Jag har precis duschat min stackars kropp. För tillfället är det oerhört deppigt att kolla mej själv i spegeln. Dels har jag ju såklart gått upp lite i vikt under semestern (det gör man ju nästan alltid) och dels håller nu min hud på att falla av.

Det är ju ganska vanligt att man flagnar en del på ryggen efter en solsemester, men jag har nog aldrig hört talas om en som helt och hållet byter skinn efter en tågluff. Det är bara mina ben, mitt ansikte och mina fötter som inte flagnar och resten ser hemskt ut.  Utöver hur det ser ut så kliar det ju så man blir tokig. Jag hoppas att det är över snart, jag tycker att jag har fått lida nog. Först var det den hemska smärtan, som inte går att beskriva med ord, som slår ner en både fysiskt och psykiskt, och så var det huden som plötsligt blev en storlek för liten så man inte kunde röra sej, och så var det färgen som gör att alla runt en skrattar, och så var det kliandet, sömnlöshet och det ständiga brännandet, och sen kom rädslan för brännblåsor, och så kom brännblåsorna, och så kom rädslan för att det här skulle vara något permanent, och så tillslut kom tröttheten. Nu orkar jag inte med det här längre. I snart en vecka har jag fått lida för att jag solade lite solarium.