Dagarna går långsamt och man saknar honom mycket. Hans finns med i tankarna hela tiden, dygnet runt och det finns inget som terrar så mycket som att sitta hemma ensam då. Jag vet hur hårt det här, men det är nödvändigt att utsätta sej själv för det … några dagar till.
Dag 4 är en kopia av Dag 3.
Man ska hålla sej aktiverad men inte på fel sätt. Att gå ut och festa, träffa människor och försöka glömma den man egentligen helst av allt vill vara med är några exempel på vad man inte ska göra. Det är nyttigt att sitta hemma och sörja lite. Har man väl gett sej fan på att man ska ta 14 dagar av sitt liv, och inte en timme mer, då får man inte ge upp nu. Dag 4 kan vara rätt svår. Antingen mår man exakt lika dåligt som man gjorde Dag 1 eller så börjar det hela avta lite, för att 5 minuter senare komma tillbaka. Man tänker mycket och fortfarande vill man ju såklart att han ska ringa. Ring inte honom! Då måste man börja om från Dag 1.

Tips: träna, gå ut och spring, spring av allting, andas djupa andetag och njut av allt nytt du andas in och allt gammalt som försvinner ut. Det är en fantastiskt skön känsla.