Från världens tröttaste människa. Jag ska göra mitt bästa för att blogga lite men först måste jag nog förklara att jag är så slut att det inte finns ord nog att beskriva.

 

Jag jobbade i lördags och kom hem sent, somnade sent och innan jag visste ordet av var helgen över. Det blev alltså inte så mycket till helg för mej. På måndagen kom jag till jobbet 06.10 och gick hem ganska exakt 16 timmar senare.
Och när jag säger gick menar jag verkligen gick.

 

Jag vägrar bryta mitt motionsschema. Inte ens efter 16 timmars jobb tänker jag strunta i mina kilometer. Jag är nu uppe på 6,6 kilometer och självklart känns det i benen. Jag har fortfarande min inflammation i benen så springa är ju omöjligt. Nu börjar det även bli jobbigt att gå, eftersom jag går så mycket i mitt jobb. När jag kom hem igår kunde jag inte sova på grund av smärtan. Jag låg i sängen och rullade fram och tillbaka och kved av hur ont det gjorde. Jag tror att klockan närmade sej 00.00 innan jag somnade.

05.10 ringer mitt alarm och då är det bar gå upp, oavsett om jag har sovit eller inte.

 

Även idag var det dags för en 6,6 kilometare så jag försökte att inte jobba över alltför mycket. Smärtan jag känner i benen och fötterna går inte att beskriva men det är fruktansvärt. Jag ska försöka vila på jobbet så mycket jag kan imorgon för jag fortfarande onsdag och torsdag kvar innan jag får vila från mitt schema. Det är hårt men det ska det vara.