I Slutet av 60-talet går lilla Martin på 4 och ett halvt år, ut för att leka. Det var inte ovanligt att han gick ut för att leka, däremot kom han alltid hem. Denna kväll år 1968 blev Martins mamma, Jane, av med sin enda son.

Det tog inte lång tid för polisen att hitta Martin. Han hittades död i ett hus. Man undersökte liket noga men kunde inte hitta några spår av mord. Martin hade inga märken på kroppen och var inte förgiftad och efter flera undersökningar fick man helt enkelt anta att det hela var en olycka. Då visste man inte att sanningen låg i en 10-årig flickas händer.

En dag ringer det på Martins mammas dörr. Hennes bleka ansikte öppnar dörren och ser då två flickor i 10års-åldern. Hon frågar vad dom vill och den ena svarar att dom vill träffa Martin. Med gråten i halsen svarar Jane att han är död. Till svar får mamman att flickorna vet, men att dom vill se hans kista. Mamman stränger dörren. Hon är sårad, uppriven och mår fruktansvärt - men framför allt kan hon inte glömma leendet på den ena flickans läppar. 

Martins mördare var den 10-åriga flickan, Mary. Hon var inte riktigt som andra barn. Till skillnad från många barn bar Mary på en mörk bakgrund. Hennes mamma var prostituerad så Mary tvingades leva i en härva av grova sexupplevelser. Hennes mamma hade fått Mary när hon var 17 år och hade ända sedan dess försökt bli av med henne. Hon försökte förgifta sin dotter med smärtstillande genom att överdosera, hon hade förstökt få Mary att flytta till grannen och eftersom hon så starkt ville bli av med sin dotter fanns det ingen anledning att visa respekt för henne i huset. Hennes mammas jobb var ett jobb Mary fick följa med i, tillslut gick det så långt att hennes mamma sålde henne vid några tillfällen. 
Att Mary som 10-åring blev annorlunda, var inte konstigt. Hon hade ingen mamma som brydde sej om henne och, utan kärlek blev hon ett ensamt barn som gärna drog sej undan.
Mary hade bara en vän, som var 3 år äldre - Norma.

3 månader efter Martins död hittades en annan pojke, dödad. Hans namn var Brian och han var bara 3 år och hade liksom Martin varit ute och lekt. Precis som Martin, var Brian strypt. Detta kunde man dock inte se, eftersom deras halsar var såpass smala att några märken inte hade hunnit skapas. Till skillnad från Martin hade Brian blivit skuren med en sax, han var blodig och dessutom fanns två bokstäver inristat - MN, vidare hade gärningsmannen dessutom försökt kapa Brians könsorgan.

Till en början fanns ingen misstänkt, framför allt inte 10- åriga Mary, inte heller 13-åriga Norma var ett namn man hade på tapeten. Men av en slum lyckades en polis observera ett leende från Mary när Brians kista passerade henne. Först då misstänkte man att Mary visste något om mordet
När man började forska kring hennes liv hittade man inte bara mörk historia utan även dagböcker, teckningar och lappar. "Jag dödade Martin, ni tar mej aldrig", "Jag gillar att skada folk som är svagare än mej" och "Jag mördar så jag ska kunna komma tillbaka" var tre meningar polisen hittade bland hennes anteckningar.
Mary ville att alla skulle veta vad hon gjort, därför berättade hon flitigt i skolan och hemma om sina gärningar. Ingen trodde på henne, eftersom hon bara var 10 år. Det var ofattbart att en så ung flicka skulle mörda två yngre pojkar.

Efter att man hittat anteckningarna var man inte lika osäker längre. Mary och Norma togs till förhör. Norma erkände allting på en gång och berättade att N:et på Brians kropp stod för hennes namn, då hon varit där under mordet. Hon var dock noga med att förklara att hon inte gjort något.
Mary var en betydligt hårdare nöt att knäcka. Hon hade inga planer på att erkänna och tillslut blev polisen tvugna att visa upp teckningarna och texterna. Detta gjorde det otroligt svårt för Mary att släppas fri, och det gjorde hon inte heller.

Mary dömdes till livstid internering.
Men hon satt bara på ungdomsanstalter i 12 år, sen släpptes hon.
Mary fick en ny identitet och lever idag ett anonymt liv. Hon har fått ett barn och aldrig begått ett brott igen.