Idag fick jag plötsligt, från ingenstans, ett litet sug att se Thirteen, eller "Tretton" som den heter på svenska.

Jag vet inte varför. Helt ärligt är det väl lite skumt att man trallar runt på superbra humör och plötsligt får ett sug att se en film som handlar om två 13-åriga tjejer som börjar knarka och som det går mer eller mindre åt helvete för. Det är ju faktiskt riktigt tragiskt.

 

Jag fick precis veta att den är baserad på Nikki Reeds självbiografi också, det visste jag faktiskt inte innan. När jag har sett filmen tidigare har jag tyckt att den är orealistisk och dumt gjord, men det tycker jag inte idag. Jag var nog inte tillräckligt stor för att fatta att det faktiskt finns områden där droger är så pass lättillgängligt och vanligt, att småttingar utan vidare får tag i det. Jag själv kommer ju från lugna och fina områden där man under min uppväxt hjälpte gamla tanter över gatan. Men nu när jag har rest runt en hel del och lärt känna människor från olika områden, som då vuxit upp under olika förhållanden, har jag insett att man tydligen inte är så himla ung om man drogar när man är 13 trots allt.
Som sagt. Tidigare tyckte jag att filmen var orealistisk, och det var egentligen bara för tjejernas unga ålder. Men om jag ska vara helt ärlig så piercade jag mej faktiskt själv i naveln med en säkerhetsnål när jag var 13 och drack sprit ordentligt första gången när jag var 14 och rökte min första cigg gjorde jag faktiskt när jag var 10 tror jag. Och det, trots mina otroligt fina områden.

 

Men det är klart, droger har jag faktiskt aldrig tagit. (och jaaa, jag vet att alkohol är en drog, men man brukar ju inte tala om alkohol när man snackar lite lätt om droger, givetvis kan man ta upp det när man vill gå in på en mer ordentlig diskussion) Jag har aldrig dragit ner lustiga grejer i lungorna och aldrig sniffat in saker i näsan och jag har aldrig frivilligt kört en nål i armen (förtydligar: dom enda nålarna jag fått i min arm är från sjuksyrror och läkare, samt piercare).

 

Okej ni hajar nog grejen. Jag tycker att det är förbaskat tragiskt med unga människor som hamnar så snett, men som tur är, är livet ganska långt ändå och man får många chanser att styra upp sitt liv. Det verkar ju som att Nikki Reed har gjort det, trots sin ungdom, och det är det många som gör. Tur är väl det.