Efter mässan åkte jag och morsan och handlade och sen åkte vi hem och gjorde ceasarsalld och kolla på film. När hon hade somnat fortsatte jag att glo på tv. Det gick ett gäng filmer igår - Freaky friday, Mr Beans semester, Hopplös och hatad av alla och sist men inte minst Sagan om ringen. Jag hade fullt upp jag.
Några timmars sömn blev det i alla fall.

I morse fick jag skjuts hem till pappa, jag slängde i mej lite frulle och sen åkte jag direkt till träningen. Det gick inte så bra idag. Det första som hände var att jag fick håll. När man får det ska man egentligen stanna och vänta tills det försvinner, faktum är att det kan vara rätt farligt att fortsätta träna med håll. Men jag fungerar inte speciellt bra tillsammans med "egentligen".
Jag fortsatte träna lika hårt och tillslut föll jag ihop på mattan och kunde inte andas. Smärtan går inte att beskriva. Det gjorde så tusans ont att jag inte kunde göra annat än ligga där och försöka andas. Det värsta var att när jag andades gjorde det desto ondare.

Först funderade några på om dom skulle ringa ambulans, men jag sa bestämt nej till det... mellan kvidningarna. Efter ett tag var jag på fötter igen - jag känner mej själv, inte fan ligger jag där på golvet och väntar på en ambuland. Nej då.

                                      

Efter passet bestämde jag mej för att att köra mer. Jag slog och sparkade på en säck ett tag och sen kom en kille och frågade om han kunde få lägga några uper cuts på mej för att se om det blev rätt.. eller något. Han tränade på något nytt. Han slog rätt hårt men det gick bra. Men dum som jag är ibland, frågade jag honom om han kunde köra 100 slag på mej en stund senare.
Det innebär att man slår hundra slag i någons mage och samtidigt står den och spänner för att kunna ta emot smällarna. Det är rätt hyggligt för magmusklerna, och dessutom lär man sej att klara av smärtan från slag.
Det är bara det att han slog betydligt hårader än vad man kanske brukar. 100 långsamma och stenhårda slag senare hade han blod på hanskarna och jag var på väg att kollapsa fullständigt.

Jag gick till omklädningsrummet där några tjejer tog hand om mej. Det värsta var att slagen gjorde ont, visst , men han hade träffat något organ så jag var illamående och jätteyr. Dessutom dunkade kroppen sådär som den gör när sår ska läkas. Min navelpiercing såg.. lite halvblodig ut kan man väl säga.
När tjejerna såg mej ville dom ringa ambulans igen, men jag höll fast vid att jag inte behövde det. En tjej som studerade kroppen och tydligen kunde sånt här rätt bra gjorde någon undersökning och kom fram till att det var min lever som gjorde ont. Levern och även längre ner längs buken. Ingen jättetevlig smärta kan jag säga.

Don't worry, nu mår jag bra igen. Jag hade varken ätit eller sovit bra så inte konstigt att kroppen reagerar som den gör egentligen. Jag tränade för hårt i förhållande till vad min kropp egentligen klarade av idag. Efteråt gick jag och solade. Jag kan säga att jag slockande direkt. Sen åkte jag hem och käkade och kollade på Gustav.  

Ambulans? pff, här behövs ingen ambulans!