Det där med födelsedagar

När jag kom hem efter gymmet och hade duschat la jag mej i sängen en stund. Jag låg där och bara vilade i några minuter, seglade iväg i mina tankar för en stund och då kom jag och tänka på något väldigt viktigt apropå det här med födelsedagar.
 
Födelsedagar är ju liksom julafton, midsommar och nyår - något som ska var roligt. Man ska vara glad och fira och alla andra människor i ens omgivning ska skänka en lite extra uppmärksamhet. Jag har många gånger tänkt på, och tyckt synd om människor som tvingas fira julafton ensamma. Det är en sak om man väljer att göra det men jag tycker så oerhört synd om dom som är helt ensamma på riktigt, som ser alla tända ljus, glada barn, familjer som bakar tillsammans, julmusik överallt och hela tiden plågas dom av att allt det där har alla utom dom.
 
För första gången kom jag att tänka på att det där med födelsedagar måste vara på liknande sätt. Antingen blir man överöst av gratulationer och uppvaktningar eller så sitter man där och förgäves väntar på ett grattis som aldrig kommer.
 
Jag började fundera över vilken person jag är.
 
Jag är lyckligt lottad som har två föräldrar som är helt exemplariska vad gäller allt och när det kommer till min födelsedag finns det inte en chans att dom glömmer. Oavsett vart jag är i världen ser dom till att jag ska känna att dom firar mej. På ett eller annat sätt får jag alltid presenter och oavsett vad det kostar ringer dom alltid och säger grattis. Det finns inte en chans att dom glömmer. Så jag är bortskämd med det och tänker inte alltid på att det faktiskt finns människor, vars högsta önskan är att just deras föräldrar ska ägna dom en tanke på deras dag. Föräldrar som fött dom till världen och sen inte ens försöker när det gått ett år, två år, tre år och så vidare.
 
Jag tänkte även på alla människor som varje dag ser hur andra blir överösta av gratulationer på till exempel facebook och sen när det är deras egen dag hoppas dom på att få några egna.
 
Vem är jag i allt det här?
 
Jag är en person som för några år sen slutade tycka att det här med min födelsedag är speciellt. Jag säger att jag inte vill fira så mycket och det spelar ingen roll hej och hå. Fan vad jag snackar.
Men jag har tänkt och analyserat.
Klart som korvspad att jag vill att människor ska vilja fira mej. Är det så konstigt?
Men det faktum att jag vet att om jag bjuder in till kalas blir det jag, min mamma och min pappa som dyker upp, har gjort att jag inte längre "vill" fira.
Jag är personen som ger intryck av att jag faktiskt inte bryr mej så mycket, men jag är så in i helvete trött på det. Varför kan jag inte bara få säga att : ja, jag blir lite ledsen när det år efter år efter år visar sej att min dag inte blev annat än en vanlig dag. Jag blev ett år äldre och mer än så var det inte. År efter år efter år efter år firar jag andra och gör så gott jag kan med det jag har.
Sanningen är att jag aldrig förväntar mej något. Dels för att jag inte vill kräva något av någon, dels för att jag inte känner att jag behöver det och dels för att jag vet att man aldrig faktiskt kan kräva något av någon.
Sanningen är att det faktiskt inte är så himla viktigt för mej att få 1000 gratulationer. Men sanningen är också att jag känner mej lite bortglömd när jag tittar varenda inkorg jag äger och har och inser att det fanns faktiskt inte så många som kom ihåg mej.
Jag är personen som får gratulationer men som troligtvis hade blivit helt bortglömd om det inte hade stått på facebook att jag fyller år idag.
 
Till alla er där ute vill jag säga att det är inget fel med att bli ledsen, besviken eller att känna sej bortglömd när det är ens födelsedag och få kommer ihåg det. Jag vill också säga att gratulationer på facebook egentligen inte har något som helst värde. Om man vill gratulera någon gör man det ordentligt. Vafan, en person fyller år en gång per år, skänk några minuter av ditt liv och ring och önska en fantastisk dag. Man skriver inte "grattis" kort och gott på facebook och tror att man har varit duktig sen. Till alla er där ute som faktiskt känner sej ganska ensamma på era födelsedagar, till alla er vill jag tillägna min egen födelsedag.
Jag är inte ensam och jag är fruktansvärt glad för det så jag vill skänka er alla en tanke och vill att ni ska veta att era dagar är precis lika mycket värda som alla andras.
 

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0