Hej, nu är jag tillbaka hos mamma igen. Har precis snackat med min älskling i en halvtimme. Fy fan vad jag saknar honom. Man inser verkligen hur mycket man saknar en person när man hör hans röst. Och i det här fallet, eftersom det gäller min pojkvän, brukar det väl vara ens favoritröst. Ni vet den rösten som alltid gör en så lugn när man är upprörd, den rösten man älskar att vakna till och den rösten som säger att han älskar dej på ett sätt som ingen annan kan säga det.
Just nu saknar jag honom otroligt mycket och jag är riktigt nervös för imorgon.

Redan imorgon ska jag träffa hans moster och hennes barn, och bara någon timme senare är det dags för hans pappa, hans fru och deras dotter. Dom 3 sist nämna har jag ju aldrig träffat förut och om jag inte hade gjort bort mej så förjävligt i september, hade det här inte alls varit lika hemsk, men just nu har jag världens jävla ångest och jag är minst sagt orolig över vad det egentligen är jag utsätter mej själv för i det här fallet.
Nå.. det har jag ju 9 långa dagar på mej att ta reda på *suck*

Imorgon lämnar jag i alla fall Sverige och Stockholm klockan 10.25 lokal tid och sen landar jag 12.25 lokal tid, så resan är inte längre än en timme. Sen är det buss från Tallinn till Tartu och den resan tar ungefär 2.5 timmar, så Carre har gott om tid på sej att lugna ner mej lite.

Vi får väl se. Hoppas jag kan sova några timmar inatt i alla fall.

Kramar