Förra gången körde jag" break the news". Det är ingen nyhet längre - min granne är en hunk!
Kan ni föreställa er att vi ser varandra perfekt när vi båda står i köket? Med bara några meter emellan oss får jag stå där och fantisera om att vi kunde varit bara några centimeter ifrån varandra istället.

Ikväll hände något nytt... eller snarare i natt. Hett och mer spännande. Jag börjde bli himla sugen på en nattmacka. Jag hade försökt stå emot i nästan två timmar och nu gick det inte längre. Av någon anledning verkade min granne tänka likadant. Vid samma tidpunkt stod vi och gjorde nattmackor, i varsitt kök. Han, endast iförd en morgonrock.
Det är svårt att beskriva hur man febrilt försöker få hjärtat att sluta pumpa så satans hårt när man ser honom. Det kändes dumt att snegla på honom, speciellt när han verkade upptäcka det. Han gjorde inte direkt några försök att komma ifrån det, inte heller sneglade han tillbaka. Han är sådär oemotsåndligt svår.

Mer action än såhär blir det inte. Jag är done med otrohetsprojekt. Jag hatar otrohet och jag ångrar att jag föll offer för att testa på det. Lyckligtvis var jag inte den otrogna, men likt förbaskat var jag en av pjäserna i spelet - as always.
Men så stod jag där i köket och tänket; jag kommer inte behöva göra någonting. Tids nog kommer han och bruden börja bråka. Med två småttingar i huset blir det nog bara lättare för varje dag som går att dra sej ur. Jag behöver inte göra något, tids nog står dörren på vid gavel. Jag behöver inte ens sitta och vänta.

Apropå det såg jag precis en minst sagt passande film. En man, en kvinna, två barn... i trotsåldern. Det kan inte bli mycket värre.. tyckte mannen och började söka sej till horhus. Kvinnan, frustrerad för att behöva sköta två jobb medan mannen super och ränner ute halva nätterna, kastar ut honom. En klassiker, eller hur?
Inte för att jag någonstans tror att detta drama kommer mynna ut i så drastiska sluttampar. Jag har dock inga tvivel om att min tid kommer, om jag vill.
Fram tills dess njuter jag av tanken på nästa möte i köket... nästa gång kanske morgonrocken är av.