Om en stund ska jag brumma över till farmor  Det var verkligen för länge sen jag var där. Jag borde hälsa på henne oftare men tiden räcker ju inte till allt. Idag ska jag i alla fall åka dit .

Vad gäller kvällen känner jag att jag dras i småbitar nu. Egentligen skulle jag bli bjuden på en dejt. Middag, vin och sånt hos en kille. Mysigt ju, men det är något som stoppar mej där. Jag vet inte vad men jag kan väl tänka mej att bara tanken på att åka hem till en snubbe som kanske har helt andra avsikter än att lära känna mej (vilket han påstår) skrämmer mej lite. Dessutom är det en bra bit att åka. Igår skickade jag ett sms och ställde in dejten prel. Jag kan fortfarande ändra mej idag.
Samtidigt fyller Olivia år och dom ska typ spela brännboll tror jag. Jag hatar brännboll men det kan väl fortfarande vara kul att vara med, bara för att.
Slutligen fick jag nyss ett sms från en före detta kollega som frågar om jag ska med före detta jobbet och spela biljard ikväll.  Det skulle ju också vara kul.
Usch jag gillar inte det här. Antingen har man inga planer alls och ingen har tid för en, eller så händer allt samtidigt. Varför är det alltid så?

Jag frå se vad jag gör. Känner jag mej själv rätt får jag spader på allt och kollar på film och käkar knäckebröd istället.