Vad är svårast att säga?

Plötsligt kom jag att tänka på något med förhållanden som jag aldrig tänk på förut. Vad är svårast att säga till sin partner - att man har varit otrogen, eller att man har tröttnat?

En spontan raktion på frågan är väl: Men daaaah, att man har varit otrogen såklart.

Så tänkte väl jag med först - tills jag tänkte efter lite. Vanligtvis, om man har varit tillsammans med någon i ett par år, så bryr man sej ju om den även om man har tappat känslorna. Det är väl knappast något nytt att kärlek inte varar förevigt.
Men kommer man och säger att man har varit otrogen, kommer det med största sannorlikhet blir ilska, tårar och bråk. Partnern som blivit sårad får bestämma sej för vad den ska göra och sen gör den det.

Men om man kommer och säger att man har tröttnat bara sådär så sårar man ju på ett helt annat plan. Eller?

Folk är ju otrogna hur som helst, när som helst, vart som helst och även om vi inte direkt accepterar det tror jag att vi börjar bli mer och mer tolleranta. Räck upp en hand alla som har förlåtit en otrohet. Räck upp en hand alla som har varit otrogna.
Det är så enkelt att fatta det, speciellt för dom som själva varit otrogna. Man vet att det oftast inte betyder speciellt mycket och om det hände och dessutom visar sej vara en one time only, då kan livet ofta fortsätta med partnern - och kanske till och med bli bättre. (missförstå mej rätt, jag stöttar fortfarande inte otrohet).

Att någon är otrogen mot en är inte speciellt personligt. Väldigt sällan heter det: Jag var otrogen för att du är så ful, eller värdelös, eller tråkig, eller fullständigt dum i huvudet. Även om det kanske har varit en bidragande orsak är det väl väldigt sällan en fullständig anledning. Det finns väl säkert en del som kommer med dom ursäkterna, men dom vanligaste känner vi ju alla till och dom är väldigt långt ifrån personliga.

Men att tröttna på att vara i ett förhållande med en person - det är väl rätt personligt. Då har man väl i stort tröttnat på personen, livet med personen.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Men jag antar att jag gör det jag brukar göra - spekulerar omkring lite utan att egentligen komma någon vart. Men trots allt har mina spekulationer ibland visat sej bli användbara i vissa situationer.
Men jag antar att man måste uppleva båda dessa situationer för att kunna avögra vad som egentligen är värst.

Oh my, om man är med om båda två då kan man nog verkligen böra ta grejer personligt.


Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0