När vi gick och la oss natten innan sa mamma att vi skulle sova ut nästa dag – tjena.
Nästa morgon väcks jag av mamma, morgonpigg som hon är. (Kan kort tillägga att hon väcker folk med väldigt speciella metoder)
Det första jag gjorde var att gå upp, duscha, slänga på mej kläder och sen var det ut i solen. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg mot Torrevieja centro för att käka frulle.

Efter en toast och en cola kände jag mej nog rätt mänsklig igen, men sen blev jag arg när vi passerade en klocka. Mamma hade snackat om att tiden gick och hon ville iväg, bla bla bla – sådär som morsor gör, och när hon äntligen fått sin vilja igenom och vi kommit iväg visar det sej att vi hade skyndat oss helt i onödan. När vi passerade klockan stod den på 11.00. Klart jag blev irriterad. Först hade jag blivit väckt, sen skulle vi åka till banken för att morsan skulle fixa med pengar till någon hantverkare här, sen käkade vi frulle och allt detta innan 11.00 – snacka om att sova ut!

Det var nu fredag och på fredagar finns det en marknad här, som enbart finns på fredagar, så vi bestämde oss för att ta en liten shoppingrunda. Jag fyndande två kavajer som såg ut exakt som två kavajer jag letat eter i evigheter och 3 scarves.

Efter att ha vandrat runt på marknaden ett tag bestämde vi oss för att det var dags för vätskekontroll. Vi lämnade marknaden och började gå mot ett ställe som heter Tango, där mamma och min är stammisar btw. Jag tog några få bilder på vägen som jag kan visa upp.

När vi landade där var klockan runt 15.00 och vi beställde in en hel kanna Sangria. Efter 5 klunkar började jag sluddra – det säger en hel del om hur stark den där grejen var!

Men efter några nötter var jag fit for fight och tja, mina klipp kan ju tala för sej själv. Vi drack och drack och varje försök till att gå som mamma eller Monica gjorde ledde direkt till avslag, för då hade jag redan varit inne och beställt mer. Jag tror inte att vi hade någon direkt plan denna dag, mer än att strosa runt i affärer och på marknaden, men jag kan garantera att inget av det som hände ens var i närheten av vad vi eventuellt hade kunnat tänkas planera.

Efter mitt första klipp dracks det en hel del mer vill jag lova. När klippet spelades in hade vi slukat hela kannan med Sangria och var inne på dom första drinkarna. Jag och morsan körde på varsin Mojito, och jag kan lova att det var ginga svaga rejer det inte.

Senare under kvällen klämde jag även 2 Piña Colada. Bildbevis på det förstås:



             

Det finns en hel del grejer som är svart efter att kameran stängdes av efter klippet ovan, men vad jag minns är att jag plötsligt hovade in lite gratisgrejer, började dansa där inne och sen stod det plötsligt en shot framför mej. Min kamera har senare bevisat att det inte blev den ända shoten den kvällen.

Jag vet inte vad klockan var när det blev dags att gå, däremot vet jag att jag inte var ett dugg redo för att gå – och det gjorde jag inte heller. Medan morsan och Monica bockserade sej in i en taxi plockade jag lite cash från plånkan och sen drog jag ut på eget håll. Jag frågade mamma om adressen till vårat hus, för att kunna ta en taxi hem, men när jag fick ett halv taskigt: jag vet inte, gick det upp för mej att jag nog inte skulle få sova hemma den natten. Jag fick i alla fall en mobil, vilken visade sej vara totalt oanvändbar senare då den hade lösenord. Typiskt!
Men jag som gillar äventyr ska väl inte klaga, jag fick mej ett äventyr jag sent kommer att glömma.

Det är inte mycket jag minns, men tack vare att jag plåtade och filmade rätt duktigt under kvällen så kan jag ändå skapa mej en bild av vad jag pysslade med den galna natten i Torrevieja.

Det första jag gjorde när jag lämnat tanterna var att gå tillbaka till Tango för ett glas vin. När jag suttit där med glaset ett tag blev jag uttråkad och gick därifrån. Med glaset som kavaljer började jag röra mej längs stranden i hopp om att hitta något bra partyställe.
Jag behövde inte gå långt innan jag stötte på lampor och i min värld är lampor = bra. En snabb videoupdate hann jag med innan jag gav mej in i vimlet.

Alla vet vad som händer efter Tequila..

Jag minns att jag dansade och tydligen fick jag även i mej Tequila. Det förklarar nog varför det mesta från kvällen är rätt svart.
Jag kommer ihåg att något hände, varpå jag satte mej ner vid baren. Någon tjej hade sett allting och bestämde sej väl för att vara den goda i dramat. Jag som var lite dyster.. eller något.. (ärligt talat har jag ingen aning), föll för hennes godhet. Vi körde Tequila och jag fortsatte med min drink. Någonstans i allt det här tror jag att hon såg någon chans att lyckas så hon lutade sej fram, tog tag i mej och försökte kyssa mej. I ren panik flydde jag därifrån med någon snubbe. Planen var att rymma själv men han sa att han visste vart man kunde festa och en guide är kanske inte helt fel.

Plötsligt stod jag på ett typiskt ungdomsställe som smackats upp några timmar tidigare. Det var som ett gigantiskt partytält där bartendrarna var outbildade och ölen serverades i plastglas. Skit samma tyckte jag och dansade som aldrig förr. Jag vet inte hur länge jag var där, men jag dansade på ett stort utrymme, medan spanjorerna stod hoptryckta och tittade på mej som om jag var någon sorts insekt som dom inte ville komma för nära. Jag sket faktiskt i det, jag var glad att dom lämnade mej mycket space. Vill dom trängas på liten yta får dom väl göra det, tänkte jag och körde mitt race.

100 lite svett senare var jag on the road igen. Jag vandrade runt, jag hittade någon karusell och gud vet vart jag gick sen. Plötsligt hittade jag mej själv tillbaka på det första stället, där den där tjejen försökte kyssa mej.
Mina sista slantar, inklusive mina taxipengar, gick till ytterligare en drink.

Det hela hade redan varit ett äventyr, men jag hade nog inte kunnat föreställa mej att det största äventyret av alltihop skulle komma när jag bestämde mej för att gå därifrån.

Jag gick ner på stranden för att sova. Av någon anledning börjar jag sen klättra i bergen där – kanske för att jag trodde att jag skulle kunna sova där utan att bli sedd. Samtidigt skulle jag nog aldrig vilja sova mellan massa hårda och vassa bergskanter.
Jag minns att jag vandrade runt där och hela tiden tänkte jag: får inte ramla, får inte ramla. Men jag ramlade, jag slog i huvudet, hakan och sen fastnade jag. Allt gjorde ont som fan men det ända jag kunde tänka var: måsta ta mej upp, måste ta mej upp.

När jag väl lyckats komma upp på fötter gick jag ner på stranden igen. Jag kan lova att inget av detta var en enkel sak, med all alkohol jag hade i kroppen är det ett under att jag lyckades stå över huvud taget.
Jag tog mej ner på stranden och bestämde mej för att sova ruset av mej. Det hela gick bra till en början, men efter ett tag vaknade jag av att jag frös så in i helvete. Jag rullade in mej i sand och hoppades att det skulle hjälpa lite – men självklart inte.
Upp på fötter igen, någonstans där det finns lä tills solen går upp.
Torrevieja var öde och där vandrade jag runt helt ensam. Tillslut hittade jag ett utrymme utanför en port. Jag försökte sova men jag frös så mycket att det var totalt omöjligt att kunna somna. Efter ett tag ringde plötsligt telefonen. Det var mini som såklart ville snacka med mamma. När han fick veta att jag satt utanför en port och frös såg han till att mamma kom och hämtade mej.

Såhär efteråt garvar jag jäkligt mycket åt hur galet allting blev, men helt ärligt så kunde jag dött. Berget där jag slog i huvudet har vassa kanter och dessutom slog jag i bakhuvuet och det är inte att leka med. Av såren att döma hade jag nog slagit mej betydligt hårdare än vad jag fattade då. Men men, det gick bra i alla fall.. I'm alive haha.

Sagan om första dagen i Torrevieja slutar där, men det gör inte den här galna resan.