Halloween
Halloween brukar vara en av mina favorit högtider. Jag älskar att klä ut mej och sånt, speciellt när man får klä ut sej för då är det ingen som tycker att man är sjuk i huvudet. Sen brukar jag väl i och för sej inte bry mej när folk tycker att jag är sjuk i huvudet för sånt är lite svårt att ändra på. Men när man får klä ut sej blir det alltid extra kul .
Både Halloween 2011 och 2010 hamnade jag på Finest förstasida. Det var rätt sjukt faktsikt. När man gick in på Finest.se fanns det en ganska stor bild på mej och under stod det mitt namn. Så bra är jag på att klä ut mej. 
Halloween 2010 på Lobby, då var jag katt.
Halloween 2011 på Amnesia, då var jag newborn (vampyr)
I år är Halloween inte riktigt lika kul. Jag har spenderat min kväll med mensvärk, en blodpöl på gatan, cola och en massa choklad. I Sverige slutade men med trick or treat för flera år sen. Jag har i alla fall inte sett röken av några utklädda barn sen jag själv var ett barn som kutade omkring med min alldeles för stora häxhatt.
Men här är det lite annorlunda. Ungar (tillsammans med sina föräldrar tror jag) har ringt på min dörr säkert var 15:e minut. Där har jag legat i godan ro i soffan, kollat på film och bara haft en lugn kväll, när min vidriga ringklocka blivit alldeles våldtagen.
Ironiskt nog har jag i ren panik pausat filmen och spelat död. Den absolut sämsta idéen, med tanke på hur högt den där ringklockan låter skulle inte ens en döv person kunna sova när någon står och hamrar på den.
Men jag antar att jag tänkte för syns skull. Om ungarna skulle kolla in genom ett fönster skulle dom se en person som sover i soffan och därmed gå. Även om det är fullständigt omöjligt att sova med den ringklockan.
Efter att ha låtsas sova ett tiotal gånger insåg jag nog hur idiotiskt det var, så istället kom jag med en ny idé. Varje gång någon ringde på dörrklockan slängde jag mej ner på golvet bakom vardagsrumsbordet och sen drog jag filten över mej. Voíla, jag är osyndlig, tänkte jag.
Senare kom jag på att det hade varit såå mycket enklare att bara förflytta mej till övervåntingen. Det ironiska i denna lilla monstersaga är att jag faktiskt tillslut förflyttade mej till övervåningen. Efter att några stått utanför min dörr och skrikit och sen äntligen försvunnit, skyndade jag mej försiktigt upp.
Vid det laget hade jag verkligen tröttnat på att gömma mej för alla som ringde på dörren så när jag väl kände mej säker andades jag ut och sen ringde inte en enda jävel på dörren mer. How weird is that?!
Kommentarer
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Trackback
