Brorsan fick en dotter

För en stund sen fick brorsan en dotter.. det känns sjukt. Vad som känns ännu sjukare är att jag inte reagerar över huvud taget.
Jag är verkligen ingen barnmänniska, men mamma var övertygad om att allt skulle vara annorlunda när det är min brors barn men nej, jag känner ingenting. Mamma sms:ade och sa att det blev en tjej. Mitt svar blev: "Aha vad kul.. eller något. Jag är ju inte så fascinerad av ungar, som du vet, så vette tusan hur jag ska reagera. Att fejka entusiasm är inte heller min starka sida."
Är det ett normalt svar när man precis har fått veta att sin brorsa har fått barn? Jag vette fan alltså. Folk brukar ju vara så himla jobbiga. Det ska skrikas, tjutas och dras i den stackars ungen. Bevare mej väl, säger jag bara.
Ni ska se mej i närheten av barn - rema rama Gunvald Larsson haha. Jag har ingen som helst aning om hur jag ska handskas med ett barn som kommer kutandes emot mej.

Sist ett barn bad mej läsa en bok för henne, ljög jag och sa att jag inte kunde läsa. Det är det enda barnet som någonsin har tyckt om mej, och efter det gjorde inte ens hon det.
Jag har äntligen kommit till insikt med den enda positiva faktorn med att jag och brorsan inte ses så ofta - nu slipper jag göra mej till oftare än nödvändigt.

Men det är klart att man är glad för brorsans skull, det är ju trots allt hans barn och inte mitt - tack och lov.


Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0