Jag saknar det hela tiden. Även om det var en skum resa som blev allt annat än vad jag hade tänkt mej. Den hade ju kunnat bli så ofantligt mycket bättre än vad den blev men jag klappar mej själv på axeln som verkligen gjorde det bästa av situationen och krigade för att njuta av varje minut där. Det är inte svårt att njuta i det paradiset, men om omständigheter sätter käppar i hjulen är det lätt att börja titta åt ett annat håll.

 

Om ni vill veta hur jag löste situationen är det bara att kolla mina videoklipp som jag lägger upp allt eftersom. Ni hittar alla klipp i den här katergorin; Spanien 2012. Utöver klippen finns såklart hela resan i text och bild.

 

Dag 21 började innan dag 20 ens hann ta slut. Vi var båda ganska trötta när vi gick hem efter våra sista drinkar. Först försökte jag vila lite, sen gav jag upp och kollade istället lite på film. Prick vid 3-slaget kom gubben och kollade så vi hade städat lägenheten ordentligt och sen ringde han en taxi åt oss.

En stund senare var vi på flygplatsen och jag kan säga att det verkligen var heeelt dött där. Dom flesta bänkarna var ockuperade av sovande människor som väntade på att incheckningen skulle öppna. Jag och Totte blev ganska snabbt medlemmar i det gänget.

Först förskte jag sova på en bänk och när det blev obekvämt rullade jag ihop mej och la mej på min gula resväska.

 

Plötsligt vaknade jag av att jag hade dregglat och att det dessutom började bli liv runt omkring. Helt vimmelkantig kollade jag på klockan och lyckades inte riktigt connecta om vi hade bråttom eller fortfarande hade gott om tid kvar. Men eftersom det var så mycket folk runt omkring väckte jag Totte och sen började vi leta efter våran disk.

 

Efter att vi hade checkat in var det bara att vänta igen. Jag köpte lite godis och 1 liter sprit i tax-freen och sen var det inte långt kvar tills vi skulle gå på planet. Hela tiden sved det i ögonen och jag tänkte bara på hur mycket jag ville komma hem nu när jag redan kommit såhär långt. Någon timme tidigare ville jag bara vända tillbaka men nu började det ju bli verklighet - jag skulle tillbaka till Sverige igen och så var det med den saken.

 

Väl på planet försökte jag sova. Jag försökte mitt yttersta i över 4 timmar utan att lyckas. Ibland nickade jag till för att sen vakna 5 minuter senare. När vi landade i Skavsta var jag knappt kapabel att stå upp längre men fick kämpa så gott det gick ändå.

Tyvärr missade vi bussen på grund av att det bara fanns en plats kvar och anledningen var att vi inte hade sett bussen i tid. Det sög, men what to do. Vi fick helt enkelt sitta ner och vänta en halvtimme på nästa.

 

När vi äntligen gick på bussen fick jag äntligen ro. Jag somnade strax efter att vi hade börjat åka och sov i en hel timme innan jag vaknade igen. Äntligen lite ny energi.

När vi kom till Stockholm kom mini och hämtade mej. Han skjutsade hem mej till pappa och där var huset helt tomt. Ångesten började komma krypande med onaturligt stora steg och bara 5 minuter tidigare hade mini frågat vad jag skulle göra nu.

Tack som fan. Ångesten blev desto värre. Jag visste inte längre ett smack. Inga vänner hade hört av sej på flera veckor, jag hade ingen som helst koll på jobb, min vardag, mitt schema.. ingenting.

Allt var uppochner och det enda jag ville vara att sätta mej på ett plan och åka tillbaka till Costa del sol.

Men nej, något sånt fanns inte.

 

Jag försökte vara positiv och tänkte att det är säkert bara för att jag är övertrött. Lie sömn så mår jag bättre. När pappa kom hem blev min kväll i alla fall lite bättre. Jag ville verkligen inte vara ensam.

 

Jag återhämtade mej ganska snabbt. Mycket var tack vare min nya plan på att flytta till Spanien. Utan den planen hade jag legat i sängen och glott in i väggen i flera dagar, men nu fick jag ny energi till att fundera ut hur jag ska ta det från plan till verklighet.

 

Jag nämde i inlägget; Dag 20, att jag fick en trevlig överraskning när jag kom till Mollys.

 

Här har vi det.

 

 

Alltså.. Ett av Mollys bästa knep är deras foam party som dom har varje söndag. Anledningen till att det är så bra är ju såklart dels för att folk älskar foam party men också för att ingen annan har det och dessutom är det på en söndag, då det normalt är ganska dött. Men turister går ju gärna ut även på söndagar. Grejen är att man gärna chillar på lördagen lite då, vilket leder till att Mollys konkureter inte får lika många besökare som dom hade fått om folk inte hade taggat inför Mollys skumparty.

 

En dag travar jag in på Mollys och lite halvdragen föreslår jag för DJ:n (som för övrigt är Mollys mittpunkt) att dom borde införa wet party. Till en början fattade han ingenting och efter att jag hade förklarat sa han att han inte fattade och gick iväg. Men man kunde ana ett smile i ryggen på honom.

The truth is. DJ:n är en riktigt douchebag och han snackar inte gärna med tjejer om dom inte står topless framför honom.

Men.. några dagar senare kommer jag dit och då har dom satt upp denna prydliga affisch. Affischen med reklam om deras Foam party sitter uppe varje dag dygnet runt, den här var ny. Det känns inte som att det var en slump att den kom upp några dagar efter mitt förslag om wet party. Kul att man kan lägga ett mark lite här och var.

 

Issa was here.. typ   Awesome.

 

 

 

Sista dagen i mitt paradis. Gosh vad fort det gick, och inte ett smack hann jag göra. Visst, en del av det beror ju på allt som hände med Roya och så, men lite mer hade man ju kunnat göra än att slappa på stranden, festa och shoppa. Men å andra sidan.. det var ju rätt nice  haha.

 

Sista dagen tog jag till att verkligen utnyttja livet på stranden. Värmen, vågorna, luftan, saltet allt. Det är ju Sveriges raka motsats. Samtidigt ville jag inte ligga där för länge för det fanns så mycket annat jag ville njuta av in i det sista. Jag och brorsan låg i alla fall där en typ 2 timmar och sen vandrade vi hem. Vi städade hela lägenheten, slappade lite mer. Klockan var bara runt 19.00 och han tyckte att det var för tidigt att dra ut, eftersom planen var att vi skulle komma tillbaka 3.00 för att hämta våra väskor och sen åka till flygplatsen.

 

Han hade nog rätt.

 

Vi gick ut några timmar senare och började med middag på en av mina favoritrestauranger - Tex Mex of course.

 

Sen gick vi vidare för en promeflax på stranden och sen runt Puerto marinas erna höjdpunkt - hamnen med båtarna. Vi snackade, skrattade, hade faktiskt riktigt kul. Och sen hamnade vi på Monet för en sista drink.

Tillslut var klockan äntligen 1.30 och musten hade dragit ur oss. Vi var trötta och kände båda två att vi lika gärna kunde gå tillbaka.

 

 

Dag 19, tisdag.. ångest.

Jag började känna att hemresan bara var timmar bort. Hemskt mycket ångest.

 

Jag gick till standen. På vägen var jag vara tvungen att ta kort på hur roligt dom parkerar här. Alltså.. det kanske är lite svårt att se på bilderna men det står bilar som är helt omringade och jag kunde inte låta bli att fundera på vad som händer när ägarna till dom bilarna kommer tillbaka och vill åka därifrån.

 

 

 

När jag kom hem väntade jag på att det skulle svalna lite och sen åkte vi in till Torremolinos centro för en sista shoppingrunda. Jag hade hittat ett par shorts några dagar tidigare. Jag hade lämnat kvar dom för att jag inte tyckte att jag hade tillräckligt med cash på mej, men när jag inte hade kunnat släppa dom var det bara att åka tillbaka och köpa dom.

Det blev såklart lite fler grejer i påsen och nöjd och glad trippade jag ut från affären

På vägen mot bussen stötte vi på George från Tinas. När jag berättade att vi skulle åka hem två dagar senare blev han besviken för att jag inte hade kommit och hälsat på mer än en gång under min 3 veckor i Spanien. Lite smått irriterande är det väl att jag inte gjorde det, eftersom George är en bra person att känna om man säger så. Inte bara är han alltid glad och trevlig och himla rolig, han kan ju dessutom hela området och vet hur man kan få tag på bostad och så om man vill.

Men men.. jag får väl skicka ett litet förlåt på facebook eller något.

 

 

Väl hemma igen blev det några lugna timmar med lite käk och sömn och sen gick vi iväg till Puerto marina för varsin fat frog på Mombasa.

Efter det gick vi såklart vidare till Mollys, eftersom brorsan föredrar engelsmän framför spanjorer.

 

Jag fick en väldrig trevlig överraskning när jag kom dit. Jag får berätta mer om det sen.

 

Vi fick i alla fall 2 Sambuca shots och två groggar var för € 7 var. Det var ett rätt bra pris tyckte jag.

 

Kvällen drog på rätt bra minns jag. Vi dansade, röjde och hade jävligt kul.. även om jag inte riktigt minns allt. Det beror ju såklaart på att det har gått 3 dagar. Man minns ju inte vad man gjorde för 3 dagar sen, aaaiight?!

 

Däremot minns jag att vi gick till kebab hits och kirrade varsin kebab klockan 7.00. Det var svingott minns jag, men vad är inte gott vid den tiden när man är full och glá? haha

 

 

 

 

 

När jag vaknade bytte jag om till bikini och gick ut. Strax efter att jag kommit utanför dörren ville jag vända och göra något bättre av dagen. Det var ganska molnigt och trist, men jag var fast besluten att leka i vågorna så jag gick vidare.

Istället för att vända hem bestämde jag mej för att jag kunde gå hem lite tidgare. När jag kom tillbaka till lägenheten chillade jag vid datorn lite. Jag börajde forska i hur jag skulle sätta min plan i verket och när jag slagit ihjäl 2 timmar på det drog jag med Totte ut för en promenad runt området. Kolla vad vackert Puerto marina är!

Det här är bara en pytteliten del av allt som finns att se där. Utsikten är fantastisk och gatorna är hur fina som helst, men fan.. jag kan ju inte plåta exakt allt.  Istället tar jag 5 bilder på exakt samma sak.

 

 

Efter promenaden runt Puerto marina, gick vi till standen för att ta ett kvällsdopp. När vi kom hem hade vi en lugn och skön kväll med filmer och tacos.  Jag tror att det passade ganska bra med en lugn dag efter allt stökande.

 

 

Dag 17.. söndagen jag väntat på, i alla fall lite.  Varje söndag är det Foam party på Mollys. Jag och Roya hade sett det redan första söndagen men då hade hon inte haft rätt kläder, eller så var det något annat som gjorde att vi inte gick. Jag ville fortfarande gå men söndagen därpå hade Roya åkt hem och jag hade väl inga planer på att gå ensam.

På måndagen kom Totte och jag fick åter igen lite hopp om att få gå på det där satans skumpartyt. Denna söndag, den 22 juli, blev det äntligen av.

Jag har aldrig varit på skumparty, men har alltid velat. Jag kan bara säga en sak: det var precis så kul som jag trodde att det skulle vara!

 

Jag hade laddat upp ordentligt för en låååång kväll. Som vanligt började jag såklart med att chilla på standen, sen hade jag gått hem och sovit lite mer. Käkat, druckit massa vin, fyllt tanken ordentligt.

Totte tyckte att skumpartyt var lite segt för att folk troligtvis var för nyktra. Tja.. jag var nog inte inkluderad i det.  Jag var inte packad.. inte då i alla fall, men jag planerade att gå all in så.

 

 

Lite senare den kvällen drog jag, genomblöt, till Mondino. Det var inte precis första gången jag var dyngsur där.  haha

En av mina fina bakom baren tog en vattenflarra och dränkte mej lite mer, det var inte heller första gången .

 

Kameran som vi tog dom halvtaskiga bilderna med är en mobilkamera och strax efter att bilderna tagits slängde jag in den bakom baren för att slippa få den förstörd. Det är därför bilderna inte är tagna in the middle of everything. Därför finns det inte heller några bilder från när jag var på Mondino.

 

När jag kom hem var Totte redan hemma. Han hade kommit hem kanske en timme före mej och nästa dag berättade han att jag hade somnat i luften. haha.

 

Galen brud, det är jag det.

 

Hej  

 

Idag är det sista dagen här i underbara Spanien. Ångesten är enorm kan jag säga. Klockan är redan snart 20.00 och tiden tickar på som tusan. Om bara 7 timmar ska vi ta taxi till flygplatsen. Fram tills dess ska vi såklart ut och njuta av nattlivet för sista gången. USCH! Bara att skriva den meningen får mej att trappa upp ångesten lite. Nej det är verkligen svårt att inse att 3 veckor är över. George på Tinas var lite besviken för att vi inte hade kommit dit fler gånger. Vi var ju bar där en gång på hela resan.

Igår när vi var och shoppade i Torremolinos råkade vi stöta på honom och dumt nog nämde jag att vi skulle åka hem två dagar senare. Han tyckte såklart att våran vistelse var väldigt kort och åter igen är jag dum nog att säga att nej vi har varit här i 3 veckor, vi bara råkade glömma att komma och hälsa på dej.

Riktigt korkat sagt, med tanke på att han säkert kunde ha hjälpt till med både jobb och bostad om jag vill flytta dit. Förhoppningsvis är han inte lack.

 

Hur som helst. Nu har det gått några minuter till.. Dags att göra något av dom få timmarna som är kvar.

 

 

 

Dag 16 började som vanligt på stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en jäkligt kul natt ute vaknade vi ganska sent men tog oss i alla fall till stranden ett tag. Vi var båda ganska trötta och sega men jag hade nog tänkt mej en utekväll till, trots att jag visste att brorsan troligtvis inte skulle orka.

Egentligen skulle vi åka in till Torremolinos centro på kvällen, men vi bestämde oss för att skjuta upp det en dag. Medan jag satt här och velade fram och tillbaka gick brorsan till ett internetcafé för att snacka med sin tjej. Jag satt här för mej själv och skrev ett riktigt deppigt inlägg där jag förklarade min allvarliga beslutsångest.  Efter att tillslut ha bestämt mej för att det kanske var en bra idé att vara hemma, kom Totte hem och sa att han ville gå ut ett tag. Så var saken biff. Min komedi byttes ut mot en fin klänning och en fat frog på Mombasa.

 

Tyvärr ser jag bara tjock och konstig ut på bilden med min fina klänning, så jag får väl ha på mej den snart igen så ni kan få lite rättvisa bilder. Klänningen är i jättefin korallfärg/brandröd.. typ. Riktigt snygg är den i alla fall.

 

Vi satt på Mombasa tills jag hade druckit upp min fat frog och sen gick vi, till min stora förvåning, hem. Eller tja.. jag visste att brorsan skulle vilja gå hem tidigt, men jag misstänkte att jag skulle stanna kvar på stan, men icke. Vi gick och tog en kebab isället och sen gick vi hem, satt och snackade och slaggade redan vid 3.00. Se! även jag kan vara en riktigt bra tjej ibland.

 

Hej

 

Idag är det söndag och inte många dagar kvar till hemresa. Jag känner mej jättestressad över allt jag inte har hunnit göra under denna resa, allt jag velat göra och hur allt blev. Det enda som känns riktigt jävla bra med den här resan är att jag faktiskt knappt gjort av med några pengar alls. Hade jag torskat 20 kottar på den hade jag nog varit riktigt deppig. Jag menar.. bättre resor har jag väl haft.

3 veckor med Roya blev en vecka, 3 dagar ensam och sen 10 dagar med brorsan. Även om det var planerat att brorsan skulle komma hit var det väl inte dirket såhär det skulle bli. Inget av den här resan gick som planerat och det är ju jävligt trist, men men.

 

Det är lättare att åka hem om man inte har för mycket att sakna  Positiv brud.

 

Vistelsen här har i alla fall fått mej att planera om mycket av det jag vill för framtiden. Jag hoppas att mina planer går i lås för då har jag en mycket spännande höst framför mej.  Går det åt helvete kommer ni få läsa mina oerhört deppiga inlägg om hur eländigt allt är.  Let's hope for the best.

 

Ikväll ska jag och brorsan i alla fall på skumparty. Jag hoppas att det blir riktigt kul och mycket folk. Och jag hoppas att inte fööör många tjejer strippar. Trodde aldrig att jag skulle reagera så hårt på att tjejer strippar på bardrisken plötsligt men det gjorde jag tydligen. Antar att jag såg deras värdighet och självrespekt flyga rakt ut genom dörren i samma sekund som dom tog av sej shortsen, shakade och air-fuckade DJ:n. All for free!

 

 

 

 

När jag vaknade pallrade jag mej som vanligt ner till stranden. Jag och brorsan hoppade runt bland vågorna och snackade massvis och sen gick vi till El Delfín och käkade lunch. Sist jag var där, för 2 år sen, tyckte jag att käket var bra men den här gången var allt bara helt fel. Föst satt vi och väntade på att en servitör skulle komma till oss i typ 10 minuter. När ingen kom gick vi och hämtade egna menyer. När en servitör väl kom beställde vi och sen fick vi vänta rätt länge på drickan. Strax innan drickan kom, kom en annan servitör för att ta våran beställning. Snurrigt värre!

Tillslut kom i alla fall drickan och ett bra tag senare kom lite käk. Min mat var rå och hade typ en disktrasas konsistens. För första gången i hela mitt liv dricksade jag inte när vi skulle gå. Dom som jobbade var allmänt otrevliga och slängde typ ner allt på bordet. Inte speciellt snygg service.

Över lag tycker jag ju att man ska dricksa när man är på restaurang. Men om dom som jobbar inte har lagt ens 5 gram energi på sitt arbete vetta fan om jag tycker att det är värt det. Jag mådde illa resten av dagen på grund av det dåliga käket.

 

 

 

På kvällen hände Totte med ut igen. Jag bestämde mej för att visa min underbara upptäckt på Mombasa - the fat frog.

Vi tog lite fin hemma först och sen gick vi till Mombasa, för att sen självklart hamna på Mondino. Vi tog bara en snabb visit på Mondino innan vi gick vidare till Benalmadena. Först gick vi till ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på, sen checkade vi fönstret på en strippklubb/horhus. Jag vägrade dock gå in.

Sen gick vi såklart till Mollys. Innan vi gick in på Mollys stannade vi och pratade med några som hade varit på KIU. Jag har aldrig varit där så jag var tvungen att ta reda på hur det var. Det sög tydligen, men vi fick varsitt klistermärke.

Vi hade faktiskt himla kul den kvällen. Fast jag blev jätteförvånad när en tjej började stripp på bardisken och DJ:n började air-fucka henne. Det såg bara heeelt fel ut. Halvnaken brud på bardisken på en vanlig nattklubb. Jag mådde illa av att kolla så jag gick ut för att ta lite frisk luft. Men det lilla äventyret var inte över. När jag kom in byttes hon ut mot någon annan och för att visa andra kroppsdelar. Det var bara hemskt. Jag kan förstå att folk strippar för pengar. Men varför utsätter man sej för sånt för absolut ingenting mer än att kåta idioter slänger vidriga kommentarer efter en? Jag vill inte ens gissa på hur många erbjudanden dessa tjejer får när dom väl hoppar ner på golvet igen. USCH!

Jag får gott om erbjudanden utan att stå och flasha hud på en bardisk.. hur går det då för dom stackarna? Snacka om baksmälla!

 

Hur som helst.. Kvällen var grymt kul. Ingen av oss var as packade, utan på samma nivå och det gjorde att det blev trivsamt att umgås.

 

Hej

 

Det blev en rätt trevlig kväll igår. Jag och brorsan satt och snackade på Mombasa, där jag som vanligt tog en fet groda.  Jag gillar verkligen den där grejen haha. Tur att jag vet ungefär vad som är i, då kan jag ju kirra det hemma också.

Det blev inte så jättesent. Vi var hemma igen runt 2.00, så det var rätt lagom.

 

För ett tag sen kom jag hem från stranden, tidigare än vanligt för att vädret blev helt skumt från ingenstans. Först var det stekhett, nästan jobbigt. Sen blev det plötsligt riktigt blåsigt och dimmigt. Det är nog första gången jag upplever dimma på det här sättet mitt på dagen.

När det sen började bli lite kyligt bestämde jag mej för att gå hem.

 

Nu sitter jag i sängen, har precis käkat lite och snart är det dags för en tupplur innan jag och brorsan tar oss in till Torremolinos centro för lite shopping och en tur till Tinas bar. Sjukt att jag inte har varit där än!

 

Jag måste komma ihåg att köpa biljetter till skumpartyt som är imorgon också.

 

 

Nej nu har jag ångrat mej. Fuck att sitta här. Jag kan ju ta en lugn kväll ute.  eller i alla fall försöka. Brorsan kom precis hem och sa att han nu plötsligt vill gå ut i alla fall, så tja det är ju inte så svårt att övertala mej. Jag ba kör.

Jag ska försöka att inte köra järnet rakt av men ni vet ju hur jag är. Antingen så kör man helt eller inte alls.. lite så fast med en nypa salt.

Jag kan ju ta det lugnt också..

 

Vad snackar jag om?!?! Jag sitter och tänker på heelt andra grejer samtidigt som jag skriver, så jag har faktiskt ingen koll på vad jag skriver. Just nu funderar jag på om jag ska gå till Mombada och dra en fat frog igen. Det var ju en väldigt trevlig grej det där

 

En riktig pingla, en skönhet utan like helt enkelt.

 

Äsch, fuck this shit.

 

Spanien, håll era ungar inomhus - issa is on her way

 

Typ

 

 

På morgonen var jag åter fit for fight. Jag flög upp ganska tidigt och slängde på mej en bikini sen gick jag och Totte till stranden igen.

När jag låg där och solade som bäst började jag smida lite planer för dagen. Jag tyckte att det var dags att göra något, eftersom jag gjort i stort sett samma sak varje dag. Dessutom tänkte jag att Totte säkert skulle bi väldigt uttråkad snart.

Jag bestämde mej för att denna dag var perfekt för att göra något, eftersom vi kommit upp i bra tid. Vi kom hem lite tidigare från standen och efter att chillat hemma en stund tog vi bussen till Fuengirola för shopping och middag.

 

 

Fuengirola är ganska stort och har rätt många affärer men vi plöjde igenom dom flesta och köpte en del grejer.  För min del blev det en kjol, en topp och en jeansväst. Fördmodligen blir det några shoppingturer till så jag hoppas att jag kan hitta mer .

Efter att ha plöjt igenom affärerna satte vi oss och tog varins cola på en väldigt mysig bar. Efter det gick vi runt ett tag till och sen hamnade vi på en väldigt mysig restaurang. Dom hade menyerna på alla möjliga språk, bland annat svenska. Det var ju kul, speciellt eftersom grammatiken och stavningen inte var helt felfri. Ibland kan det bli så himla fel så det var svårt att undvika att skratta åt det.

 

 

När vi kom hem från en suveränt bra dag i Fuengirola gjorde jag mej i ordning och drog ut. Totte var trött och ville stanna hemma men det hindrade inte mej. Jobbigt nog kunde jag inte komma igång alls. Jag började på en Holländsk bar och sen gick jag till Mondino, eftersom man alltid kommer igång där. Det var nästan helt dött på folk så man kunde käna AC:n för första gången. Svinkallt!

Efrer en shot och två snabba drinkar hade jag fortfarande inte kommit igång och började fundera på att gå hem. Klockan var trots allt närmare 1.30. När jag som bäst stod där och funderade kom jag på att min bartender inte jobbade den kvällen, och till min stora glädje brydde jag mej inte alls. Yaaay jag är över honom, tänkte jag.

Och det kändes faktiskt riktigt bra.

Tillslut bestämde jag mej för att gå. Jag gick på toaletten och sen drack jag upp det sista. Precis när jag ska gå kommer han ut från toaletten. Han, han som jag precis kommit över. Han jobbade inte denna kväll, som sagt, så han tog tillfället i akt att gå ut och festa själv. Snygg som tusan var han. Han hade en vit skjorta, mörkblåa jeans, halsband, fixat hår och var bara allmänt hunk-style.

Han sprang omkring massor och tillslut bestämde jag mej för att gå i alla fall. Jag tvekade några gånger men tillslut orkade jag inte bry mej.

När jag gick där som bäst började jag närma mej Mombasa. Precis innan jag passerade stället bestämde jag mej för att ge kvällen en sista chans och gick in.

I baren beställde jag en fat frog och tro mej - det var fan en fat frog.

Drinken var gjort för att delas på typ 3, men jag drack den själv.

 

Efter en stund fick jag kontakt med en as trevlig engelsk tjej. Hon bjöd över mej till bordet hon satt vid och sen blev kvällen bara bättre och bättrre!   Vi hade verkligen svinkul när vi först gick tillbaka till Mondino och sen till Fiddlers och efter det till Mollys.

Vi dansade, shotade och snackade om allt som om vi känt varandra i flera år. Hur kul som helst! Tyvärr skulle dom åka hem nästa dag så det sög, och dessutom ramlade jag på vägen hem, slog i huvudet mot en trotoarkant och planterade en gigantisk bula.

Men det var det värt!

 

 

 

 

För en gång skull kan jag säga att min dag började annorlunda. För att slippa snacka mer om det låter jag 3 bilder tala för det.

 

 

Jag ser ut som, och tro mej jag kände mej som, en psykiskt sjuk patient när jag landade i lägenheten vid 14.00. Trött som ett svin gjorde jag en macka och bestämde mej för att titta på Batman.. Hur tänker man få förresten?  

Totte vaknade till några gånger och tittade konstigt på mej där jag satt i fåtöljen och såg mer död än levande ut. Hade han inte varit så förbaskat trött som han var hade han säkert sagt åt mej att gå och lägga mej.

När jag kommit typ en halvtimme in i filmen insåg jag att jag tar död på mej själv. Ingen behandlar mej så illa som jag. Efter den lilla insikten slängde jag ihop datorn och gick och la mej.

Jag har ingen uppfattning om hur länge jag sov men jag sov. Jag vet inte när jag sov så djupt och så länge senast.

Jag vaknade till en gång av att Totte kom hem från stranden, sen somnade jag om.

 

Jag minns inte vad klockan var när jag vaknade men det blev en lugn hemmakväll. En ordentlig återställare iform av nästan ett dygns sömn.

Jag ville bara glömma allt. Tanken på den vidriga dagen kommer för ett bra tag framöver göra mej illamående.

Låt oss glömma dag 12 och spola fram till dag 13, vilket var en betydligt bättre dag!

 

Dag 16 kom med ett avslut på min ensamhet. Jag gick upp, käkade en youghurt och stack iväg mot Malagas flygplats för att hämta brorsan. Jag blev lite sen så stackarn fick stå och vänta ett tag men tillslut var hans långa resa äntligen över. När vi kom till lägenheten slängde han in sina grejer och sen bytte vi om till badkläder och gick till stranden.

Resten av dagen var i princip identisk med tidigare dagar. Vi chillade på stranden och när vi kom hem fixade jag mat, vi sov lite och sen gjorde vi oss i ordning för hans första lilla utgång här.

 

 

Kvällen började trevligt på Monet, sen tog vi varsin snabb drink på Mana och fortsatte sen en stund på Mondino. Efter en stund där gick vi vidare till Mollys.. tja den gamla vanliga rundan helt enkelt. Ni måste ju tro att jag är fullständigt galen som går till samma ställen när det finns så mycket att välja på. Men sanningen är att jag faktiskt går in på lite andra ställen ibland men jag är sällan där längre än för en snabb drink eller en snabb titt på vad det verkar vara för ställe.

Hur som helst var kvällen ganska bra. Eller snare - den började bra men slutade åt helvete.

 

Jag har ingen direkt lust att gå in på exakt vad som hände men natten slutade med ett besök på spanskt sjukhus och ett besök på en spansk polisstation. Allt som allt tog det lite över 8 timmar innan polisen skjutsade hem mej och då hade jag varit hela vägen borta vid Marbella och sen tillbaka till Torremolinos igen. Det var en himla resa och jag sov större delen av den. Men resten är bara jävligt jobbigt. Jag försöker att inte tänka så mycket på allt men det är svårt. Att sitta full och dödstrött på en polisstation och bli frågad en miljon frågor man inte kan svara på var psykiskt jobbigt. Vad som är ännu jobbigare är att tänka tillbaka på det och inte veta vad som kommer hända nu, vad jag har sagt och varför i helvete just jag skulle hamna där. Jag hoppas att inget händer och att jag kan förtränga det hela så fort som möjligt. Inget hade ju hänt och händå hamnade jag i soppan.

Nej nu vill jag inte berätta om det mer.

 

Vi tog några bilder under kvällen men i samband med det som inte hände hände blev jag av med i stort sett allt jag hade med mej. Faktum är att jag blev av med allt jag hade. Polisen tog alla mina kläder, till och med strumporna! Väskan med dom får värdesakerna jag hade med mej ut fick anledningen till att jag hamade hos polisen, tag i. Det sög värst av allt. Jag älskade visserligen kläderna jag blev av med men kameran var inte min. Usch, nej det sög och jag kan inte uttrycka i ord hur obehaglig varje återblick av händelsen är. Jag känner mej illamående när bilder dyker upp i skallen - vilket är konstigt när inget egentligen hände.

 

Herregud.. jag skriver som om jag var drogpåverkad eller något. Snackar om att inget har hänt och ändå är det något som är så fruktansvärt jobbigt. Aaa men ni fattar väl? Ibland kan man helt enkelt bara inte sätta fingret på exakt vad det är som känns fel. Ibland känns saker bara helt förjävliga utan att man vet vad det handlar om. I det här fallet är det väl typ så. Det är inte sjukt kul att hamna på ett spansk sjukhus där ingen lyssnar på vad man säger och polisen vägrar fatta ett enda ord på engelska. Lyckligtvis fanns det i alla fall en och annan tolk på platserna men dom var väl inte direkt världsbäst på att tolka. Språk är en sak, men personliga grejer som känslor och reaktioner är en helt annan grej. 8 timmar .. 8 jävla timmar, klart man känner sej lite nedbruten efter det.

Hej

 

Idag är det fredag och jag är än så länge hemma i lägenheten. Jag kan inte bestämma mej för om jag ska ut eller stanna inne. En del av mej mår smått illa, är trött och har faktiskt egentligen ingen lust att dra ut. Jag har varit ute dom senaste 4 kvällarna har jag varit ute alla utom en kväll och det berodde inte på att jag inte ville. Ikväll vet jag inte hur jag ska göra. För ett tag sen blev jag på riktigt taskigt humör. Jag känner mej från ingenstans trött, deppig och alltmänt hängig. När man känner så brukar det vara skönt att komma ut lite, men tanken på att gå ut ensam och inte veta om jag kommer ha kul eller riktigt tråkigt, får mej att känna att det kankse är bra att ta en hemmakväll. Samtidigt lämnar jag mitt älskade paradis om 6 dagar och självklart vill man ju utnyttja varje minut. Sitta hemma kan jag göra sen. Å andra sidan kommer jag väl behöva ta en hemmakväll imorgon om jag går ut ikväll. Hmm.. what to do?

 

Synd att det inte finns så mycket annat man kan göra. Jag skulle ju kunna gå ut och promenixa lite men mitt humör tillåter inte riktigt det. Antingen blir det utgång eller en ordentlig komedi för att komma i balans igen. Äsch.. det blir nog hemmakväll. Imorgon hänger Totte med ut igen så det kan ju vara bra att vara fit for fight då.

 

 

Hej

 

Hoppas allt är grymt med er idag. Själv mår jag tipp topp, bortsett från att jag har käkat en halvrå hamburgare och det svider lite i kaggen nu kan jag säga. Förmodligen lär den komma upp lite senare, tillsammans med en del av all alkohol som fortfarande skvalpar efter igår.

 

Jag hade faktiskt en awesome kväll igår. Först såg det väldigt mörkt ut men lyckligtvis lyckades jag vända det. Jag får berätta mer om det när jag kommer till .. dag.. aa vilken dag det nu var igår.

Ikväll blir det utgång igen så planen är att chilla lite snyggt nu och sen rajtantajtan. Det är verkligen ingen äventyrsresa det här.  Eller.. jo. Det finns gottt om äventyr hela tiden, det är bara inga berg inkluderade i allt.

 

 

 

 

Dag 10 finns det inte mycket att säga om. Söndag.. bakis.. dagen innan tottes ankomst.

Det fanns bara en sak att göra - ligga hemma och slagga.

 

Jag vet inte vad klockan var när jag kom hem den morgonen. Men den sista bilden är tagen 7.15 och efter det finns det en videoblogg som spelats in en halvtimme senare. Vart jag hamnade efter det vette tusan, men på ett eller annat sätt hamnade jag hemma i min säng.

Jag var så trött att jag somnade direkt och när mitt alarm ringde klockan 11.30 sov jag som en stock. Jag vaknade av mej själv vid 15.00 och tyckte väl inte att det fanns någon idé att gå till stranden då så jag stannade hemma. Filmer, mat och sömn - så heter dag 10.

 

Inte alls kul egentligen. Om man är på semester utomlands i ynka 3 veckor vill man ju inte sova bort en hel dag. Men men, så fick det bli. Å andra sidan tar jag ju igen det big time när jag är ute och festar.

 

Precis innan jag skulle gå och lägga mej letade jag upp en bit papper som jag skrev "Totte" på. Ni vet en sån där lapp som man står med på flygplatser på skämt. Jag hittade inget bra papper så det fick bli en servett, men det gick bra ändå. Bortsett från att jag glömde den hemma när jag nästa dag skulle åka in till flygplatsen och möta upp honom.