3 februari 2009
Ibland sitter jag och kollar igenom min blogg. Jag vet inte varför för varje gång konstaterar jag bara att min blogg är jävligt svart, fylld av hat, sorg och minnen jag egentligen inte vill minnas.
Men ibland sitter jag ändå och kollar igenom gamla inlägg.
Jag vet inte om ni håller med men ibland hittar jag ett inlägg som verkligen drar mej tillbaka in i den där världen. Det är antagligen lättare för mej, eftersom jag redan har varit där, men ibalnd tror jag att jag hade en förmåga att få andra att se den värden genom en liten springa.
När jag läser vad jag har skrivit för några år sen saknar jag mitt sätt att skriva och min förmåga att få läsare att fastna för det jag skriver.
Jag hittade nyss det här inlägget. Jag vet inte vad ni tycker om det men i mej väcker det gamla minnen som jag hela tiden kämpar för att glömma.
Det är skrivet den 3 februari 2009
"Hej
Fy fan vilken hemsk dag.
Hela tiden försöker jag inbilla mej själv att jag är glad, jag tror att jag är glad och jagförsöker visa att jag är glad.
But the truth is that inside of me I'm crying.
Min självkänsla är verkligen 0. Folk behandlar mej som dom vill och jag finner mej i det, bara här i min blogg kan jag gå ut med hur jag känner mej.
Hur förjävligt det känns att alltid bära upp den tunga fasaden, att alltid le och vara trevlig, göra alla till lags men aldrig få något tillbaka. Jag syns när folk vill se mej, jag finns när folk behöver mej och jag tröstar när folk gråter.
Men vem finns när jag gråter?
Det finns en person som vet allt om mej, och som har funnits där hela tiden, men även den fågeln flög sin kos.
Jag är så trött på att bli sviken och bedragen, förådd. När tar det slut?
Jag gråter inom mej men inget kommer ut, jag ler, försöker glömma, försöker komma över, men det finns där, hela tiden.
Ingen älskade mej förrän du gjorde det. Tack för tiden..."
Emilia och Roya, om ni läser det där. Ta inte åt er då. Jag kände inte er när jag skrev inlägget.
Men ibland sitter jag ändå och kollar igenom gamla inlägg.
Jag vet inte om ni håller med men ibland hittar jag ett inlägg som verkligen drar mej tillbaka in i den där världen. Det är antagligen lättare för mej, eftersom jag redan har varit där, men ibalnd tror jag att jag hade en förmåga att få andra att se den värden genom en liten springa.
När jag läser vad jag har skrivit för några år sen saknar jag mitt sätt att skriva och min förmåga att få läsare att fastna för det jag skriver.
Jag hittade nyss det här inlägget. Jag vet inte vad ni tycker om det men i mej väcker det gamla minnen som jag hela tiden kämpar för att glömma.
Det är skrivet den 3 februari 2009
"Hej
Fy fan vilken hemsk dag.
Hela tiden försöker jag inbilla mej själv att jag är glad, jag tror att jag är glad och jagförsöker visa att jag är glad.
But the truth is that inside of me I'm crying.
Min självkänsla är verkligen 0. Folk behandlar mej som dom vill och jag finner mej i det, bara här i min blogg kan jag gå ut med hur jag känner mej.
Hur förjävligt det känns att alltid bära upp den tunga fasaden, att alltid le och vara trevlig, göra alla till lags men aldrig få något tillbaka. Jag syns när folk vill se mej, jag finns när folk behöver mej och jag tröstar när folk gråter.
Men vem finns när jag gråter?
Det finns en person som vet allt om mej, och som har funnits där hela tiden, men även den fågeln flög sin kos.
Jag är så trött på att bli sviken och bedragen, förådd. När tar det slut?
Jag gråter inom mej men inget kommer ut, jag ler, försöker glömma, försöker komma över, men det finns där, hela tiden.
Ingen älskade mej förrän du gjorde det. Tack för tiden..."
Emilia och Roya, om ni läser det där. Ta inte åt er då. Jag kände inte er när jag skrev inlägget.
Kommentarer
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Postat av: Roya
sötaste issapissa.. bra att du skrev dedär lilla till mig o emilia. Bra att du vet att du HAR oss. Jag vet att du känner att du är jobbig ibland, men skit i det o skit i sådant. Om jag säger att ja finns för dig, så gör jag det. ÄVEN fast ja oxå kan verka galen på dig ibland, det är bara för vi är så nära! Vore ja obekväm eller liknande me dig så skulle ja väl knappast våga behandla dig som en syster?
Du klarar dehär issa, du har klarat så mkt värre, du har bara förträngt det. Du kommer klara det här garanterat, JAG ÄLSKAR DIG FAKTISKT min fisgurka. Hahah ja jag sa det. Älskar (A). Nu ska ja sova, natti natti min pissa. Se till att sova bra nu för du ska fan komma i tid till skolan <3
Trackback
