Den sista måndagen år 2008 och den tillbringade vi i ett shoppingcenter.. igen.
Dock inte i Tasku den här gången. Det vimlade av halvtaskiga shoppingcentrum i Tartu och Carre blev jätterirriterad på att jag aldrig lärde mej skillnaden på alla långa konstiga estniska namn på centrumen.
Så svårt var det faktiskt inte!
Nehe..
Den här dagen hade jag ingen shoppinlycka alls. Carre däremot shoppade för över 700 spänn om jag inte minns helt fel.
Människan har ju gott om pengar efter allt jobb. Han köpte i alla fall ett skärp till mej. Det blev jag jätteglad för.
Sen satt vi ett tag och tittade på alla som åkte skridskor på skridskobanan som fanns mitt i det stora centrumet.
Carre berättade att han alltid, varje år brukade åka där.
Sen tittade han på mej med sin typsika ledsna-hund-blick.
Jag visste precis vad det betydde
-NEJ!
- NEJ!
- Nej Carre du får åka själv, jag åker inte det vet du.
Så sant, sen jag fick en skriskoskena mot halsen i mellanstadiet har jag inte satt på mej ett par skridskor, och planerar inte att göra det.
Carre såg jättesorgsen ut, så vi gick och käkade pannkakor istället. Det brukade han också alltid göra. och jag ville ju inte förstöra hans traditioner *host*.
Med andra ord var jag sugen på pannkakor.
Och dom var riktigt goda.

Inte allt för sent kom Meili och hämtade oss för vi skulle till mormor och basta.
Vi åkte hem och hämtade hela rasket och sen tryckte vi in oss i bilen. Jag, Carre, Ergo, Kevin, Argo, Meili och Maili. Det var rätt fullt efter det men det gick.
Killarna fick basta först.
Under tiden satt vi tjejer och diskuterade naglar.
Killarna var tillbaka efter lite över en timme.
Då var det våran tur. Maili och Meili sprang ner rätt fort, medan jag  helt förvirrat sprang runt i lägenheten och hela tiden pratade Carres mormor med mej på estniska. Killarna satt i soffan och bara garvade och det gjorde mej ännu mer förvirrad. Efter ett tag hade jag i alla fall fått av mej dom kläderna som jag skulle ta av mej och kommit ner till bastun. Men jag fick sitta utanför bastun i ett rum som var i lagom temperatur för mej, i estland bastar man alldeles för varmt för mej, en typisk svenska.
Sen var det dags att smörja in sej med honung. Jag och Maili lydde snällt för att slippa gnäll, medan mormor stod bredvid och såg till att vi gjorde det ordentligt.

När vi kom hem igen färgade jag Carres hår. Det skulle bli mörkbrunt men blev lite åt det rödare hållet. Först blev han retad, men jag lovade honom att det röda skulle försvinna om några dagar, det gjorde det också men jag ska fixa till hans hår lite ändå.
Efter det fanns det inget direkt att göra. Jag var sugen på något gott, klockan började närma sej 23 och allt var stängt. Carre for plötsligt upp och sa att han var sugen på chips. Då kom jag på att jag också var sugen på det.
Men Maili vägrade skjutsa oss till statoil och det var 5 kilometer att gå. För att övertala mej sa Carre att det bara var 3.5 kilometer. Men det hade han inte behövt säga. Impulsiv som ajg var, var jag på redan även fast det var 5. Och det var nog ännu mer än 5.
Vi klädde på oss varmt och så gick vi ut.
På vägen gick vi förbi en enkel pizzeria där Carre köpte cigg och sen fortsatte vi till Statoil. På vägen hem köpte vi en pizza och en hamburgare från pizzerian. Sen satte vi oss utanför och åt upp det. Det var inte alls en sån pizzeria man är van vid. Utan den här enkla hade färdiga små grejer som dom micrade på i micron och sen åt man upp det. Det smakade varken som pizza eller hamburgare, men det var gott och oerhört mättande.
2 timmar efter att vi gått, var vi hemma igen.
Det var en väldigt lång promenad, men fan vad mysigt det var. Och vi hade varit så lagliga att vi hade haft med oss en ficklampa hela tiden. Efter 23 får man nämnligen inte vara ute utan reflex eller ficklampa om man är under 18 år, eller var det 16? Minns inte riktigt för det var sånt tjafs om vilken ålder det var. Hur som helst är det lag på att man måste synas efter 23 annars blir det böter.
Så är det i Estland.