd om mej och det tycker jag inte heller egentligen. Jag är så jävla van vid att mitt liv går åt helvete så fort jag börjar le så jag har slutat tro att jag en dag ska kunna leva utan rädsla för att något ska gå åt helvete. Idag är en sån dag då jag insåg att jag inte har någonting egetligen.
Jag har 2 vänner och en halv familj.
Jag ska aldrig mer bli kär, jag ska aldrig mer ta ut lycka i förskott och hädan efter ska jag alltid se vad som kan gå åt helvete innan det hinner göra det så vet jag vad jag ska vara beredd på för jag vet ju det, jag får aldirg vara lycklig länge.
Jag skiter i vad folk säger, nu blir det alkohol
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Jag förstår precis hur du känner! Har haft en precis lika dan dag.... Ja eller helg eller kanske till och med veckor. Man känner sig så jävla ensam. Och jag tycker synd om alla som måste känna så här.
Därför kanske det hjälper lite att veta att du inte är ensam och du är inte värdelös eller vad du nu känner dig.
Utan det bästa för dig nu är att fokusera på det bra. Du har ju ändå 2 fina vänner. Resten kommer med tiden. Så brukar jag tänka iallafall, även om det är jävligt svårt.
Jag tycker att du verkar vara en jättekreativ och go tjej, som kommer komma långt i livet.
Hoppas du mår bättre snart, du kan ju alltid skylla på vädret ;) Det gör jag iallafall! Kram på dig!!
Och förresten så är det inte fel att tycka synd om sig själv! Det måste man få göra ibland.
Det är bra att du växer, och det gör inget att det går sakta. För när du växt färdigt kommer du vara starkare än nån annan! Det kan vara värt att vänta på, hur ont det än gör.
Jag tänker inte säga att du ska skaffa ett liv eller växa upp. Jag säger sök hjälp. Inte på ett elakt, ironiskt sätt som många gör typ "sök hjälp ditt offer". Då menar jag att du kanske ska kontakta BUP och säga att du inte mår bra. Du kanske har testat det förut, många har testat ungdomsmottagningen, men jag tycker personligen att UM suger.
BUP är barn och ungdomspsykiatrin. Det visste du kanske. Psykiatri låter illa, men det är det inte. Dit kan man gå med vilket problem som helst, litet eller stort. Jag tror att du behöver prata om vad som har hänt dig och reda ut det. För det är uppenbart, du mår inte bra. Och jag har en känsla av att du är stark nog att erkänna det för dig själv med.
Jag kan i alla fall se att du behöver någon att prata med. En person som vet hur man hjälper, inte en kompis. Även fast kompisars stöd också kan vara viktigt!
Hej Issa, venne om du kommer ihåg mig... Vi snackade ju en hel del för några år sen. Jag saknar det. Vet inte riktigt vad jag ska säga.. men om du vill snacka så finns jag. Skrev min msn (är aldrig inne), sen skrev jag min mejl och min facebook har du. Jag bryr mig och hoppas du mår bättre snart. Jag vet att det där ofta är tomma ord när man mår som man mår, men jag menar det verkligen. Ta hand om dig <3
Hoppas jag inte låter som jag vet inte vad nu haha men att formulera mig utan att låta som en galenpanna har aldrig varit min starka sida.
tja, ta det lugnt tjejen! du är snygg och sexig och du skriver jättebra, det är väl ganska långt ifrån att vara helt värdelös och en loser?! jaaa de flesta bloggtjejerna skriver skittråkigt, men dina inlägg orkar man läsa! we love you stuumpaan!! ;)
