ingen älskade mej förrän du gjorde det

Hej
Fy fan vilken hemsk dag.
Hela tiden försöker jag inbilla mej själv att jag är glad, jag tror att jag är glad och jagförsöker visa att jag är glad.
But the truth is that inside of me I'm crying.

Min självkänsla är verkligen 0. Folk behandlar mej som dom vill och jag finner mej i det, bara här i min blogg kan jag gå ut med hur jag känner mej.
Hur förjävligt det känns att alltid bära upp den tunga fasaden, att alltid le och vara trevlig, göra alla till lags men aldrig få något tillbaka. Jag syns när folk vill se mej, jag finns när folk behöver mej och jag tröstar när folk gråter.
Men vem finns när jag gråter?

Det finns en person som vet allt om mej, och som har funnits där hela tiden, men även den fågeln flög sin kos.
Jag är så trött på att bli sviken och bedragen, förådd. När tar det slut?
Jag gråter inom mej men inget kommer ut, jag ler, försöker glömma, försöker komma över, men det finns där, hela tiden.

Ingen älskade mej förrän du gjorde det. Tack för tiden...

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0