Första dagen – resedagen – är nästan alltid lite seg tycker jag. Dels är man taggad på att åka iväg och då går tiden långsammare och dels är själva resan ganska omständlig. Det är passkontroller, man ska checka in bagage, vänta en jäkla tid och sen är det självaste flygningen på x antal timmar. Har man otur inträffar det något som medför förseningar och så blir allt ännu segare. För att inte tala om när man väl kommit fram, har världens lock för öronen, man hör inte ett crap, huvudet dunkar litegrann och man är smått irriterad för att någon satans unge suttit och skrikit hela resan, då ska man plötsligt stå i evigheter och kolla på massa väskor som i slow motion åker förbi en och man kan ge sej tusan på att man får vänta till den allra sista väskan för att få sin egen. Efter det ska man packa iväg sej till sitt boende.. och även om jag älskar äventyr och allt vad det innebär, känner jag att jag har gjort detta alldeles för många gånger för att finna det spännande. Det ända som är väldigt spännande är att flygplatser jag besökt hur många gånger som helst alltid har olika utseenden när jag kommer nästa gång, är inte det märkligt?

Hur som helst.

Jag, Monica och morsan började våran resa klockan 16.00, och som ni vet hade jag då travat runt i stan i 4 timmar. Vi kom till huset 01.45 – det var den onsdagen. När vi kom hem började jag packa upp lite smått och sen gick vi och la oss.

Första dagen var ändå ganska rolig – som alltid när vi 3 ska göra något. Vi skrattar mycket, någon säger eller gör något sjuk, det händer alltid något och på något sätt tycks till och med den tråkigaste saken kunna bli svinkul.

Tänk er 3 personer med 3 helt olika personligheter och 3 helt olika åldrar. Alla har ett gigantiskt sinne för humor och galenskap, kan det sluta på ett annat sätt än hysteriskt kul?