Att tåflörta är ett annat, faktiskt bra, sätt att visa sitt intresse på. Många glömmer det, och jag gissar att det beror mest på att man själv skulle tycka att det kändes jävligt skumt om någon började buffa på ens egna fötter när man sitter och äter till exempel. Dessutom kan det lätt misstolkas, man kan tror att någon bara råkar stöta till ens fot. Men tänk en gång till. Om två personer är smått intresserade av varandra, men den ena är rätt blyg då kan tåflörtar bli precis hur porriga som helst. Sitter man på en giganstisk middag med massor av människor kan det bli rätt spännande att sitta och hålla på med varandras fötter under bordet.

Hur många tänker så? Räck upp en hand.

Jag började, ärligt talat, tänka så nu. Kanske är det mitt singelliv som skriker ut sin ångest.
Jag vette fan, jag är ju van vid att det mesta inte är så spännande och romantiskt. Jag är van vid att man får det man vill ha, levereat på bästa sätt. Jag har, ärligt talat, lite svårt att för stunden avgöra vad som är bäst. Nyfikenheten som kan leda till en fet besvikelse, eller det gamla vanliga som man är van vid men som alltid tillfredställer en till max.

No matter what, tåflörtar kan vara jävligt porriga i vissa situationer. Dessutom är det ju ett utmärkt sätt för den blyge att våga ta ett litet steg framåt. Det svåra är väl på vilket sätt man gör det, som jag sa tidigare är det väl lätt att missuppfatta det hela. Men så kan det ju vara med allting.

Testa att gå fram till någon och säg:
- Kan jag få ditt nummer? jag har tappat mitt.
(Taskigt exempel på raggningsreplik, men klockan närmar sej 00.00 och fantasin är inte den bästa)
så kan jag lova er alla att det kan misstolkas på minst lika många sätt som en tåflört.

Tåflörta mer, för fan. Ni kan få öva lite på mej om ni vill
Mina tår är era tår  Haha