Klockan har passerat halv 3 och jag är fortfarande vaken. Sex and the city har varit igång i ca. 11 timmar och jag börjar känna att allt är värdelöst igen. Jag brukar älska friheten jag lever i. Jag brukar älska att jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag brukar älska att inte vara bunden till nåon eller något.. nu vet jag ingenting.

Ena stunden vill jag bara ge mitt liv till någon annan. Tanken av att ge ansvaret till någon annan ett tag är lockande. Jag tänker på att bara dras med och inte behöva tänka. Känslan av att stå på ett dansgolv, onykter, omringad av folk och bara dras med i musikens rytm.

Andra stunden vill jag bara leva för mej själv. Tanken av att slippa problem och att alltid behövs stå till svars lockar precis lika mycket som att fly från ansvar. Känslan av att se det jag vill se och tillåta mej själv att göra vad som helst just den stunden, bara för att jag kan.

Alla känslor och tankar åt olika håll sliter mej sönder och samman och jag kan inte längre minnas när jag sist visste exakt vad jag ville.