Alla vill ha svårfångat.

Fel, fel, fel. Eller så är jag ensam i världen med att inte alls tro på det. Jag hatar när killar först visar massa intresse och är jättegulliga, jättesociala och man tror att allt är finfint och sen plötsligt börjar dom låtsas som att man inte finns. Ska det vara ett trick för att få mej intresserad och börja jaga honom? Glöm det!

Jag förstår att vissa gillar jakten och tycker att det är jättespännande att se om dom kommer klara av det, alltså att få en person som är svårfångad. Visst.. superkul! Wow.. men nej.

Jag kanske är ensam men jag tycker att man kan gå långsamt och mötas på halva vägen, varför hålla på med massa onödigt spel?

Jag tror inte på där alltså.

Det behöver inte gå jättefort allting, men jag är nog personen som spelar helt andra spel.
Jag är inte den enda, jag bara tar mej själv som ett exempel. Jag har börjat fatta att många har fått för sej att man ska spela svår för att bli sedd på rätt sätt. Jag ville bara klargöra att det inte finns några sånna regler, för dom som har fått det om bakfoten.

Jag vet även att jag inte bara talar för mej själv när jag säger att det kan bli precis tvärt om när man spelar svår. Tanken är att man ska få någon att jaga en genom att vara svår, det hela blir ett spel och kan blir helt galet. Det är meningen att den ena först är jätteintresserad och sen plötsligt börjar spela svår och då ska den andra kämpa tillbaka personen. När den väl lyckas känner den sej stor och allt känns jättebra. Men vi vänder på det. Om den ena är jätteintresserad och plötsligt börjar spela svår kanske den andra totalt tappar det intresset som fanns och istället drar längre bort än att försöka komma närmre. Då kan man snacka om att den första verkligen förlorade.
 
Sån är jag. Jag dumpar alltid folk som trilskas för mycket, som sagt, jag spelar helt andra spel.

---

Den killen som spelar svårfångad förlorar mej.