Det slog mej en sak när jag satt på bussen på väg till träningen igår. Människor är väldigt konstiga varelser egentligen. Vi måste äta flera gånger om dagen, vi gillar att sova, vi gör typ samma sak varje dag i 40 år utan att egentligen inse att vi gör det - alltså, vi vet ju om det men vi fortsätter ändå. Vi finner oss i att våran tillvaro är som den är och så fortsätter vi så.
Vi hatar barn när vi är små, men vill inget annat än att ha barn när vi blir äldre. Med tiden tappar vårat hår färgen och vi krymper ihop. Vi intresserar oss för dom mest skumma sakerna som typ växthus, tapetsering och lera. Vi blir snurriga i huvudet av vissa ämnen. Några människor blir kända och då kan vi fullständigt dyrka dom, driva en blogg som enbart handlar om en känd person, betala massa pengar för att se den och leva i flera år efter dennes pipa.
Vi kan älska någon så mycket att det gör ont, tycka att det gör ännu ondare när vi blir dumpade och bara några månader senare kan vi älska en ny och ha glömt den förra. Vi glömmer alltmer när tiden går och egentligen är allt rätt meningslöst.
Men av någon anledning fortsätter vi såhär. Är det inte rätt märkligt egentligen?
Det kanske inte känns så när man är mitt i det, men om man tar ett steg ut ur ringen och försöker se på istället, då ser man allt på ett helt nytt sätt.

Ta bara en sån sak som att folk tycker att det är kul att snacka skit bakom andras ryggar. Är det egentligen speciellt kul? Ja, det är kul som tusan när man är mitt idet. Men efter en stund har man glömt allt och börjar man fundera över det blir man plötsligt åskådaren som ser att hela fenomentet "skitsnack" egentligen är rätt löjligt.

Ett "fenomen" som jag tycker är riktigt löjligt är tonårstjejer som säger: "jag skiter i vad folk tycker om mej, gilla läget eller dra".
Det låter bra, eller hur? Speciellt för den som säger eller skriver det. Jag har själv gjort det och det känns as bra. Man tycker att man är så stor och självständig. Men ärligt talat, hur sant är det?
Det är väl klart att dom allra flesta bryr sej om vad folk tycker. Dom som inte gör det blir ofta starkt ogillade. Nu vill inte jag vara den som är den, men jag är ett bra exempel. Jag har självklart alltid velat vara som alla andra, men eftersom jag aldrig haft det speciellt lätt för mej med vänner har jag aldrig lärt mej hur man ska vara - jag har fått, så att säga, uppfostra mej själv på den biten och bara hoppas på att det skulle bli rätt. Det blev det inte. Jag är starkt ogillad av många, på grund av att jag är deras raka motsats. Hur jag än försöker lyckas jag ändå inte bli som dom.
Jag tycker att det är löjligt att säga: "Jag skiter i vad folk tycker om mej", för det är faktiskt en lögn. Man gör inte det, för då blir man lätt ensam och utstött. Det är vad andra tycker om en som formar en. Om min bästa vän tycker att jag passar i vissa kläder, kommer jag troligtvis följa det hon sagt. Varför skulle jag inte? Jag gillar komplimanger, jag tar omedvetet åt mej av andras åsikter och varför ta något min bästa vän tycker att jag inte passar i bara för att visa att jag går min egen väg?
Jag önskar varje dag att jag kunde vara lite mer som alla andra, jävlar vad jag hade suttit i en annan stol nu då.

Visst är människan en konstig varelse? Vi vill sticka ut, vi vill vara självständiga och vi vill tillfredsställa våra egna behov, på samma sätt vill vi bli älskade, känna gemenskap och trygghet. För att bli älskad, känna egemenskap och trygghet måste man ofta ge en del för att människor ska närma sej en. Detta inkluderar ofta egenskaper som motparten uppskattar. Vilket i princip betyder att man måste vara den personen andra människor känner sej trygga med för att dom i sin tur ska kunna öppna sej för gemenskap och kärlek.
Allt talar, praktiskt taget, fullständigt emot sej självt.

Det fantastiska är att det är människan som har skapat allt det där - människan är verkligen en skum varelse, och fullkomligt fenomenalisk på att sätta sej själv i ytterst jobbia situatuoner.

Jävlar vad jag vill vara en tiger. 


 

Bilden har, what so ever, egentligen ingenting med inlägget att göra.