Söka jobb, yes det är pain in the ass

Nu blev jag på riktigt dåligt humör. Jag sitter och letar jobb och jag har ju inte direkt mycket att välja på, eftersom jag bestämt mej för exakt vad jag vill göra och exakt vilja tider jag måste jobba. Det är ganska begränsat med antal jobb då om man säger så. Men det finns ändå en hel del. Det som stör mej mest är att alla arbetsgivare i sinna beskrivningar säger: Du ska ha minst .. år/års erfarenhet.
Men vad i helvete. Tänk om alla sa så, då hade ju ingen fått jobb. Kan man inte bara ge folk en chans? Hur lång tid tar det för folk att lära sej rutinerna på ett nytt jobb?
Tja det beror ju förstås på vad det är för jobb, men om jag utgår ifrån mej själv. När jag började på Donken fanns det inte direkt någon tid för lazy kid. Jag lärde mej hela främre delen på max en vecka och efter en månad rullade det på galant.
Köket var stressigare. Den delen jag lärde mej av köket, och vilken jag bedömmer som störts, lärde jag mej på 6 timmar. Efter det var jag självgående.
Men bara för att man säger att man inte har några års erfarenhet vill arbetsgivare inte ha med en att göra längre.

Man that's fucked up!
Jag önskar att folk kunde se lite längre än så, tänk vad vissa har att ge. Sure, du kanske inte är någon vidare kock men du är utmärkt på att fixa recept, ta hand om gäster, räkna pengar och ta hand om personalen. Nej glöm det, jobbet är inte ditt! *suck*

Jag är inte dum, jag fattar väl att arbetsgivare vill ha så kompetenta anställda som möjligt och så lite extra jobb som möjligt. Dom har väl 1000 andra grejer att tänka på än att utbilda en nybörjare när dom kan få ett proffs på en gång.
Men jag ifrågasätter hur man kan veta att en person med några års erfarenhet skulle vara så himla mycket bättre än en som inter har det.
Tro mej, man lär sej väldigt mycket av att jobba på donken.
Jag har sett så himla mycket att det i dagsläget inte finns några regler för mej. Allt är bara undantag.

Återigen kan jag sätta mej själv som exempel. Jag kom till donken och tyckte att allt var pain in the ass, jobbigt och svårt. Ett halvår senare var jag färdig värdinna, ytterligare ett år senare blev jag förflyttad till en betydligt större restaurang och bara någon månad efter det sålde jag bäst på hela stället.
Ge mej en anledning till att en arbetsgivare inte ska kunna ge mej en chans?
Oj jusste ja, jag har ju inte pysslat med det som jag vill göra nu. Men vad i helvete, ska jag stå på donken resten av mitt liv bara för att jag inte har flera års erfarenheter av något annat. Hur fan ska man få det då om man inte får en chans?
Hur långt ska man behöva gå i att sälja in sej själv? Någonstans kommer väl ändå den mänskliga skamen och hälsar på?

Jag tänker inte säga att det var dumt att quita donken, för hade jag varit kvar där hade jag absolut inte kunnat skaffa mej några års erfarenhet av något, däremot börjar jag tycka att mian erfarenheter av arbetslöshet är över förväntan.

                    

                    Kan det inte bara gå bra för mej, en enda jävla gång?`
                                                      Snälla!

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0