Bränd

Hej
 
Igår kväll lämnade vi Budapest och imorse kom vi fram till Prag. Även om jag äntligen börjar bli frisk kunde läget inte vara värre än vad det är.
Igår bestämde vi oss nämligen för att sola solarium. I stort sett allt var stängt, eftersom det var söndag, och vi hade ett tåg att passa så vi kunde inte göra något vidare avancerat.
Vi satt på ett café och ugglade och jag klagade som vanligt på hur dåligt jag mådde och att jag inte hade någon energi till att göra något när jag kom på idéen.
Solarium! Det blir man ju frisk av. I alla fall har jag hört det och visst blir jag alltid pigg av solarium och ja jag har nog provat det när jag varit krasslig tidigare.
 
Sagt och gjort. Vi travade iväg för att hitta ett solarium och det tog inte så lång tid. 
Back in the days solade jag en gång i veckan 20 minuter och den sista tiden 25 så som en van solade valde jag 20 minuter. Jag tänkte inte alls på hur blek jag faktiskt är just nu. Faktum är att jag inte tänkte på någonting, jag gjorde bara det jag var van vid. 
Killen som jobbade där rekommenderade mej två gånger att gå ner till 12 minuter men jag skulle envist ha 20 och han gav sej.
 
Nu tror ni att jag ska säga att jag brände mej och sen är storyn över, men vad jag har är far more worse.
 
Jag solade 20 och travade ut med huvudet högt för att jag hade haft rätt och killen fel. Inte ett rött märke hade jag. Men så baaam!
Några få timmar senare växte en röd färg på ett ömt skinn fram. Och det slutade inte. 
För varje minut som gick blev det värre och värre och värre. 
 
På kvällen gick vi på tåget mot Prag och vid det laget hade jag riktigt ont. Jag hade bestämt mej för att hitta min säng och somna direkt men det var lättare sagt än gjort. Smärtan växte och jag blev rödare och rödare. Min säng var högst upp och jag fattade inte hur jag skulle kunna ta mej upp men tillslut gick det. 
Det fortsatte att bli värre. Jag frös och svettades, jämrade mej ovh grät. Jag tyckte synd om dom som delade vår kupé men jag kunde inte hjälpa det. 
 
Och sen blev det ännu värre. Vattnet, som jag hade snålat med, tog slut och vi hade inga pengar till att köpa mer. Någonstans hade jag lagt två tjeckiska sedlar men jag mindes inte vart. Det blev varmare och varmare och jag blev mer och mer uttorkad. 
 
När jag efter mycket möda och stort besvär hade tagit mej ner för att gå på toaletten fick jag inte upp dörren. Då började paniken komma. Jag fick svårt att andas och det blev fruktansvärt varmt. Dom andra försökte hjälpa mej att få upp dörren medan jag koncentrera de mej på att försöka stå upp. Tillslut kom jag ut.
Jag for framåt.
Vid det laget hade jag tappat hörseln och såg suddigt. Jag var hal av svett, skakade och försökte andas normalt, men mina lungor kändes ihoptryckta. 
 
Som tur var gick det värsta över och jag återgick till att bara ha extremt ont. Jag tänkte efter och tillslut kom jag på vart pengarna var gömda. Pontus gick och köpte vatten och efter det fick jag några timmars sömn. 
 
Nu spenderar jag tiden på ett hotellrum och försöker bli bättre. Jag är inte rädd längre men mina smärtor är fortfarande extrema.
 



Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0