För ett tag sen kom jag hem från träningen. Jag hann aldrig äta något innan och allt snack med staterna gjorde mej så slut i bollen att träningen var riktigt hård.
När jag kom hem snackade jag lite med pappa om allt. Det är lika bra att berätta för honom, han är hjärnan i familjen och struntar man i att gå genom honom kan allt gå käpp rätt åt helvete - på riktigt! Han är också en person som alltid supportat mej i mina skuma idéer, men som den realisten han är har han många gånger avrått mej från att slutföra vissa av dom. I det här fallet pustar jag ut några gånger extra, då han verkar ha accepterat. Det är alltid jobbigt det där med att gå genom föräldrar. Minns ni när man var liten och skulle fråga om man fick sova över hos en kompis, eller om man fick köpa glass? Det var ett heliske varje gång, speciellt när det kom till min käre far då han alltid varit en mysko pryl som inte går att läsa av för 5 öre. Man vet aldrig om han kommer att svara ja eller nej och märkligt nog svarar han alltid det man minst anade.
I många fall har jag lagt upp en idé jag själv uppskattat som oerhört intelligent och genomtänkt men sen har pappa krossat varje bubbla och fått idéen att verka som rema rama självmordet. Ibland när jag slänger fram något hastigt och lustigt som många skulle tänkt bara är spekulationer, kan pappa spinna vidare på det och lägga fram ett minst sagt utarbetat förslag. Han är verkligen en mysko pryl, men himla bra att ha.  

Hmm.. varför kom jag in på det? Det har jag redan glömt. Nåja, jag tänker inte sitta och rulla tummarna. Som pappa sa: försök öppna varje dörr som går att öppna.
Nu antar jag att det bara är att börja leta efter nästa.

Man måste försöka att hålla humöret och huvudet högt, även om det kan vara otroligt svårt i många fall. Jag vet exakt vad jag snackar om när jag säger att jag vet hur tungt huvudet kan bli emellanåt, men å andra sidan blir det så otoligt lätt när man inser att man orkade bära det ett tag till. Hela tiden blir nacken starkare och på något sätt måste man försöka se längre fram än vad ögat egentligen klarar av. Jag vet hur svårt det är, det är därför jag guidar er. Lyckligtvis är jag i alla fall bättre på att guida er än vad jag någonsin har varit på att guida mej själv.
Men bara så ni vet- Jag har fortfarande inte gett upp.