Hur många gånger har man inte läst något liknande i folks bloggar? För många gånger, för folk skriver det så många gånger att dom på något sätt ska intala sej att det faktisk är sant.

 

När jag fick en taskig kommentar härom dagen började jag tänka. Jag har nog också lagt upp exempel på idiotiska kommentarer och svaraat på dom i bloggen. Skillnaden är väl att jag aldrig någonsin skulle försöka lura i mej själv att man inte tar åt sej. Däremot kan jag väl säga att jag inte ältar det för all framtid. Men ärligt talat, om någon säger att man ser ut som ett freak eller verkar vara den största idioten på planeten - då är det väl klart att man inte hoppar av lycka.

Men i bloggvärlden är det som om det skulle vara fullständigt fel att säga: Fan vad taskigt sagt.

 

I bloggvärlden ska alla vara så förbaskat "starka" och låtsas att ingenting kan slå ner en. Men ärligt talat, är det verkligen någon som tror på det? Att en bloggare skulle klara av allt och aldrig någonsin må dåligt? Är folk verkligen så korkade?

Vad är grejen? Jag har bloggat i 5 år men det där har jag aldrig fattat.

 

För mej är det obegripligt varför man ska sitta och klanka ner på någon random på internet, men det är precis lika obegripligt varför bloggare som blir angripna ska skriva en miljard inlägg om hur lite dom tar åt sej. Men ärligt talat, om man känner sej tvugnen att skriva alla dessa inlägg, om man känner sej tvungen att försvara sej och förklara hur lite man bryr sej - då har man väl brytt sej?

"Jag lägger inte min dyrbara tid på idioter som sitter och klankar ner på mej internet, speciellt när jag inte ens vet vilka det är". Den meningen tog säkert 10 sekunder att skriva så uppenbarligen har man lagt åtminste 10 sekunder på den personen man inte skulle lägga någon tid på. Förmodligen är det dessutom mer. Man har ju läst kommentaren, reagerat, printat, fixat i paint, lagt upp på bloggen och sen svarat med den lilla meningen eller mer. Det går ju säkert i alla fall 5 minuter åt alt det. Snacka om att verkligen "inte bry sej" på ett väldigt skumt sätt.

 

Varje gång jag ser det flinar jag lite för mej själv. Och jag är inte personen som skriver onödiga kommentarer till folk, men ibland vill man bara skrika ut. Vad i helvete gör det om du tar åt dej om någon kallar dej fetto? Du glömmer det efter en stund, men vad gör det om en förolämpning svinder lite? Varför ska man låtsas känna annat än vad man gör?

Speciellt eftersom man dessutom gärna predikar om att man ska vara så tusans ärlig och säga vad man tycker hela tiden.

Börja med det då! Säg det, säg att det inte var så jävla kul att bli kallad för en fet hora.

 

Bloggvärldens absolut största lögn är att försöka få någon eller sej själv att tro att kränkning på internet absolut inte svider ett smack.

Det är därmed inte sagt att man inte blir härdad. Första gången var ju värre än hundrade gången.