Högskoleprovet
Idag har jag gjort högskoleprovet. Äntligen är det över! Jag har också kollat hur många poäng jag fick. Så hur gick det för mej?
Att högskoleprovet är ett krävande prov vet väl alla (?) Det är ju ganska logiskt att ingen ska kunna glida in på en högskola hur lätt som helst genom att göra ett prov medan andra sliter i 3 år på gymnasiet.
Jag hade ju bara 3 veckor på mej att förbereda mej inför provet och under dessa 3 veckor har det varit flera andra saker som tyngt mina axlar. Att kunna släpp allt och bara försöka plugga några timmar om dagen har varit oerhört svårt men jag gjorde så gott jag kunde. Det är i alla fall vad jag vill tro. Men om jag tänker efter. Helt ärligt, kunde jag verkligen inte gett mer?
Visst fan kunde jag det. Det där med att säga att man har gjort så bra man har kunnat i vissa fall är sånt jävla skitsnack oftast. Man intalar sej själv att man gjort det bästa man kunnat för att man slippa få skuldkänslor eller känna besvikelse om man inte får förväntat resultat.
Jag har bara haft 3 veckor och jag var från början medveten om att det rekommenderas att man plugga i flera månader så jaa, jag slog väl lite från underläge och självklart sa jag till mej själv att jag skulle gå och göra provet och prova, se hur det går, se vad jag kan, se vad jag behöver plugga mer på och helt enkelt få den poängen jag får. Men när jag hade kollat min poäng kunde jag inte låta bli att bli förbannat besviken ändå.
Jag ville så gärna få riktigt bra resultat och eftersom jag inte fick tillräckligt bra har jag självklart inte gjort så gott jag har kunnat.
Jag fick förmodligen inte det sämsta resultatet och absolut inte det sämsta men jag antar att det enda jag egentligen verkligen ville var väl att för en gång skull göra mej själv stolt över mej själv. När jag tänker tillbaka på saker jag gjort har jag enormt svårt att vara stolt över mej själv. När jag väl gör något är jag duktig på att klappa mej själv på axeln och säga: Fan issa, det där gjorde du bra!
Men efteråt börjar jag alltid ifrågasätta det hela. Var jag inte lite för snäll mot mej själv? var jag verkligen så bra?
Jag brukar alltid säga att människan är programmerad att aldrig riktigt vara nöjd med vad den har och alltid vilja ha det den inte har. Det är på ett sätt viktigt i den personliga utvecklingen. Är man ständigt nöjd med vad man har förändrar man aldrig något och får aldrig se vad man egentligen har kapacitet att uppnå.
Aja nog om det, det är viktigt att uppskatta sej själv också. I stundens hetta är jag duktig på att berömma mej själv men senare har jag svårt att hålla fast vid det och pressar alltid mej själv på ett negativt sätt. Jag och jag själv har en del att jobba på där.
Kommentarer
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Trackback
