Har ni någon gång känt er som gigantiska satans frågetecken? Har ni någon gång känt att allt sviker er och ni vet verkligen inte vad ni ska göra?

Det känns som att jag har stött på känslan alltför många gånger.. och nu är jag där igen.

Mina vänner har rätt, jag är besatt.
Men dom tror att jag är besatt av att fånga det dom tror att jag vill ha.
Det är sant att jag är besatt, jag är besatt av att få svar på alla mina frågor. Jag vill göra det gigantiska satans frågetecknet till ett litet och ganska gulligt frågetecken.
Jag vill ha svar.
Utan svar kan jag inte gå vidare.
Det är sant att jag är besatt, men ni har helt fel.

Mina vänner tittar på mej, flinar och säger att jag är helt borta i dimman. Att jag svävar fram.
Jag tittar tillbaka med arg blick och säger att jag står med fötterna på jorden och dom anar inte hur fel dom har.

Jag är betydligt smartare än vad fångsten verkar tro, jag har koll på det mesta och jag tror inte att fångsten har en blekaste aning om vad den sysslar med, vad den har gett sej in på. Jag tror att jag kan vara en riktig dröm, men jag vet att jag också kan vara den värsta mardrömmen. Just för att jag är smart och har koll.

Jag trodde jag visste vad jag ville, men allt har fått mej att fundera. Jag vet fortfarande vad jag vill.. tror jag.
Det stora frågetecknet säger mej att jag har blivit sämre. Jag har tappat kollen jag hade, jag har förlorat mitt flyt och jag vet inte längre varken in eller ut. Mina vänner tror att det är fångstens fel. Dom påstår att jag är besatt av denna fångst. Dom har rätt i en sak. Jag är besatt.
Min fångst ska hjälpa mej att reda ut vissa knutar, få mej på fötter igen.

Jag har koll.. bara inte lika mycket som jag brukar.
Jag börjar tappa fokus.. det är inte alls bra.

Lucifer, hjälp mej nu.