Vissa saker får mej tänka tillbaka. Relationer, sex, allt jag gjorde för första gången och sen blev man plötsligt bra på det. Första gången var man rädd. Vad är det som gör att man alltid skräms av första gången? Första gången jag sög av en kille, första gången jag hade sex.. till och med första gången jag rakade mej under armarna skakade jag.

Jag minns the moment of truth.. det var också första gången. Då skämdes jag, sen skrattade jag - nu ser jag det som ett misstag.

Klockan var mellan natt och gryning och efter extrem spänning hade jag haft sex med en kille jag verkligen gillade - det var första gången på närmare ett år som jag hade sex med en kille jag faktiskt gillade.
Jag vet inte vad som hände men plötsligt var jag som oskuld igen. I panik sprang jag och rakade benen, eftersom jag misstänkte vad som skulle hända. Det var första tecknet på oskuld. Efter det låg jag som en stel pinne och försöke andas lugnt när han la armarna om mej och drog mej till sej. Det var andra tecknet på oskuld. Jag minns att jag inte tog ett enda initiativ, utan låg bara där, livrädd.
Jag var livrädd att förstöra något.

Jag minns att vi kysstes, han var magiskt. Det var första gången på närmare ett år som jag såg en kille som något annat än min sexleksak. Sen hade vi sex. Jag minns inte riktigt vad jag sysslade med men jag har nog aldrig varit så svår. Det var tredje tecknet på oskuld.

Jag minns att vi körde missionären, jag vet inte hur länge men räkna upp emot 45 minuter. Missionären råkar dessvärre vara något av det tråkigaste jag vet. Jag dör på en romantisk omgång med ögonkontakt och kyssar. Det var första tecknet på icke oskuld.
Dessutom är jag så liten så jag försvinner under honom.

Efter mycket om och men slapp jag ifrån och i ytterligare för många minuter körde vi doggy. Att jag kände mej mer hemma ser jag som andra tecknet på icke oskuld.

Stackarn var förmodligen rätt bra i sängen. Men fjärde tecknet på oskuld blev ett rejält snesteg. Jag minns att jag strax efter en krallig sats började kackla om att tjejer oftast inte vill knulla i en timme och att missionären inte alls är min grej. Jag babblade som om han tagit både min oskuld och mitt hjärta på samma gång och nu  var jag livrädd att bli lämnad. Med andra ord skämde jag ut mej big time.
När han äntligen fick tyst på mej fick jag frågan : Var det över huvud taget något i den gär omgången som var skönt?
Hur svarar man på det?
Tja som jag gjorde kanske: jaaa du var jättebra.
Jag kan inte direkt säga att jag lyckades övertyga honom med den meningen. Såhär efteråt förstår jag verkligen varför. Jag hade i princip dragit upp allt han gjorde och gjort om det till nackdelar, utan att jag varken hörde vad jag sa eller hängde med på att jag pratade.

Märkligt nog tog han in vad jag sa och för varje gång blev han bättre och bättre. Missionären var bara ett alternativ om jag hade lust och 20 minuter var standardtiden. Jag har aldrig beskrivits som den dominanta tjejen som tar initiativ men uppenbarligen är jag inte helt fel som oskuld.
Han blev min sexgud, det kan jag lova. Och ganska snart såg jag på homom som inget annat än min sexleksak.

Första gången skrämde mej, sen blev jag tydligen bra på det. Men det finns ingen tvekan om att det jag gjorde den kvällen var ett stort misstag. Jag tog slut på något som inte fanns - det är troligtvis det närmaste orgasm en kille någonsin har drivit mej.