Jag lovar och svär att inte göra något förhastat
Här med lovar jag hela världen att tänka igenom mitt val ordentligt. Jag kan ärligt säga att jag har bestlutsångest. Den större delen av mej vill inte alls leva, men fortsätter för att det finns människor jag inte vill svika. Min familj har stått vid min sida i alla svåra lägen, dom har gjort så mycket att det känns för jävligt att svika dom.
Frågan är vad dom föredrar när jag inte längre orkar mer. Jag kan vandra runt som ett späke i 60 år till eller så kan jag hitta frid i jorden.
Ibland är döden inte det sämsta alternativet.
Jag lovar att jag ska tänka igenom beslutet innan jag gör något förhastat. Fram tills dess ska jag försöka driva den här bloggen som jag gjort hittills. Jag ska försöka skriva glada inlägg, jag har tots allt ett jobb att sköta - att hjälpa er.
Först ut nu ska jag slänga på mej lite kläder och sen ska pappa dra med mej ut någonstans. Jag har ingen aning om vart men det blir nog bra.
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Stuuumpan! vad har hänt?
eller ja det är vell en fråga som jag inte borde ställa
eftersom jag förstår att du inte vill svara på den.
Men försök att bortse döden som ett alternativ, jag har vart där då jag alltid var deprimerad jag försökte ta mitt liv ett x antal gånger, men till sist insåg jag att det fanns något att leva för jag insåg det när jag vart tillsammans med min nuvarande kille.
Jag lovar dig att det kommer bli bättre/bra, ge det
bara tid.. vill inte låta som en expert eller något men jag hoppas att du snart mår bättre, för jag älskar verkligen din blogg! och ja jag har ju komenterat ett antal gånger förut och då har du ju blivit glad iallafall :).
Det ordnar sig Stuumpan!
Vi blogglärare älskar dig för den du är, den som du är i bloggen och du verkar verkligen vara dig själv i bloggen det gillar jag!
jag hoppas att den här kommentaren fick dig iallafall på lite bättre humör.
Kram M
