20 augusti 2011

Självmordstankarna är tillbaka.

Självmordstanke 1: Just nu kapar jag pulsådern med hjälp av en vass kniv. Inget mer behövs. Ett snabbt jack sen är det klart.
Det kommer svida ett tag, ett bra jävla tag.
Jag kommer kippa efter andan i flera minuter efter att mitt blod forsat ut.
Jag kommer ligga på golvet och skaka, ångra mej som fan men det är redan försent.
Jacket är gjort, det finns ingen återvändo.
Om några minuter kommer döden titta mej i ögonen och stå med öppna armar,
han kommer älska mej på ett sätt som ingen gjort tidigare, han kommer vara vacker och blända mej med ett vitt sken. Det är så allt börjar.
Jag har sett döden, det är inget märkvärdigt,
vad är människor rädda för?

När jag har skurit av pulsådern kommer jag ligga handlingsförlamad på golvet och ångra allt jag gjort fel.
Jag kommer garva åt allt jag gjort rätt men det finns inget jag kan göra.
Inte ens akuten kan rädda min pulsåder nu, den är av, blodet forsar ur min kropp och om några minuter kommer jag vara ett kallt, vitt lik.
Varför rädda något så vackert?
Jag fantiserar om en pulsåder med ett stort jack.
Jag fantiserar om hur livet sugs ur mej på några minuter.
Jag fantiserar om hur mycket jag kommer uppskatta dom sista minutrarna på denna jord,
det blir några väldigt speciella mínuter.
Det kommer svida först sen kommer jag tappa känseln.
Kroppens arbete för att rädda mej kommer få mej att skaka.
Det är tidigt på morgonen, allt är tyst, ingen kommer märka något.
Om några dagar är jag glömd.