Det går inte inte så himla bra det här.
Indi behövde tydligen jobba över så jag är fortfarande hemma. En del av mej tolkar det här som "jobba över" och sånt kan verkligen irritera mej. Om det finns en anledning till att man försöker dra sej ur så säger man väl det? Jag förstår mej inte på människor längre. Eller har jag någonsin gjort det?

Förr sa man: Aaa vi ses på lördag där klockan 15.00 och sen gjorde man det.
Om igen abslut var tvungen att glömma, mobiler fanns inte så man fick helt enkelt chansa och gå mötesplatsen. Av vad jag har förstått funkade det rätt bra, men klart jag fattar att det gick åt helvete många gånger också.

Idag sågr man: Aa vi ses på lördag, ringer dej imorrn så bestämmer vi något. Sen ringer man inte. 2 dagar senare ringer man och bestämmer något. Sen ska det ringas dagen innan för att se till att mötet inte glömts bort och sen ska man ringa en timme innan mötet för att säga att man är på väg och kolla så att den andra inte försovit sej. Vänta en stund orkar man ju inte. Det är ett satans ringande. Varför kan folk inte bara lära sej att planera lite? Skaffa en kalender för fan.

Nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra, detsamma hände igår. Sofia fick en lien utskällning och det kommer ta ett tag innan jag orkar lägga tid på henne. Jag är så jävla trött på att sitta och vänta på att folk som säger att dom ska höra av sej inte gör det. Det brukar sluta med att jag ringer och säger: - hallå skulle inte du ringa?
Nu vet ju folk det så då behöver dom inte ens anstränga sej lite för att komma ihåg.

Planen för dagen var att gå ut och springa och sen träffa Indi, nu sitter jag här som en idiot och väntar på att han ska höra av sej.
Att göra nya planer känns fittigt så jag får försöka underhålla mej under tiden.

Inte för att det blir svårt, jag har massor jag måste fixa.