Jag är trött på kampen
Jag känner hur tårarna börjar rinna, trots att jag bara sitter här.
Jag stirrar på en tom skärm, känner att jag och skärmen har något gemensamt.
Vad händer med mej?
Jag måste vara ärlig, det är inte första gången.
Jag hatar det här.
Ni anar inte.
Ni säger att jag inspirerar er, men vet ni vad? Det är inte jag som inspirerar er.
Det är någon sjuk jävla styrka jag har som får er att orka med er tillvaro.
Jag måste vara ärlig, jag orkar egentligen inte en dag till.
Jag fattar inte varför jag kämpar.
Varje dag kommer nya svarta moln över mej.
Varje dag får jag hatiska blickar riktade emot mej.
Varje dag snackar någon om mej.
Varje dag tampas jag med det jag hatar hos mej själv.
Vet ni vad?
Jag ler i mina videobloggar, jag skrattar och verkar glad.
Allt för er.
Jag måste vara ärlig, för hur mycket jag än vill kan jag inte lura mej själv.
Jag hatar min vardag.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar otroligt många människor i min omgivning.
Jag hatar orten jag bor i.
Ärligt talat är det inte mycket jag inte hatar.
Jag håller mina vänner och min familj varmt om hjärtat.
Det är det enda som betyder något.
Jag är trött på kampen.
Jag vill inte säga det men jag måste vara ärlig.
Jag kan inte spela mer, kan inte ljuga.
Jag är så förbannat trött på att kämpa.
Så många år, sen första inlägget i den här bloggen.
Jag har sett vare dag som ett svart hål, jag har väntat på ljuset.
Varför kommer det aldrig?
Min energi är slut.
Min kropp värker så mycket att jag knappt kan stå längre.
Jag sliter på krafter jag inte har.
Jag försöker dämpa min smärta med fel sorts medicin.
Vissa säger att jag behöver hjälp.
Dom "vissa" är fel personer.
Dom som jag vill ska säga det, ser inte ett smack.
Dom är så förbannat upptagna med sina egna liv att dom inte ser mej.
Det är egentligen ganska konstigt det där.
Dom man kallar vänner är dom som påstår att dom bryr sej mest, men när det kommer till kritan är det dom som bryr sej minst och vänder ryggen till allt först..
Jag stirrar på en tom skärm, känner att jag och skärmen har något gemensamt.
Vad händer med mej?
Jag måste vara ärlig, det är inte första gången.
Jag hatar det här.
Ni anar inte.
Ni säger att jag inspirerar er, men vet ni vad? Det är inte jag som inspirerar er.
Det är någon sjuk jävla styrka jag har som får er att orka med er tillvaro.
Jag måste vara ärlig, jag orkar egentligen inte en dag till.
Jag fattar inte varför jag kämpar.
Varje dag kommer nya svarta moln över mej.
Varje dag får jag hatiska blickar riktade emot mej.
Varje dag snackar någon om mej.
Varje dag tampas jag med det jag hatar hos mej själv.
Vet ni vad?
Jag ler i mina videobloggar, jag skrattar och verkar glad.
Allt för er.
Jag måste vara ärlig, för hur mycket jag än vill kan jag inte lura mej själv.
Jag hatar min vardag.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar otroligt många människor i min omgivning.
Jag hatar orten jag bor i.
Ärligt talat är det inte mycket jag inte hatar.
Jag håller mina vänner och min familj varmt om hjärtat.
Det är det enda som betyder något.
Jag är trött på kampen.
Jag vill inte säga det men jag måste vara ärlig.
Jag kan inte spela mer, kan inte ljuga.
Jag är så förbannat trött på att kämpa.
Så många år, sen första inlägget i den här bloggen.
Jag har sett vare dag som ett svart hål, jag har väntat på ljuset.
Varför kommer det aldrig?
Min energi är slut.
Min kropp värker så mycket att jag knappt kan stå längre.
Jag sliter på krafter jag inte har.
Jag försöker dämpa min smärta med fel sorts medicin.
Vissa säger att jag behöver hjälp.
Dom "vissa" är fel personer.
Dom som jag vill ska säga det, ser inte ett smack.
Dom är så förbannat upptagna med sina egna liv att dom inte ser mej.
Det är egentligen ganska konstigt det där.
Dom man kallar vänner är dom som påstår att dom bryr sej mest, men när det kommer till kritan är det dom som bryr sej minst och vänder ryggen till allt först..
Kommentarer
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Postat av: vewe
jag förstår ungefär, jag har varit i en liknande situation.. Men det ända jag kan säga är att livet är inte lätt, så gör det inte svårare för dig själv. Genom att hänga med folk som på står vara dina vänner men som igentligen inte finns där för det gör en bara sjukt deppig. Och tänk snart har du taggit studenten då kan du ju flytta och komma bort från "skiten" om det fortf känns så här. Kram!
Trackback
