Or so they say...

Som vanligt håller jag definitivt inte med. Åååh det låter jättefint, hjärtskärrande. Men vad vet jag?

Jag berättade för länge sen att jag inte har något hjärta. Jag slängde det åt helvete när jag insåg att jag inte behöver det. Hjärtat jag hade fungerade inte riktigt som det skulle och oavsett vad jag gjorde blev jag lidandes. Jag orkade inte längre och slängde iväg det.
Idag känner jag med hjärnan. Hjärnan har ett betydligt mer realistiskt sätt att känna på och det passar mej bättre.

Jag äter, jag sover, jag går, jag skrattar, jag springer, jag skriker. Jag är som alla andra, jag kan bara inte förstå kladdiga känslor och hormoner som kutar omkring och gör att man inte kan sova. Det är kemikalier för mej och inget jag har något som helst intresse av att pyssla med.
Jag förstår känslan för sex, jag förstår det materiella, jag förstår det vackra i skönhet.
Jag undviker kärlek och allt som har med ämnet att göra. Jag tycker att det är slöseri med tid att leta efter den rätte och det kommer dröja innan jag uttalar dom tre små orden. För mej är det viktigt att aldrig säga att man älskar någon förrän man verkligen menar det, och det genom att kunna gå genom eld och vatten för den personen. Man häver inte ur sej det som folk gör idag. Vad säger man då den dagen man verkligen kan gå genom eld och vatten för någon?

Det är tydligt att jag inte tror på kärlek, jag tror inte på evig lycka och förlåtele, jag tror inte på religion och jag tror inte på att mänskligheten kan åstadkomma vad som helst.
Jag tror däremot på att våld kan lösa problem, att man förtränger det som dödar och att man kan välja hur man ska känna. Med träning, beslutsamhet och mental styrka kan man som ensam individ göra exakt vad man vill.

Detta tror jag på, för att jag själv har genomgått det, har bevis och upplevt känslor ni inte ens kan drömma om.
Därför att jag slängde mitt hjärta åt helvete.

I can close my eyes to things I don't want to see.
I can also close my body to things I don't want to feel.